Jag känner vissa obehagskänslor när sjukdomar används i politisk retorik. SvDs Per Gudmundson verkar i stället gilla det retoriska greppet när han i dagens ledare använder "Neglekt" för att beskriva en avsaknad av besked från Juholt om dennes syn på vänsterpartiet. För egen del hade jag blivit lite förbannad om min egen sjukdom hade valts. "Vänsterpartiet som psoriasis på socialdemokratin, fläckigt och fult"? Eller det mer oförargliga (?) att se ett nytt centerparti som "politiska hemorrojder i alliansbaken...och så vidare"? Nej, Gudmundson: skriv gärna analyserna och tankarna men lägg sjukdomsjämförelser åt sidan.
Sakfrågan är förstås viktig. Vänsterpartiet håller snart kongress och ny ledare ska väljas. En förutsättning har ändrats i och med att det formella rödgröna samarbetet har skrinlagts. Men frågan är om det alls betyder något för just Vänstern, som knappast kan räkna med någon inbjudan från Reinfeldt eller övriga allianspartier att samarbeta.
Vänsterpartiet har dock ett dilemma, som alltid: dels ska man försöka få största möjliga inflytande på politiken. Då är regeringssamarbete med (S) i princip det optimala. Alternativt ett samarbete i riksdagen i enskilda sakfrågor. Men samtidigt vill man som andra partier växa. Och sedan partiet bildades som en utbytning ur (S) har mycket av det politiska syret hos de gamla VPKarna och nu vänsterpartisterna varit att ta matchen mot (S) "klassförräderi" som det hette förr, "inte tillräckligt radikalt" kanske stämmer bättre nu. Vänstern vill ta röster från (S) och det är inget att ifrågasätta.
Nu talar inte Gudmundson främst om Vänsterpartiet i sin sjukdomsledare. I stället är Juholts tänkbara stödtrupper och parlamentariska underlag som analyseras. Där har han en poäng. Det ska onekligen bli intressant att höra hur den nya ledaren, Jonas Sjöstedt (?), beskriver sin syn på om kampen ska stå mot Reinfeldts högerpolitik eller om kraften läggs på att slå mot (S). I alla sin mognad kommer den debatten dock inte att föras med människors sjukdomar som retoriska knep.
Socialdemokratin och Juholt har också anledning att fundera på det parlamentariska. Men först måste den egna politiska "kappsäcken" packas och sys ihop med en hållbar och långsiktig framtidspolitik och genom tydliga linjer för att stärka partiet som organisation. Ett intryck är att det här har vilats på lagrarna under sommaren men där är det dags att stiga upp. Det är lite bråttom.
Fler som bloggar: Johan Westerholm om (S)-kultur som följs upp av Martin Moberg och Jämlikhetsanden.
Ewa Jansson om partiledarkval.
Mer: DN om partiledarvalet. Politikerkollen om ny bok, Ohly på Brännpunkt.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, vänstern, vänsterpartiet, socialdemokraterna, håkan juholt, per gudmundson, svenska dagbladet, neglekt, psoriasis,
