Nej då. Något ansvar för den olagliga upphandlingen som landstinget har gjort tänker inte den politiska ledningen ta. Här tycker man att det räcker med att "dra lärdomar." En affär på 1,6 miljarder. En politiker som ställt det ansvariga utskottet åt sidan. En leverantör som förser landstingets patienter med mat av undermålig kvalitet. En "matfabrik" som står färdig innan den formella upphandlingen är klar.
Det är väl en högst rimlig begäran att politiker tar ansvar också för uppenbara fel. Jag tillhör dem som tycker att avgångskrav ska ställas ut oerhört sparsamt. Det ska aldrig användas som en del i ett oppositionsarbete. Respekten för väljarna måste leda till att man argumenterar för sin politik och sin sak, inte kräver att valda från andra partier lämnar uppdrag titt som tätt.
Att vår grupp i landstinget nu (igen) begär att Wallhager avgår är inget "titt som tätt". Det som SvD har avslöjat är en skandal, som lett till en dålig upphandling, som drabbar Stockholmarna och som innebär att landets näst största politiska församling har satts åt sidan.
Det finns nog (min gissning) delar i affären som inte handlar om fel av Wallhager. Det finns säkert sådant i det här som borde leda till att landstingspolitiker gemensamt funderar över hur man ska tackla de uppenbara svårigheter som en del i landstingsbyråkratin har att förstå att de jobbar i en demokratiskt styrd organisation. Jag har tidigare bloggat om bl.a. det helt orimliga i att tjänstemän med "beklagan i rösten" talar om att landstingets valda sjukvårdsstyrelser "tyvärr inte hinner lämna synpunkter på sjukvårdens budget". Absurt!
Ibland nås en punkt då något blir fel. Då förväntas politiken ta ansvar. Fallet med matupphandlingen har en sån omfattning att det är motiverat att det ansvaret leder till att man (Maria Wallhager) avgår. Om inte nu - när kan annars ett sådant krav ställas?
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, stockholms läns landsting, maria wallhager, folkpartiet, sodexo, sjukvård
2 kommentarer:
Fel och fel... Det är fullkomligt uppenbart att någon i beslutsfattande position är köpt och sannolikt har tjänat en betydande summa pengar på att Sodexo fick kontraktet. Jag säger inte att det är just Wallhager, för jag har inte läst mer om ämnet än de artiklar SvD har skrivit. Men jag tror inte att hon bara råkat missa lite detaljer här och där, det är trams. Det handlr om miljardbelopp, då gör man inte små fel som man drar lärdomar av. Det är korruption på högsta nivå, och för det misstaget ska Wallhager ta ansvar och avgå - och eventuella misstag ska utredas utifrån en brottsmisstanke. När politiker och tjänstemän inte sköter sig, måste media ta vid - och om inte media gör sitt jobb måste folket ryta till. Släpp inte det här, för det är medborgarna som blir lidande i slutändan...
Lika viktiga frågor är naturligtvis att affären måste ogiltigförklaras och att skadestånd fastställs.
Angående skadestånd vore det väl rimligt om Wallhager betalar en del, men att Sodexo (för det var väl Sodexo som tillskansade sig uppdraget) betalar en väsentligt större del. För man kan väl kräva av ett företag som ger sig in i en upphandling av den här storleksordningen har juridisk kompetens?
För Wallhagers del är det kanske mer en fråga om inkompetens, personlig, men förmodligen även för hennes partigrupp/alliansen. Jag för min del tycker att politiker sitter i en väldigt svår sits vad gäller kompetens och det är lätt att man blir lurad av företagen i situationer liknande denna. (Det märks, tycker jag, ofta i de byggplaner som tyvärr ödelägger parker och annan värdefull gemensam livsmiljö i många städer, t ex Stockholm.) Men jag skulle ändå vilja se ett skadestånd. Det måste vara rimligt att begära av politiker att de begrundar sin egen kompetens och sin förmåga/oförmåga att stå emot företagens påtryckingar/mutor/smicker.
Hur lagen hanterar det här just nu vet jag tyvärr inte, men jag är övertygad om att vi behöver kunna utkräva skadestånd. Det handlar om att skydda den lilla människan, här både i form av patienten och de många som betalar och hoppas att det de betalar leder till god och meningsfull vård och inte till att de som hamnar inom vården utsätts för saker som gör dem mer sjuka. (Och kanske i en känslig situation skadar patienten för livet.)
Skicka en kommentar