När Peter Eriksson ikväll lämnar Almedalens talarstol har de tre talarna för det "rödgröna" laget gjort sitt för en riktigt lång och intensiv valrörelse. Grunden har lagt mycket tidigare än under denna vecka. Ett 15-tal gemensamma överenskommelser om Sverige budget. Nya överenskommelser om finansierade satsningar och investeringar. En gedigen erfarenhet lokalt av ett ofta självklart samarbete mellan partierna. Det bådar riktigt gott för framtiden.Mona Sahlin, Maria Wetterstrand, Peter Eriksson och Lars Ohly skriver om detta framtidssamarbete på DN Debatt. Investeringar för Sveriges framtid. Gröna jobb och klimatinvesteringar. Pengar till kommuner och landsting för att utveckla vården och skolan. Ansvar för Sverige på flera sätt: ekonomi, ekologi, minskade - inte ökade klyftor. Ett rättvist och grönt Sverige. Ett alliansfritt Sverige.
Det kommer att hagla från de borgerliga partierna: om splittring, om olika uppfattningar och kanske mest om "Ohly". Antydningar om att S och Mp ger stöd till allt från nordkoreapolitik till gatstenar. Jag tror att självförtroendet hos oss blivande rödgröna kampanjarbetare kommer att vara starkt nog att klara den grunda debattekniken. Vi pratar gärna framtiden. Det som är viktigt för svenska folket och för väljarna när de ska rösta. Vi pratar gärna om grundfrågan:
Har det blivit bättre eller sämre de gångna fyra åren?
Men valet handlar också om vad partierna vill göra med Sverige inför framtiden. Vi ser att Sverige behöver en ny färdriktning. De borgerliga partierna vill bara ha mer av samma politik.Det ska startas en gemensam hemsida. Det är viktigt, men låt oss göra så mycket mer. Jag tror att vi bloggare som tillhör de progressivas skara kan göra stordåd. Som kompletterar allt "det vanliga" vi gör gemensamt för att samtala med svenska folket.
Moderaternas Schlingmann har skrivit en bok. Där lägger han fast hur moderaterna, som ju dominerar den borgerliga regeringen, ska bli återvalda. Redan avstampet känns mycket svagt och vagt. Det är tydligt att (m) försöker upprepa hur tidigare S-regeringar har gått till val.
De rödgrönas "utgiftspopulism" ska ställas mot alliansens "ansvarsfulla" ekonomiska politik. Den frågan blir den viktigaste, enligt Per Schlingmann.Är det trovärdigt, måste den kontrollfrågan vara, för väljaren. Som nämns i DN debatt-artikeln övertog Reinfeldt och Borg ett överskott på 70 miljarder. När borgarna nu har sänkt skatter utan att ha haft pengar till det så har underskottet enligt konjunkturinstitutet ökat till ca 150 miljarder? Vad pratar Schlingmann om?
Men den som har läst på sin historia vet: när borgarna får chansen att regera så blir det alltid så här. Det ena partiet ska ha sänkta skatter. Ett annat ökade utgifter. Plus och minus slutar alltid i ett rejält minus. En förklaring nu är att man inte ser att arbetslöshet kostar! Det är nu kostnader för bidrag blir till mindre pengar till välfärden. Det är Schlingmann som släpper loss den passiva bidragspolitiken. Den insikten är djup hos de rödgröna.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, almedalen, almedalsveckan, socialdemokraterna, mona sahlin, val 2010, miljöpartiet, peter eriksson, maria wetterstrand, lars ohly, vänsterpartiet, moderaterna, alliansen
