Nästa postning, den här gången efter utflykt till fjäll och fjällforsar. Här vid Ruttjebäcken, Hemavan.Håkan Svärdmans inlägg på DN debatt förtjänar uppmärksamhet och debatt. Han tar upp hur synen på ansvar för välfärden förskjuts. Det som hittills har varit självklart för oss alla, i huvudsak gemensamt betalt över skatter blir allt mer individens ansvar. Först genom att staten drar sig undan, det privata kommer in med egna ersättningar varefter värderingar förskjuts om vem som ska se till medborgarna har en trygghet garanterad vid sjukdom, arbetslöshet o.s.v.
Nu kanske någon trodde att staten alltid har skött detta. Helt fel. En anledning till att t.ex. a-kassan är kopplade till fackföreningarna var ju just att man fick skaffa sig tryggheten själv. Då ställde inte staten eller arbetsgivarna upp.
Jag har sett några värderingsmätningar som pekar på att samma syn som börjar gälla tryggheten som idag omfattas av socialförsäkringssystemet också når exempelvis skolan. Inte minst i storstadsområden ser medborgarna allt mer skolan som ett individuellet ansvar. Förr: var det problem tog du upp det med politikerna. Nu: det är upp till ditt eget val. Byt skola om det inte fungerar.
Några gillar utvecklingen: centerpartiet har alltid jublat över modeller med "grundtrygghet". De är väl glada. Såg och bloggade för en tid sen om att försäkringsbolaget Trygg-Hansa reagerade när Filippa Reinfeldt och Per Schlingmann stängde dörren (i alla fall i prat) för att sjukvården ska betalas mer med försäkringsavgifter.
I dag ser jag att en av de få som reagerat på Svärdmans DN debatt inte bara bloggar utan också säljer försäkringar samtidigt! Smart Han pingar Twingly och ligger som en riktigt bloggare vid Svärdmans artikel! Första gången jag ser det slaget av direkta affärsmässigt inriktade blogginlägg, föresten. En annan som gillar, av mer respektabla ide-utgångspunkter är (förstås :)) Dick Erixon.
Vad leder det till på sikt? På Socialförsäkringsområdet? På välfärdsområdet i stort? En "baspeng" till alla, därefter, om du har råd, tilläggstjänster? I skolan kanske särskilt stöd som försäkringsfinansierat? I vården kanske en VIP-kö eller få hemlagad mat i stället för Sodexos? I förskolan en särskild avdelad förskolärare för "försäkrings- eller VIP-barn? Och vart ligger besluten?
Vid köksbordet säger några. Andra kanske upplever att försäkringsbolagen har stor makt. Ju närmare gränsen du ligger för att behöva utnyttja försäkringen destå fler nej att teckna en sån? Låt debatten föras om Håkan Svärdmans inlägg. Det är oerhört viktigt.
Bloggar: Martin Moberg, Thomas Hartman, Haningeposten,
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, trygghet, välfärd, försäkringar, privata försäkringar, folksam, trygg-hansa, bloggande
