Håller verkligen Reinfeldt?

Egentligen har väl Reinfeldt redan låst fast sig. På ett möte han egentligen inte haft som uppgift att leda eller ansvara för. Utan att direkt slå ner på statsministern måste man fundera om han håller för de större sammanhangen. Att så snabbt i glansen av Obama och andra stora ledare skicka signaler som närmst är hyllningar till G8-ledarna för det som uppnåtts. Resultat som nu kritiseras stark: av FN-chefen och av miljörörelsen.

Den ansedda klimatsidan RealClimat, dit jag hittade med hjälp av tips från Al Gore, ser i sin slutkläm ändå vissa framsteg. Däremot är analysen av ett så begränsat mål (om det nu kan nås) ändå skrämmande:

Global warming of 2°C would leave the Earth warmer than it has been in millions of years, a disruption of climate conditions that have been stable for longer than the history of human agriculture.

Given the drought that already afflicts Australia, the crumbling of the sea ice in the Arctic, and the increasing storm damage after only 0.8°C of warming so far, a target of 2°C seems almost cavalier.

Som jag skrev i morgonens inlägg är detta diskussioner, förhandlingar om mål. Inte om mål som handlar om 2020 vilket borde funnits som delmål. I stället mål långt bort: 2050. När sen följande steg ska tas - att sätta konkreta saker att göra, pengar som ska betala det och en tidplan för när det ska vara klart blir det mycket mycket svettigare.

Greenpeace har följande kommentar:

Inga av de stora, olösta frågorna inför Köpenhamnsmötet har fått en lösning i Italien. Det har inte gjorts några framsteg för få till stånd ett mål till 2020, varken när det gäller utsläppsminskningar eller pengar till utvecklingsländer. Det enda som presterats är en icke-bindande avsiktsförklaring om utsläppsminskningar till mitten av århundradet.

Naturskyddsföreningen i Europa har lämnat sina krav inför EU-ordförandeskapet. Om klimatarbetet skriver SNF om kraven:

EU:s medlemsstater ökar sina mål för utsläppsminskningar till 40 procent inom EU mellan 1990 och 2020. Detta krav är baserat på vetenskapliga bedömningar av hur hög halten av växthusgaser i atmosfären får vara för att begränsa temperaturökningen till två grader.

EU har hittills beslutat om minskningar på 30 procent förutsatt att världens länder kan enas om ett avtal i Köpenhamn i december, men en stor del av minskningen är tänkt att ske utanför EU.

Vad innebär det för EU:s ambitioner att dess nuvarande ordförande hyllar det som ser ut att kunna uppnås av G8? Ett stort problem är ju att det inte bara handlar om kommande förhandlingar om något som i slutet av året ska vara något som alla länder gemensamt sluter upp bakom, av överlevnadsskäl om inte annat.

Problemet är i hela processen om Reinfeldts egen syn får slå igenom, att Sverige och kanske EU i stort släpper ut så lite. Andra ska göra mycket mer. Om detta bromsar målsättandet så kommer nästa steg i form av konkreta steg mot målen och konkreta pengar för det att bli ett ohyggligt hinder. Världen har all anledning att ändå heja på. På något sätt är det en verklig livsuppgift i ordets absoluta mening.

Bloggar:
- Åsa Westlund: Obama är modigast
- Mona for president: Skeptisk, irriterad och fundersam
- Effekt, klimatmagasinet: 2-gradersmålet tar sikte på klimatkaos
- Centerns Lena Ek som uppmanar till hårdare tag, "mina herrar".

Annat:
- Ekot om FN-chefen och miljörörelsens kritik
- Svd. FN-chefens kritik.
- DN om förhandlingar med bl.a Kina
- Ab: kultursidan: Kolonimark till salu

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, G8, klimat, miljö, EU, fredrik reinfeldt, naturskyddsföreningen, greenpeace, FN, IPCC, Al Gore,