onsdag 22 juli 2009

Vem tar egentligen över gemensamma tillgångar?

I en diskussion om (S) framtidsinriktning har jag och Roger Jönsson utbytt tankar. Något av detta handlar om den nu ganska långvariga diskussionen om privata alternativ som S-medlemmar har fört. Redan på 80-talet var debatten het. Ett av de första bidragen var nog "Förnyelse i folkhemmet", en debattbok från Tidens förslag. Den kom samtidigt som "Svaret" - ett inlägg av Sigvard Marjasin och Svante Engman från "andra hållet". Där utvecklades de ideologiska principerna om den gemensamma sektorn. Förklaringar och intressen bakom de begynnande kraven på privatiseringar i välfärden analyserades.

Det har hänt mycket sen den debatten var het, inte minst inom S. I partiets dokument är nu alternativ något som inte bara accepteras. Partiprogrammet har, tycker jag, en struktur och avvägning som är klok: först talas om välfärdens betydelse, hur det ska fördelas (efter behov), att gemensam finansiering kräver skatter och att den egna verksamheten måste utvecklas. Sen slår programmet fast:
Människor är olika, med olika behov och förutsättningar. Därför krävs olika pedagogiska utformningar, olika vårdformer och olika omsorgsalternativ. Det måste finnas möjlighet att välja mellan olika former av vård, skola och omsorg, under förutsättning att det finns underlag för flera alternativ
Alternativ inom förskola och skola har kommit och tagit allt större andelar. Primärvården i Stockholm drivs idag kanske till hälften av landstinget. Resten är privatiserat. Något av detta har blivit det som påhejarna sa sig vilja uppnå: enskilda och engagerade personer som vill utveckla sin förskoleverksamhet eller skola. Vårdpersonalen som ser ett kooperativ som en bra lösning för att öka det egna inflytandet.

Men ofta har i stället de genomförda utförsäljningarna av det vi gemensamt äger bekräftat de farhågor som många av oss uttryckte: Att privatiseringskraven i mångt och mycket är en beställning från de som ser skattebetald verksamhet som vinstrikta investeringsobjekt. Att det inte är det "lilla", det "nära" som "får överta" utan stora, internationella företag med riskkapital som söker placeringar. Så är det nog med mediekoncernens MTG:s ambitioner att nu starta apotek (på nätet) som en följd av regeringens beslut.


Vad mediemogulerna och Cristina Stenbeck har för naturlig kompetens inom läkemedelsområdet vet jag inte. Man får väl anta att den som säljer läkemedel kommer att skaffa kunniga medarbetare. Hur det stämmer med företagets affärsidé vet jag inte heller. Men man får väl anta att dess aktieägare är nöjda med de vinster som företaget lär göra på ett nytt och för dem spännande affärsområde.

Vad man möjligen inte betänker är att det stöd som alternativ verksamhet ändå har fått ganska hastigt kan brytas ner till sin motsats om det blir så uppenbart att privata utförare som tar över tidigare gemensamt ägda, bara har syftet att göra pengar och inte gör det på grund av engagemang för verksamheten.

Fler blogginlägg:
- eget om Apoteksprivatiseringar
- Christoffer Järkeborn är mer positiv på Facebook :-)
- Kaela

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,