Bilden: Demokratins renässans i Sverige?
Våren 2010 ska en ny och om jag fattat rätt "generallösning" för svensk demokrati lanseras. Det är företaget Fellowshop som står för den nya hemsidan med det rätt pompösa namnet Riket.se. Som en del i lanseringen skriver Carlos Rojas ett inlägg på Newsmill, där han bl.a säger att hemsidan ska ge en "demokratisk renessans". Projektet har fått uppmärksamhet av bl.a. Resumé, Dagens media och av Makthavare.se.
Jag blir glad av hälften och förbannad på resten i Rojas artikel. Att "entreprenörer" både utanför och inom partierna bidrar till att demokratin blir bättre är förstås härligt. Jag tillhör de mycket få som råkar ha det som jobb också. Men även tidigare har jag inom mitt parti tänkt tankar om förbättringar, bl.a. här.
Carlos Rojas, som tidigare "kommit ut" som FI-anhängare, beskriver i Newsmillartikeln sin besvikelse över de egna erfarenheterna från ett partis interna liv.
Politiska partier är helt enkelt inte kul, inte kreativa eller demokratiska. Och människorna som är kvar är knappt ens intelligenta längre.Den andra meningen, om intelligensen inom partierna, får stå för sig själv. Världen har haft tillräckligt med människor som dömt ut andra som mindre intelligenta och framhävd det omvända och mer positiva omdömet om sig själva. Den första är en viktigare signal till oss som är partiengagerade. Och den stämmer ofta. För att överleva måste partierna utvecklas i takt med sin tid.
Det finns ett omvänt perspekiv. I det jag ser av partilivet finns svenska partier som står med öppna armar för att välkomna alla som ens andas om att de vill vara med. Partierna har behov av förtroendevalda, mötesdeltagare, kampanjarbetare och medlemmar och sympatisörer som utvecklar politiken. De (eller vi) upplever att det är svårt att locka och svårt att stimulera till politiskt engagemang.
En sekunds blundande för att partierna också har strukturer och kulturer som i praktiken stöter bort nya visar ändå på möjligheter. Men det förutsätter förstås det omvända: att den politiskt intresserade bjuds in till partipolitiken. Det är ändå den bas på vilket demokratin i Sverige vilar och kommer att vila ett antal år framöver.
Här blir jag orolig över det jag uppfattar som Rojas utskåpning av partierna för att i stället - inte som komplement - locka till medlemskap på en webbportal. Det är olyckligt.
Rojas skriver ner partierna och skriver upp de egna goda men trots allt ganska mediokra metoderna (som det verkar) med hemsidan "Riket":
Det handlar istället om vad jag ser saknas och som vi medborgare tillsammans måste börja ta ansvar för, när de politiska partierna inte gör det.
Lust, möjligheter och kommunikation är nycklarna för att random medborgare, och inte bara snorungar med nedärvd politisk tillhörighet, ska engagera sig i politik
Riket.se kommer att vara en webbsida som tillgängliggör politiska processer och får alla att vara med och påverka både på individnivå, genom att de närsom helst kan kontakta en folkvald politiker live, och i bredare bemärkelse genom att använda sig av en förenklad väg för att lägga motioner till riksdagenSka man svara på det kan det bli mycket. Precis som med Rojas beskrivning av "intelligensen" får odömet om "snorungar" tala för sig själv. Partierna menar jag, tar eller i alla fall försöker ta ansvar. I verksamhetsutveckling och i partiernas "inre liv". Det lyckas säkert inte alltid. Men att 450.000 personer på något sätt medverkade i S rådslag är ett gott exempel. S har också utvecklat evensidan för att locka fler till aktiviteter. Andra partier försöker på likanande sätt bjuda in folk. Ett annat gott exempel är, trots Rojas invändningar, Piratpartiets sätt att använda nätet som "aktivitetsplats". Det är också ett utvecklingsarbete som pågår inom mitt parti.
Att genom webbplatsen Riket.se få en motion i riksdagen låter kanske stort. Nu är väl det något som partierna intern har minst lika stora möjligheter till. Och även om Riket.se är ett nytt projekt så har andra försökt: Twixdagen på Twitter. Politikerkoll.se, Makthavare.se är några. Ska i sammanhanget inte glömma mitt eget mycket mindre men ändå försök att bidra till politiker/väljardialog som likt Riket.se är i sin linda: Facebookgruppen Vårddialogen som bjuder in till samtal och diskussion om sjukvårdsfrågor.
"Mera lust och mindre plikt" hette en intern S-rapport i mitt parti för några år sen. Jag tror det ligger mycket i det. Men faktiskt inte allt. Politik ÄR också mycket allvar. Politik KAN inte alltid göras "gulligt och hippt". Politik MÅSTE bygga på spelregler som alla är överens om och alla kan just för att det där med demokrati ska funka. Politik påverkar människors vardag. Därför kan inte en webbsida ersätta partierna. Lite av detta andas Rojas artikel och det är olyckligt. I stället borde kretativa personer som Carlos Rojas kunna bidra till ett samspel som utvecklar hela demokratin. Inte bara den egna hemsidesidén.
Den ganska pompösa och kaxiga hållningen avslutar också Newsmillinlägget:
Vi, inte politikerna, måste skapa nya saker som lockar. Och vi måste skapa dem nerifrån och upp.För här nere har vi streetsmartness, vi har utbildning och känsla för vart i tiden och världshistorien vi är. Där uppe har de, i bästa fall, fin utsikt.Jag tror inte en enda partipolitiskt aktiv gråter över att fler engagerar sig, tycker till, ställer krav, vill medverka, vill påverka osv. Där ligger Rojas helt felaktiga utgångspunkt för projektet. Inriktningen att "partierna är skit - min hemsida är bäst" har dessutom ett mer allvarligt perspektiv: om partierna kommer att fortsätta vara utgångspunkt för makten så är utarmningen till renodlade kampanjorganisationer djupt olyckligt. Det borde till demokratins försvar då vara viktigt att också bidra till att partierna utvecklas och blir mycket bättre.
Alla som har idéer och vill bidra till att svensk demokrati blir bättre behövs. Det gäller förstås de som redan är medlemmar i något parti. Det gäller den kanske femtedel av väljarkåren som kan tänka sig medlemskap. Det gäller förstås de många som har ett djupt engagemang för samhällsfrågor men inte vill binda sig, engagera sig i ett parti eller kanske har en enda hjärtefråga man brinner för.
Om Riket.se är det bästa för demokratin får vi återkomma till. Just nu, i sommarstiltjen ser det inte ut mycket för världen men här finns en inbjudan till alla som vill vara med och utveckla projektet. Och självklart finns man på Twitter. Där ser jag föresten de två senaste meddelandena: "Skickar PM" och "Skriver debattartikel". Jag känner på något sätt igen de metoderna.
jag erkänner: Användandet av benämningen "hemsidan" gör med någon grad av sarkasm. Jag förstår att det är mer än så. Men sparken mot engagemang i partier som Rojas utdelar tycker jag motiverar en liten "replik".
Fler bloggar om detta.
André Assarsson,
Intressant?