Läser Jonas Morians inlägg om de idéer till en ny, S-märkt tidning som bl.a. Tvärdrags Daniel Suhonen har presenterat i bl.a. Aftonbladet, Tvärdrag och på Newsmill. Den som har följt mina blogginlägg om media och journalistik borde kunna ana att jag, precis som Jonas, känner mycket stort sympati för Daniels utgångspunkter.
Däremot tror jag inte att den dröm som så gott som alla generationer (min också) sossar känner om en egen tidning som för fram "vår politik" är möjlig. Och ska man vara ärlig måste det finnas andra förklaringar till värderingsskiften, valresultat och partiets styrka än just att det någonstans i Sverige finns S-märkta tidningar. Den borgerliga dominansen på den "marknaden" har varit total såväl i arbetarrörelsens kristider som (fler) perioder med stort stöd i väljarkåren.
Tidningsprojekt har havererat förr för partiet och LO. Låt oss slippa uppleva det igen. Att nu göra nya försök med en S-märkt papperstidning i en tid när "gammelmedierna" får större konkurrens av nya medier är sannolikt en alltför dyr felsatsning redan från början.
Om tanken i drömmen nu var att LO skjuter till pengar av vinster (80 mkr) på Aftonbladetaktier så har tankarna ändå en finansiell realism. Kanske är då en idé som Jonas har om en fristående redaktion som förser befintlig media med material en idé som bör bearbetas vidare.
Däremot, med risk för att anklagas för jäv: Daniels metod att finansiera en tidning har tidigare handlat om att använda lönepengar från "100 ombudsmän". Jepp: så var en tidning betald, trodde han. Problemet med den metoden är att det knappast finns så många ombudsmän idag, möjligen om alla med den rollen på såväl lokal som regional nivå räknas in. Det ger inget drag till den rörelse som Daniel ändå måste avse stärka med sitt tidningsförslag. Att generellt tala om den felaktiga bilden att "pengar finns - tiotusentals anställda - visar tyvärr på ett alltför lättvindigt sätt att räkna hem projektet.
Det behövs utan tvekan mer jobb för att öka idédebatten, stimulera samhällsdebatt utifrån arbetarrörelsens värderingar. Det behövs kanaler som ger oss bättre möjligheter att (som det brukar sägas) nå ut med vårt budskap. Möjligen också ett behov att möta nya krav från nya generationer av väljare som inte bara passivt tänker läsa sig till ett stöd för S. De har betydligt större krav på delaktighet, medverkan, att få ge sina perspektiv och få respons. De nya sociala medierna är där en viktig del. Att, som Jonas Morians tankar går ut på, ta fram bra publicistiskt material en annan. Att de som jobbar med mediafrågor för parti och fackföreningsrörelsen fortsätter utveckla sina roller är en annan.
Det finns sannolikt mer framkomliga vägar till god kommunikation än att sjösätta ett på förhand misslyckandedömt tidningsprojekt. Igen.
Fler bloggar: HBT-sossen
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, media, journalistik, LO, nätrötter, netroots, progressiva bloggar, nya medier
