Borgerlighetens valvinnarrecept

Läser den förträffliga bloggen The Campaign Dossier som idag har inspirerats till inlägg av magasinet NEO. Här skriver Anders Edwardsson om vad borgerligheten bör lära sig av historien för att vinna val. Den något märkliga slutsatsen är att det är genom ett vandrande åt höger som segrarnas frukter växer.

Borgerligheten har en historia sedan rösträtten blev allmän där vinster är undantag och förluster regel. Förklaringen är enligt AE

att svenskarna faktiskt hela tiden velat ha en klart borgerlig politik. Det var de (få) gånger som de borgerliga enades och tog strid mot socialdemokratins värderingar som val vanns.

Man får utgå från att om svenskarna faktiskt hade önskat en borgerlig politik så hade man röstat fram en sådan. Och för oss som har den sällsynta åkomman att vi älskar att borra oss ner i djupa analyser av politisk strategi och kommunikation är det överraskande att analysen landar i att Reinfeldt gjorde fel valet 2006 när man faktiskt vann.

I boken "Det sovande folket" beskrev Fredrik Reinfeldt utgångspunkten för borgerligheten i Sverige.

Till grund för varje bostadskvarter, daghem, undervisningstimme i skolan eller idrottsanläggning ligger oftast socialdemokratiska idéer och beslut. Än viktigare är de spår som deras politik mentalt har efterlämnat hos vanliga människor. Det går inte att peka på, det är ingenting konkret och de flesta människor skulle inte ställa upp på att de är offer för socialdemokratisk hjärntvätt. Det gör det inte mindre sant

De tog några år innan han fick chansen att pröva. Men utslaget bekräftade väl att analysen var rätt.

Årtalen då val har vunnits och val förlorats talar knappast heller för Edwardssons tes. Valet 1976 tar AE som exempel och menar att löntagarfonderna var avgörande. Visst fanns de i debatten. Men det fanns mycket annat som sannolikt hade större inverkan: kärnkraften stod i fokus, S hade regerat i 44 år och det fanns möjlighet att spela på "ge andra chansen"- temat. Dessutom hade socialdemokraterna drabbas av en del affärer under valåret som också tyngde. Bland dessa Astrid Lindgrens "Pomeripossa" direkt vände sig till finansminister Sträng med en berättelse om de orimliga marginalskatterna. I valet ökade (m) med 1,3 procent och folkpartiet 1,7. Centern backade 1 procent, S 0,9 och VPK med 0,5.

1982 är nog mer det ideologiska val som AE påstår skulle gynna borgerligheten. Då stod krisbekämpning, arbetslöshet och de borgerligas underskott i fokus. Palme berättade om staplar med pengar som illustration på underskott. Löntagarfonder gjordes i ny variant till en huvuddel i krisprogrammet Framtid för Sverige. S kunde återta regeringsmakten.

Ingemar Hansson på bloggen skriver i sin kommentar:

Problemet med Edwardssons tes är naturligtvis att det var just moderaternas “vänstersväng” som fick väljarna att våga lägga sin röst på åt “höger”. Detta var inte bara “en mindre del i segern” som Edwardsson uttrycker det utan snarare en högst väsentlig del.

Att Socialdemokraterna dessutom gjorde det strategiska misstaget att försöka ignorera jobbfrågorna spelade Alliansen rakt i händerna.

Ett annat perspektiv finns möjligen till detta. Med viss reservation för att de tillfällen då de borgerliga fått möjlighet att leda Sverige har varit sparsamt räknade. När förlusterna kom 1982 och 1994 var det efter mandatperioder då statsfinanserna hade försämrats. Till en del beroende på konjunkturlägen. Men också genom att borgerlighetens splittrade ambitioner med både skattesänkardrömmar och reformiver drev ekonomin i fritt fall. Det sägs att historien brukar upprepa sig.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, socialdemokraterna, moderaterna, alliansen, regeringen, fredrik reinfeldt, det sovande folket, ideologi, opinionen, valet 2006,

.