Samtidigt är de opinionsmätningar som snart är för många och som ska tas med fler än en nypa salt ändå ganska samstämmiga i signalerna. Det rödgröna alternativet har stöd av fler väljare än den borgerliga alliansen. Moderaterna tappar kraftigt. Samtidigt ligger S på nivåer som i och för sig är under "katatrofen" 2006 men dock över 30-procentsstrecket.
Det verkar som om socialdemokraterna som parti kan hålla ställningarna även om partiordföranden har utsatts för en makalös kampanj i medierna det senaste halvåret. Självklart svårt att då påverka förtroendekapitalet hos väljarna. Omvänt för statsministern som kan göra vad som helst och ingenting och ändå få en totalt positiv bild i medierna trots att han som statsminister borde granskas.
Att det kan skilja mellan förtroendet för parti och dess ledare är analyserat av forskningen. Ingen självklarhet att en "stark" partiledare ger valseger till partiet. Men en koppling finns.
I en text jag hittade på nätet skriver Sören Holmberg:
Partiledare kan fungera som potentiella dragplåster eller som potentiella sänken för sina partier.Mina tankar kretsar kring ett socialdemokratiskt parti som ändå, trots motgångar i EU-val och medierna, ändå ligger där det liggar. Men också vad det är hos väljarna / något väljarna ser, som gör att den popularitet som uppenbarligen mäts hos Reinfeldt inte på något sätt avspeglas i samma väljares förtroende för moderaterna som parti. Tvärt om verkar det åka hiss upp för personen Reinfeldt och hiss ner för hans parti. I Sverige har vi trots allt partival och inget presidentval. Värt att tänka på för moderata valstrateger.
Bloggar om detta: , Kent Persson, L-O Petterssons blogg,
Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, fredrik reinfeldt, val 2010, opinionen, almedalen, almedalsveckan
