tisdag 28 juli 2009

Det yttersta ansvarets yttersta konsekvenser











Enligt lagen har kommunen "det yttersta ansvaret" för de medborgare som vistas där. Det är socialtjänstlagens text men handlar om mycket annat i välfärd och för att samhället ska fungera. För att kunna betala för detta tar kommunen ut skatt. Eftersom alla medborgare har rätt till service oavsett om man bor i stad eller glesbygd, om man är rik eller fattig, så omfördelas också pengar. Den vänliga staten ser också till att kommunerna för vissa ändamål får lite extra pengar.

Samtidigt har staten genom lag sagt att kommunen, som inte alldeles själv kontrollerar det, ska ha balans i sin ekonomi. Här är staten själv lite osäker på vad man menar och återkommer ibland med översyner om detta så kallade "balanskrav" och hur det ska beräknas. Här finns ett par hakar: Om lagen bara kan följas genom att spara i välfärden får man så att säga "skit" från staten. Och från medborgarna, särskilt i deras roll som väljare en söndag vart fjärde år.

För den som har fått förtroendet av vara kommunpolitiker kan situationen bli ganska hopplös. Ansvar. Krav att inte höja skatten. Krav att sänka kostnader. Krav på fler elever som klarar skolmål. Krav på fler förskoleplatser. Krav på mer och bättre äldrevård. Krav på mer till kultur och fritid. Krav på god infrastruktur. Krav på att ta hand om de allt fler arbetslösa som tidigare fick jobb, en åtgärd av arbetsförmedlingen eller en högre a-kassa men som nu behöver kommunens sociala pengar. Alla dessa krav och uppdrag förekommer inte sällan samtidigt som starka önskemål finns om sänkta skatter, om än från ett mindretal medborgare. "Den enskildes frihet", ni vet.

Regeringen med Odell
som kommunminister är ingen lyckoframbringande församling utifrån kommunperspektiv. Nu visar man näven mot kommunerna och kräver ordning. Samma församling som så sent som i april lade ramar för en budget för staten nästa år med en bråkdel av extra stöd till kommunerna jämfört med behov. Därtill inget mer 2009, något som lägger en bas för kommande underskott. Grunden ÄR inte i de flesta fall att man kommunalt har byggt drösvis sportanläggningar som drar ner ekonomin.

Nu slår kostnader för arbetslösheten och de minskade intäkterna som jobbkrisen för med sig igenom. Som också Alliansfritt Sverige berättar idag håller man i stället för att göra något åt problemen på med sifferjollrande och fejk för att allt ska se ljusare ut.

Arbetslösheten är grundproblemet också för hotet mot välfärden, något som borde förlänga regeringens sammanträden på torsdagarna ordentligt framöver om både enskildas situation, kommunekonomierna och alliansens möjligheter i nästa års val ska kunna förbättras.

ps: som bekant finns några kommuner och landsting där politikerna, oftast det blåa laget, har ett direkt ansvar för att pengarna inte räcker till välfärden. Där har man ibland valt att ta ut mindre skatt trots vetskapen om att behoven egentligen kräver att man har mer pengar! .


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

1 kommentar:

David sa...

Bra inlägg. Men ni måste verkligen göra något för att spräcka alliansens retorik om att socialdemokratin är förslöande dagispolitik. Jag ser den retoriken överallt på nätet. Så fort någon argumenterar för ett socialdemokratiskt handlande i de mer välbesökta mediesajterna så dyker det upp en flod av sådana förmaningar.

Vem var det som sa "Jag står på jättars axlar"? I det citatet kan man hitta orsaken till varför Socialdemokratin borde vara mer progressiv än alliansens. Socialdemokratins ideologi tillåter att man bygger vidare. Alliansen hävdar att socialdemokratin inte bygger alls och bara nöjer sig med ett stagnerat samhälle. Men enligt alliansens modell så måste ju varje individ börja om från början, i grund och botten ser de ner på och undergräver all form av samarbete. Det är deras modell som leder till stagnation, men det är svårt att upptäcka, för i och med att alla hela tiden måste bygga från början så ser det ut som det rör sig. Och på sätt och vis gör man ju det, det är bara det att man aldrig rör sig speciellt långt, och att man hela tiden nollställer, och det är i och med det som nästa individ måste börja om från början.

Ni behöver få fram detta, fast med bättre retorik än jag lyckades prestera nu.