Nästan alla jag möter i mitt parti vill prata politik. Inte bara eller ens främst om den ena eller andra viktiga reformen, det ena eller andra beslutet. Nästan alla vill prata värderingar, färdriktning ("vad vill ni") och de stora sammanhangen.
Så har det varit från första SSU-kursen 1977, över 80-talets lördagscirklar, under 90-talets krisår, under efterkrisens diskussioner om återuppbyggnad av den skadeskjutna välfärden. Så är det nu. Inte ”bara” inbitna socialdemokratiskt engagerade. Också nya medlemmar, sympatisörer och andra politiskt intresserade.
Ändå verkar utrymmet begränsat. När försök görs att lyfta perspektiven verkar de tända ljusen strax slockna. För ett idéburet parti som socialdemokratin är det lika med en säker insomning. Frågan är hur djup sömnen är och hur väckningen ska gå till. Visst har ett rådslag gjorts . Visst har förnyelsediskussioner lett till justeringar av politiken. Men frågan är väl om den socialdemokratiska framtidsdrömmen som ser längre än mandatperioder har tydliggjorts.
Ett problem har tidigare varit att vi inte har lyckats kombinera maktinnehavets obevekliga krav på ansvarstagande och behovet hos väljarna att kunna få bilden av vår färdriktning. Viktiga krav att kunna förverkliga löften har ”budgetanpassat” också drömmarna. Något hårddraget fick finansdepartementets tjänstemän på budgetavdelningen inte bara tycka till om konkreta reformer. De tilläts också påverka- i alla fall i någon mån – hur socialdemokratins långsiktiga politik skulle utformas.
Nu får de kriarätta alliansens politik. Låt de göra det och låt medlemmar tillsammans med svenska folket lägga fast S-politiken.
Det finns värdefulla bidrag till debatten. Under semestern har jag hunnit titta i en: SSU:s debattbok ”Snart går vi utan er” som kom under våren – den tunga politiska våren fram till första maj. Här skriver 21 unga socialdemokrater brev till partiet. Lite hotfullt. Lite uppgivet. Lite väl många citat från förr och lite väl lite bilder om den framtid man drömmer om. Men samtidigt skrivet med oerhört mycket inneboende kärlek och tro på socialdemokratins värderingar.
Där, likväl som i andra nya debattbidrag, finns mycket som vi borde vårda bättre än vi gör. Läsa och diskutera. Men också konkretisera och genomföra. Både i politik teori och praktisk politik. Både politik och hur partiets organisation ska se ut, borde se ut och lösningar.
Sara Karlsson tar under rubriken ”Vad hände med drömmen?”upp diskussionen om socialpolitikens roll för (S):
”Om vi tror på den tes som socialdemokratin grundat sin politik på, nämligen att allt hänger ihop och att sociala problem är samhälleliga och inte individuella problem, så kan vi också motivera sociala investeringar…”
Jag får en känsla av att tankar som Saras tyvärr inte fått utrymme i det vi vill kalla förnyelse. Men jag är övertygad att en stor del av de väljare som svek oss gjorde det därför att man inte hittade våra svar på välfärdsbristernas lösning. Det framtidsinriktade, hållbara och långsiktiga i ”sociala investeringar” blev inte tydliga. Om de ens fanns med. Inte bara som konkreta ”löften” utan som en verktyg för samhällsförändring.
Ellinor Eriksson bygger sitt bidrag på tre huvudpunkter:
- Kom tillbaka till folkrörelsen
- Vi måste bli fler – vi måste värva mer
- ”I´ve got news for you: VI ÄR INTE FRAMTIDEN – VI ÄR NU!
Nike Linn säfvenberg berättar i sitt bidrag ”Tryggare kan ingen vara” om sin tid som sjukskriven och mötet med Försäkringskassan. Här ligger – menar jag - ännu ett område där ”förnyelsen” borde haft ett viktigt fokus: Alla de ”fina och välmenande system som byggdes för att stödja människor och som ibland slog över till alltför mycket byråkrati och alltför mycket myndighetsfokusering. Hur för till tillbaks perspektivet till att dessa ”system” åter ser sig som människors företrädare?
Jag har på avstånd följt en diskussion på nätet om S och de unga. En viktig debatt som har förts länge och ska föras om partiet ska utvecklas. Där finns de som tycker att unga med nödvändighet behövs i partiverksamheten just därför att de är unga. Där finns också de som menar att det inte är nödvändigt: oavsett ålder kan man företräda en bra framtidspolitik ändå.
Utan att döma är väl historien ganska tydlig: det är det som Anna Lindh kallade ”kärleksfulla kritiker” som har varit oerhört viktig för den ideologiska debatten. Till dem kanske SSU, Studentförbundet, kvinnoförbundet och broderskap får räknas.
Hur goda företrädare vi andra än kan vara så är frånvaron av deras perspektiv, idéer och förslag något som sargar partiet. Som gör det politiska programmen mycket svagare. Det gäller både den vardagliga partiverksamheten och tillfällen när vi fattar övergripande beslut, som tex partikongresser eller distriktskongresser.
Partiets yngre medlemmar i SSU eller studentförbund är inte i första hand ett gäng yngre, ”söta” som finns till för att förgylla möten och aktiviteter med en form av trygghet att framtiden finns. De är som sagt inte ”framtiden” utan finns nu och ska kunna påverka idag. Värderingar och sakpolitik. Både skolfrågor och utrikespolitik. Både bostadspolitik och sjukvård. Både studiemedel och socialpolitik.
Det är ett par månader till kyrkoval, knappt ett halvår kvar till partikongress och drygt ett år kvar till valen 2010. Snart måste budskapet vara färdigmejslat och omformulerat till valbudskap? Eller?? I ”Snart går vi utan er” finns en kritik på fler ställen mot just det tänket att allt ska bli kampanjslogans och anpassas till att vinna val.
Tänk om det är så att ett levande framtidsparti vinner på att den där slutpunkten faktiskt inte finns? Att diskussioner alltid förs just därför att samhället förändras? Och att den förs med- inte över huvudet – på de väljare man vill få stöd av. Visst ska S presentera konkret politik inför valet 2010. Men låt samtidigt idédebatten och drömmarna få större plats både fram till och efter valdagen. ”Alla ska med” – frågan är väl ”vart”?.
- Hjärtat åt vänster
- Tankar från roten
- En ny giv (Broderskap)
- Cattis Ullström (SSK-bloggen)
- Josefin Deiving om åldersdebatten. (F-book)
- Calle Fridén
Recensioner av "Snart går vi utan er"
- Malena Rydell, DN
- Claes Lönegård, Fokus
Intressant:Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, idédebatt, val 2010, snart går vi utan er, mona sahlin,
3 kommentarer:
Kärleksfulla kritiker finns också i HBT-sossarna och nu även Sossar mot Storebror.
SSU-kritik? Jytte Guteland har väl inte kritiserat Moderpartiet på länge?
Ville bara säga att det var ett grymt bra inlägg. Synd bara att hela cementeringen av ungdomsdiskrimineringen inom partiet och den politiska arenen i huvudtaget har gjort att många av de glödande och brinnande ungdomarna inom SSU har övergått till att vara så grå som möjligt, för då får man plats i partiet.
Men se upp, snart kommer jag och kräver reformering av utbildningssystemet!
hej, Jag lovar o svär att jag i framtida uppräkningar alltid ska ta med..HBT-s o SmS. :-)
Oscar. Tack! jag tänker skriva ett inlägg..framöver kring unga, demokratin osv. Jag kan också se en del problem men det verkar också som att föreställningar OM att det finns förstärker. Dvs förväntningarna utesluter att få utrymme också när partiet är öppet. Återkommer om det..som jag tycker är superviktigt.
p
Skicka en kommentar