En lång valrörelse startar nu?

Dagens SvD har en intressant artikel där man tillsammans med några skarpa "tyckare" försöker förutspå den politiska framtiden i Sverige fram till valet 2014. Ett val till de tre "vanliga"; kommun, riksdag och landsting, men också till Europaparlamentet. De politiska förutsättningarna förändras kanske främst av alla personskiften på partiledarposter. Möjligen! Vi vet sedan mycket länge att väljarna är "kloka varelser" som lägger den största tyngden vid att döma av den färdriktning som partierna beskriver, de värderingar som formar politiken och så sakfrågorna. Just där ifrågasätter jag starkt den tveksamhet som docent Torbjörn Lundqvist har: att ideologiska diskussioner kommer att stå tillbaka till förmån för sakfrågor. Jag tror nästan tvärom: ett mycket starkt ideologiskt val där varje tung sakfråga kommer att ha en ideologisk utgångspunkt som väljarna läser av.

Ska jag fritt tolka som känns Ulrika Schenströms inlägg i artikeln som ett stöd för detta. Hon tror att talet om "arbetslinjen" måste kompletteras eller ersättas av "välfärdslinjen". Där delar jag hennes syn och där tror jag på en tydlig ideologisk debatt. Eller möjligen hoppas på. Det kan vid första anblicken se ut som en stark bas för socialdemokratin, till skillnad från den förra valrörelsen som redan tidigt hade sänkta skatter som bas för alla debatter. Där finns faktorn "verkstad" som ett aber. Det är nu Reinfeldts allians som har alla verktyg för att om man så vill, visa i handling och plånböcker att man står för "välfärd före sänkta skatter, om man nu skulle svänga 180 grader. Ett omvänt aber är faktorn "trovärdighet". Hur Reinfeldt ska kunna skapa trovärdighet i den del av välfärdspolitiken som handlar om trygghet vid sjukdom och arbetslöshet är en gåta för mig. Däremot finns det i kommunsektorn en hyfsat stark ekonomi där lokala satsningar kan stärka den nationella retoriken. Och vem vet vad som händer om regeringen tar fasta på KIs bedöming

Med hänsyn till den svagare konjunkturutvecklingen i närtid är det lämpligt att använda 30 miljarder kronor av reformutrymmet redan 2012. Det skulle bland annat förbättra läget på arbetsmarknaden.

Ulrika Schenström har en viktig kommentar före "välfärdslinjen" och vi känner igen den. Ekonomin och jobben som bas för det mesta. Där har av någon anledning regeringen ett förtroendekapital, trots att den har avlövat statens intäkter med 100 miljarder (runt uppskattat) i sänkta skatter. Och att man till betydande del lever på meriter som egentligen bör tillskrivas tidigare styrande.

Jag tvivlar trots allt på att privatiseringar i sig kommer att bli en valfråga. Däremot håller jag med Ali Esbati: Folk är uppriktigt förbannade på att skattepengar används till att sockra privata bolag, och inte går till bättre välfärdskvalitet i många fall. I min region kommer väljarna inte att se vem som äger en verksamhet som det viktiga. Men paradoxen är att borgarna nu rycker undan förtroendet för att "öppna upp välfärdssektorn" (ännu mer).

EU-frågor: älskar om de lyckas ta plats men trots allt är jag osäker. Vi brukar hamna i "inrikes utrikespolitik" och inte bara partierna utan även väljarna. Jag hoppas att alla partier tar sig an främlingsfientligheten och det utifrån ett positivt perspektiv: Mångfald som förutsättning för mycket, mångfald som en styrka, främlingsfientlighet som slitningar på samhällskroppen som bara kostar för alla. Och här en djupt värderingsbaserad debatt om människovärdet. Den kan och får inte vinnas av krafter som stämplar ut en del som mindre värda!

De borgerliga har varit lite dystra allt sedan valnatten. En förklaring är att man inte fick majoritet i riksdagen. Sedan dess finns två nya förutsättningar, givet att alla nuvarande partier i riksdagen återväljs. Centern väljer Annie Lööf som ny partiledare. Därmed stoppas nog alla tankar som ett val av Anna-Karin Hatt hade kunnat ge, om samverkan över blockgränserna. Annie Lööf stärker det borgerliga i borgerligheten. Samtidigt söker miljöpartiet få kramar av Reinfeldt och säkert ser moderatledaren där en möjlighet. Till delar helt obegripligt och jag nöjer mig med att nämna vägsatsningar.

Helt klart är väl att det politiska landskapet förändras och med nya aktörer kanske det främst är tonen och retoriken än det politiska innehållet som förändras. Det utan att säga att det inte krävs också politisk utveckling! Det gäller också mitt eget parti men om det återkommer jag i andra inlägg.


Fler som bloggar: Sandro Wennberg som också intervjuas, Martin Moberg om sjukförsäkring och socialbidrag, inspirerat av LO-bloggens Kjell Rautio. Ett hjärta rött om en ny centerledare och på samma tema bloggar Tokis och Krassman, Böhlmark, Kent Persson, Per Ankersjö om mardrömmar och Röda Berget om järnvägssatsningar. Mitt i Steget skriver om Lidingösatsningar, Peter Högberg om högersvängar, Olas tankar om avlövning och Jämlikhetsanden om budgetfrågor. Annie Lööf ger svar på tal om en bostadsaffär medan Alliansfritt analyserar samme Lööfs syn på parpperslösa. Sebastian har tankar om järnvägssatsningar. Lena Sommestad om klimatskatter och jämlikhet.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, centern, annie lööf, val 2014, moderaterna, fredrik reinfeldt, sjukförsäkring, välfärd, skatter, tillväxt, främlingsfientlighet, jobb, EU, privatiseringar,

Förnyelse, tillbakagång eller stiltje?

Eftervalsdebatten fortsätter. För den som har en position, är medialt utsedd till "stjärnskott" eller har fått en informell titel som licensierad proffsdebattör är det möjligt att bidra med kloka tankar som får påverka inriktningen. Oavsett den begränsningen för oss "vanliga dödliga" har jag själv försökt bidra med en första "eländesbeskrivning". Framöver, efter viss tankemöda, tänker jag återkomma med mer framåtsyftande slutsatser av eländet. För ett elände och ett krisval var det.

På en punkt har (S) eftervalsdebatt ändå lyckats undvika att fastna. Partiledningen började omgående att använda order "Kris". Hade man inte gjort detta, utan i stället talat mer framåtsyftande om "framtid-" eller "utveckling-" hade debatten fortsatt i alla fall till årsskiftet om hur feltänkt det var. "En kris är en kris". Det finns ett perspektiv i den ärligheten mot sig själv som "suger": Vilken väljare är ett uns intresserad av ett krisparti? I dagens SIFO går valets förlorarpartier bakåt, så även (S). En kris är en kris....Hur länge?

Men även valets vinnare, de "nya moderaterna", har eftervalsdebatt och kritiskt granskande av sina insatser. Partisekreterare Fia Arkelsten skriver på DN debatt om de "nya nya moderaterna". Reinfeldts parti som på valdagen fick nästa lika stor andel av rösterna som (S) idkar öppen självkritik och utvecklingsvilja. En del kritik kan anas om ett alltför starkt fokus på Stockholm. I "landsorten" vill man också räknas. Det kanske mest anmärkningsvärda i artikeln är slutsatserna om partiets misslyckande att attrahera "välfärdsarbetande kvinnor". Det har ju hela mandatperioden varit målet med Reinfelds resor genom Sverige.

En del menar att detta är oviktigt för socialdemokratin - att eftervalsdebatten kan ske i ett "sossevacuum" som utestänger perspektiv från omvärlden. Andra, som jag själv, menar att det oavsett all kritik som kan och ska framföras om moderat politik, finns mycket att lära. Eller kanske mer rätt: Lära om. Bara den som är beredd att förpassas till en form av sektverksamhet kan blunda för hur omvärlden uppfattar det egna partiet, hur trovärdigheten möjliggör eller omöjliggör budskapet att nå fram eller om analyser av vad som är viktigt för den som ska rösta har för perspektiv, värderingar, krav och prioriteringar.

För att dem som nu är utsedda att tänka till om de rätta förändringarna (?) framöver finns en uppsjö av analyser och förslag som på ett eller annat sätt tar sikte på att stärka (S). Några handlar om att (S) egen profil måste bli tydligare, före det rödgröna, om detta alls ska finnas kvar. Någon pekar klokt nog på att det inte behövs särskilt mycket nya saker att säga utan en tydligare och ny socialdemokrati. Andra hävdar att vänster är rätt medan andra helt korrekt pekar på att allt fler väljare säger höger. En del ser förklaringar i sakfrågor, andra i brist på analys av socialdemokratins huvuduppdrag och målgrupper. Åter andra pekar på sakfrågor som fastighet-, och förmögenhetsskatt och RUT-motstånd. En del har metoder i fokus och vill förändra partiets arbetssätt. Och mycket mer än så. Jag tror att de flesta ändå delar en uppfattning att svaret på partiets kris inte ligger i en enda punkt utan i en mer sammansatt flora.

Det finns ett stort aber. Just där menar jag att den som inte ser omvärldsanalysen som viktig i krisbearbetningen kommer att begå ett stort misstag. När (S) tidigare har jobbat igenom valförluster har det varit i tider med tydliga motståndare. Den politik och färdriktning som till slut har spikats har kunnat ställas i kontrast till något som färre väljare har önskat (riktig moderat politik). Den tydliga skillnaden har kunna speglas utifrån en trovärdig S-politk för Sverige.

Men vad gäller nu? När socialdemokratin ska visa sitt existensberättigande mot en motståndare som har högre (mycket högre) trovärdighet inom områden som ekonomi, tillväxt, jobb, skola, regeringsduglighet? Då talar jag ändå inte om Stockholmsregionen där "fördel höger" är dramatiskt mycket tydligare. Där finns tongångar om att (S) tydligare ska "stå för ägande, vinster, tillväxt, framgång, kunskap i skolan, valfrihet..". osv. Ibland leder den delvis riktiga tankegången till att socialdemokratin på punkt efter punkt ska ta efter moderaterna. Men kommer någon att föredra en sådan kopia? Och vad säger den utvecklingen om den politiska spelplanen i Sverige 2010? Att (S) existensberättigande bygger på en relation till ett moderat parti...möjligen. Kanske något som bekräftar ett internt behov av att "återvinnna affärsidén". Varför finns och varför behövs socialdemokratin??

För egen del menar jag att min "eländesanalys" om den inverteras till egna S-punkter innehåller mycket av det sammanhang, den helhet, som måste förändras.

- Formulera politik och värderingar själv först- räkna först sedan på parlamentariskt underlag. Det omvända är förödande!
- Vägra använda ordet "förnyelse" fritt stående för sig själv. Du måste vara konkret!
- Inse att väljarna verkar fylla begreppet "höger" med ett helt annat innehåll än vi själva gör
- Minns att socialdemokratins stora styrka har varit att förena, inte ställa i motsats, kampen mot orättvisor och en politik för de så kallade "breda folklagren". Att enbart framstå som ett parti som slåss mot försämringar av sjukförsäkringen är att lägga grunden för dem som inte vill ha ett starkt trygghetssystem för de som hamnar i utanförskap.
- Visa att det går att kombinera en politik mot orättvisor med lösningar också för den som har det ganska hyfsat stället i livet.
- Bli tydligare i de värderingar som bär socialdemokratin! Där ligger också den stora kontrasten i politiken. Att partiet vill förändra brister i samhället utifrån idén att "alla" måste få plats, få hänga med och få fler chanser i livet. 
- Lyft fram de som lyckats! Vilka är slutsatserna av hur partiet har jobbat i kommuner som Sigtuna med + 3,74 procent i valresultat?
- Lägg kraft på att formulera en trovärdigare ekonomisk politik och tillväxtpolitik!! Hur bra vi än tycker att kongressbeslut och valmanifest är så ser inte väljarna detta!
- Ställ om fokus i partiorganisationen. Se till att allt får den inriktning som ex Johanna Graf visat i Solna genom att lämna Stadshuset och i stället sitta på fiket utanför och samtala med folk.

Och möjligen en sista punkt värd att minnas:

- Allt är faktiskt inte skit! Trots kris!

Bloggaren Johan Westerholm efterlyser kriskommissionens debatter, tankar och slutsatser och jämför med Jesus eller Snömannen. Många har hört talas om dem, men få har sett.....

Fler som skriver:
- Anders Nilsson, Martin Moberg, Mary Jensen, Kent Persson om partiers kriser, Peter Högberg om kors att bära, Roger Jönsson om mångfald i välfärd, Annika Högberg om fingret i luften, Jämlikhetsanden om kris för partiet eller kommunikationen, Rebella om egna värderingar, Peter Karlberg om bla. Ilija Batljans analys, Josefin Deivings valanalys,

AB om dagens mätning, liksom Exp.
Netroots egna valanalyser här.


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, opinionen, opinionsläget, moderaterna, mona sahlin, fredrik reinfeldt, kristdemokraterna

En eftervalsdebatt som leder framåt är inte ett rosornas krig

Dagens fokus verkar vara en frånvarande riksdagsledamots vara eller inte vara. Samtidigt ser jag nu hur ganska många alliansbloggare och medier kramar om en (S)-företrädare som har gjort något annat: Försökt ge sin ärliga och uppriktiga beskrivning av hur valet kunde gå som det gick. Krama och krama, föresten: Expressen gör det till en konstlad motsättning mot Sahlin. Jag tror att både partiledning, medlemmar och sympatisörer inser att det handlar om något helt annat. Hur göra partiet starkare inför nästa val.

Skitsamma just nu att jag själv har skrivit åtskilliga inlägg där mina åsikter bryter mot delar av det Ilija tar upp i Veckans Affärer. Det kan handla om det rödgröna samarbetet, exempelvis. Men inget snack om att alla som är måna om en växande och starkare socialdemokrati måste ta inlägg på mycket stort allvar.

Ilija tar en hel del av det jag hade med i min egen valanalys. Okey; jag kallade inte förmögenhetsskatten pervers. Jag tolkade heller inte fastighetsskatten som ett återinförande utan att det i stort var en reform som skulle ge plus för de flesta. Det där är ämnen som måste debatteras vidare i valanalysarbetet, precis som mycket annat.

I artikeln får IB en del frågor som jag menar måste "borras vidare i"

Utdrag:

Vilken var den största s-missen i valrörelsen?
”Avsaknaden av politik. Det saknades en helhetsdiskussion om vår vision. I stället för att förklara vår helhetssyn bildade vi ett slags lapptäcke av sakfrågor och kompromisser som inte hängde ihop.

Vad borde valrörelsen handlat om?
”Att kombinera tillväxt med fungerande välfärdssystem är historiskt det som varit socialdemokratins paradgren. Det borde vi berättat. I stället för att föra en sjukförsäkringsdebatt som handlat om enskilda fall borde vi förklarat hur vi vill att ett nytt sjukförsäkringssystem ska se ut.”
Har s fokuserat för mycket på minoriteter?
”Jag tycker det. Återigen, socialdemokratin har varit framgångsrik när den har varit generalistisk och riktat sig till de breda samhällsgrupperna. En politik riktad bara mot fattiga är en fattig politik. En politik riktad mot samhällets breda grupper gynnar också minoriteterna.”

Och vad är hemläxan?
”Nu är vi på botten, men det kan fortsätta utför om vi inte tar oss i kragen. Det finns två vägar att gå. Antingen så fortsätter man på den inslagna vägen med sakpolitiska kompromisser. Eller så fokuserar man på de ideologiska rötterna och återupprättar partiet som den moderna, progressiva och reforminriktade kraften i svensk politik. Jag är övertygad om att de gamla Socialdemokraterna skulle sopa banan med de nya Moderaterna.”

Så långt citat. Den som vill kan läsa min egen analys nedan. Det där är inte rakt igenom min åsikter. En central del i valanalys och eftervalsdebatt för framtiden måste ta utgångspunkten i hur den väljarkår som faktiskt röstar, har uppfattat oss, har för värderingar, ser för samhällsbrister och önskar för framtiden. Att socialdemokratin ska utgå från samhällsbrister och formulera egna drömmar och konkret politik är självklart. Den måste nu börja i ärlig debatt. Det är inte per definition ett "rosornas krig".

Fler som bloggar: Kent Persson, m, som får skrivlust av debattutspelet, Anders Nilsson om en "debatt som tog slut, Mattias Lundbäck om begåvade människor, Politikerbloggen skriver också. Roger Jönsson om alternativ i välfärden, Martin Moberg om Per Schlingmanns nya jobb, Henrik Mörth som gästbloggar hos Lena Sommestad, Röda Berget om Schlingmann, liksom Johan Westerholm.

DN; Ibbe Baylan i Expressen,

Valanalys netroots

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, ilija batljan, socialdemokraterna, val 2010, val 2014, eftervalsdebatt