Som vanligt bidrar Maryam Yazdanfar med tankar som borde vårdas av (S) och partiets aktiva. I en intervju med Helle Klein talar hon om situationen i Iran. Men också om socialdemokratins situation, framtid och tankar om vägar "upp på banan" igen för partiet. Det behövs många tankar och konkreta förslag. Och de behöver tas tillvara i både ord och handling. Mer filosofiska resonemang och teorier kan säkert vara givande för debattsugna. Men S behöver, inte minst i och för Stockholm, också "göra politik". Och det en smula hastigt. Där är Maryams bidrag i både ord och handling ovärderligt. MY träffar en viktig brist i partiet tidigare förhållningssätt till politiken:
– Vi vill ju att folk ska kunna förverkliga sig själva och sina drömmar men då måste vi också stå vid deras sida och se till att de kan göra det, säger hon.Detsamma gäller det som borde vara självklart: Väljare vill ha besked om framtiden. Historien kan berättas om den kan bekräfta och öka trovärdigheten för framtidspolitiken. Maryam varnar för att partiet
i stället för att formulera ”längtan” efter ett nytt, bättre samhälle riskerar oppositionspolitiken att präglas av ”saknaden” av det som varit.Språkbruket hon använder är alltid tydligt och klockrent. Och visst kan en S-riksdagsledamot 2009 tala om "klasskamp" och bekräfta att någon form ändå måste föras. Om än i modern tappning.
– Vår klasskamp måste bli färgblind. Det går inte att bara fortsätta definiera arbetarklass som en manlig, blond industriarbetare
Maryam gör också kopplingar som borde uppmärksammas med inom politiken. Hur det utanförskap som ofta finns i storstädernas miljonprogramområden har likheter med "avfolkningsbygdernas" problem.Maryam forulerar det:
maktlösheten kan se väldigt olika ut i bruksorten och i förorten, men det är likväl maktlöshet det handlar om.
En känga ges till kritiker av Mona Sahlin. Maryam säger att partiet nu måste låta henne leda och lyfter också fram den känsla som Mona har av strömningar i politiken:
– Jag har en stark tilltro till hennes ledarskap, men hon måste lyssna mer till sin inre röst. EU-valet visar hur rätt honhade om miljöpartiet.Avrundningen är en signal till alla S-aktivister. Det duger inte att sitta på kammaren och bara skälla: Var och en har ett ansvar:
Det går inte att skylla på valaffischer eller ledning utan det är upp till oss, var och en, hur det går för socialdemokratin, säger hon.
Så klokt, så klokt!
Läs mer om Socialdemokratin och framtiden:
- eget inlägg här
- Maryam; Skriet från Stockholm
Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, maryam yazdanfar, socialdemokraterna, val 2010, mona sahlin,
2 kommentarer:
Hej, jag läste Din blogg flera gånger. Det fanns mycket tänkvärt i den och jag kom på mig själv med att dels tänka på hur jag själv upplevde att jobba i Stockholm och andra storstäder och på mindre platser under hela 80-talet. Jag har aldrig känt mig så ensam som då och det fick mig att bestämma mig för att söka ett jobba hemmavid och lämna karriären som jag hade med jobb i storstaden och hemmifrån. Jag åkte hem till Luleå på helgerna.
Jaaa, längtan är mycket. Längtan kan också vara tillbaka till något positivt som inte blev långvarig. Längtan kan också vara till ett liv som Medelsvensson med en lön att leva av. Längtan kan även vara att få uppleva gemenskap med andra. Längtan är också att känna sig som en av många. Längtan är också att inte behöva känna utanförskap. Längtan är att få uppleva ett samhälle där alla har samma betydelse. Längtan är att framförallt vara en i gänget som har jobb. Längtan är att få vara frisk och mycket annat. Längtan är en vardag som det går att leva i.
Eva Hedesand Lundqvist i Luleå
Myriam for president! Det var det klokaste jag läst på år och dag.
Skicka en kommentar