Ursäkta, men var fan la jag liket...?

Förstör bloggandet möjligheterna att få ihop en debutbok?
Frågan är högaktuell för mig just nu. Det var genom en kurs om deckarför- fattande på Folkuniversitetet som jag kom igång. Egentligen inte någon livsdröm att författa, kanske, men ändå något vid sidan om politiken. Så kom jag igång, sidantalet steg och steg, skrivandets hantverk utvecklades. Efter en kanonstart när jag efter valet fick en massa tid att öva skrivandets alla konster har inte ett kommatecken skrivits på bra länge. Jag står kvar där...på 115 färdiga sidor...men det bör bli det tvådubbla...Även den mest slarviga analys skulle visa en koppling: Där antalet tecken på denna blogg går upp, där sjunker de "större" litterära ambitionerna rakt ner i soppan. Så...hur f-n bär man sig åt? Det går ju att kombinera, vilket inte minst Camilla Läckberg visar. Inspiration? Möjligen kan den behövas. Eller så är det Elisabeths (George) råd som gäller: Klister i baken".

Den nakna kroppen av en ung kvinna flyter upp på stranden vid Varbergs fästning.
Ett brutalt och tragiskt mord där spåren efter gärningsmannen i stort sett är obefintliga.
När sedan ytterligare en kropp återfinns med samma slags skador, den här gången i norra
Sverige, engageras den nybildade NIM-gruppen vid riksmord i fallet. Möjligtvis en gruppering
som svensk polis kunde klara sig utan eftersom de flesta mordutredningar där man har
offrets identitet ändå blir lösta. Men om Justitieministern viskar fram ett önskemål så..
vad gör man inte...? Emma Brandt som är biträdande chef följer i mördarens fotspår.
Utredningen går så sakteliga framåt och i takt med det får Emma en allt starkare känsla
av att mördaren finns närmare henne än hon från början kunde ana...

Möjligen en beskrivning av skissen. Och så startar jag flödet av litterära inspel till den kreativa delen av hjärnan. Tar sats för att låta fingertopparna smeka fram över tangenterna för att ge liv åt karaktärerna, formulera målande miljöbeskrivningar och samtidigt ge fart och framåtrörelse i berättelsen, förmå den tänka IL, idealläsaren enligt Stephen King, att ryckas med och engageras i ett nervkittlande drama. Och så slår det mig plötsligt. Liket! Var f-n hade jag lagt det när jag tog pausen...?

..för övrigt är inspirerande råd, tips och stöd i alla former välkomna...

Andra bloggar Intressant om: böcker, litteratur, deckare,