En kall och cynisk politik - eller bara blind ideologi?

Som Sven-Erik Österberg, vice ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott, mycket riktigt skriver är mediernas rapporter om "succé för nystartsjobben" ganska fantastiskt. Eller med Sven-Eriks ord: Att kalla detta för en framgång är på gränsen till löjeväckande. Och han fortsätter: - 3 000 jobb på tre månader innebär bara 1 000 jobb per månad. Sista veckan som det gick att anvisa plusjobb fixade arbetsförmedlingarna 4 400 sådana. Det kallar jag succé, Man får hoppas att förklaringen till detta positiva genomslag i media för regeringen inte har något med deras överläggning med redaktionerna att göra.(läs med här) Så idag kommer fler förslag. Deportationer av arbetslösa till lediga jobb. Så a-kassan ner, avgiften upp. Indragna platser på utbildningar, färre jobb in till arbetsförmedlingen när anmälningsplikten tas bort.

Det här har både perspektiv som handlar om själva politikens inriktning men också något mycket djupare än så. Vad gäller den första delen, slaget mot alla arbetslösa finns mycket att protestera emot. Och fortfarande svävar frågan obesvarad: Vad är det för erfarenheter eller teorier som säger att sänka ersättningar ger fler jobb? Vilka värderingar är det som vägleder när man inför sig själv och andra kan försvara sänkt a-kassa samtidigt som man vill avskaffa fastighetsskatt, förmögenhetsskatt och inkomstskatter där alltid de med högst inkomster får störst vinning.

Jag är ärligt talat minst lika orolig för "det större perspektivet. Just därför att bilden går igen överallt: Bostäder: de som har råd ska få köpa sin hyresrätt. Kulturen: avgifter på muséer och eventuellt på biblioteken. Sjukvården: med fri etablering av t.e.x specialistläkare som redan nu flockas på Östermalm. What about Flempan, Alby, Fittja och Hovsjö? Folkhälsoklyftorna. Ett Sverige med skillnader i livslängd som motsvarar skillnaden mellan Sverige och Albanien. Fler tankar när jag läste Louise kommentarer om att bidraget till Stockholms brukarförening tas bort. Något som också Dag Larsson tar upp. Åter drabbas de sämst utsatta. Åter slag mot de som inte så ofta skriver protestbrev eller bearbetar media. Senaste landsinget hade jag själv en debatt (finns på webb-TV, tiden: typ 07.51.00) med Birgitta Rydberg om indragna bidrag till Korpen och folkhälsoarbetet, som mycket vänder sig till de som bor i områden som är "utsatta". Moderaternas svar: Det är den enskildes ansvar. Så kan listan göras längre och längre. Och än en gång kommer jag fram till frågan om "Mats Knutssons lista". Vad säger de här och andra exempel egentligen om de som nu styr...

Andra Intressanta bloggar om: politik, samhälle, alliansen, moderaterna, sven otto littorin, narkotikapolitik,