Det blev en kort, sansad debatt med stor laddning. Mona med en första utsträckt hand om att gilla jämställdhetsbonusen om Reinfeldt skrotar det totaltokiga vårdnadsbidraget. Moderatledaren avvärjde med viss försiktighet inviten med hänsyn till allianskamraterna. Jobben var den stora bataljfrågan, under den korta tiden. Här bekräftade Reinfeldt lite av min egen teori. Att vi sossar kommer att ha problem att reda ut för väljarna vad som är effekter av vår politik och vad som är resultatet av allianspolitiken. Nu tog Reinfeldt vårt gamla uttryckssätt. (igen) Jobben kommer, hävdade han. Monas upprepningar av frågan som ställdes hela valrörelsen vägrar Reinfeldt fortfarande svara på: Dvs, hur kan slag och sparkar på arbetslösa ger fler jobb. Mona poängterade i stället utbildningen och arbetsmarknadsolitikens betydelse. Hon pekade på hur viktigt det är att bekämpa diskrimineringen. Hon ville stärka, inte försvaga de som ska söka jobb. Där undvek moderatledaren igen att svara. Reinfeldt tog som väntat upp Monas tal på kongressen och hävdade att hon också ville ha rätt OCH PLIKT. Där kontrade Mona starkt med att betona att först måste man stärka människor, sen kan kraven ställas. Inte tvärt om.
Under debatten halverade Reinfeldt löftet om att alla ska få en tusenlapp mer genom att hänvisa till att man uppfyller det för dem som är två!
Klimatfrågan avverkades lite väl snabbt för att vara så viktig. Där fick Mona fram att Reinfeldt inte vill gå före. Hon lyfte fram att klimat- och miljöpolitiken är viktig för framtiden och att det ger möjligheter för Sverige att gå först. Reinfeldt drog ett lamt svar om basindustrins villkor och metallarnas jobb. "De har också barn" påminde Mona om. De nyfödda debattparet hann också med ett snabbt varv om betygen.
Någon kan säkert ge mig en korrigering på punkten; men har verkligen Reinfeldt uppträtt utan slips i tidigare debatter? Avslappnad eller en markering...
Intressant Andra bloggar om: politik, debatt, mona sahlin, fredrik reinfeldt, moderaterna, socialdemokraterna