Det måste ha varit en ganska avslappnad utrikesminister som under förmiddagen deltog i regeringens sammanträde. Om inte knäckt så var Bildt säkert pressad av de stegrande ropen på avgång som skulle hanteras efter en, får man säga förväntad, mix av "affärer". Så helt plötsligt klantar företrädare för media till det rejält. I stället för att göra sin plikt, att fortsätta granska makten och dess utövare, gör man misstaget att sätta in ordet "blogg" i sina inlägg. Med detta tycks sakgranskningen vara över och i stället glider frågan över till debatt om verktyget blogg är bra eller inte bra. Med dagens artiklar i DN och SvD fortsätter också diskussionen om politikers bloggvanor och hur det påverkar mediernas möjligheter att publicera nyheter.
Den kanonad av inlägg som plitats ner på olika bloggar om detta är både befogad och viktig. Ett försvar för bloggen. Ett försvar för rätten att yttra sig, skriva och tycka. En reaktion mot det som ibland kommer när något nytt dyker upp. De gamla reagerar, har svårt att förstå och har svårt att hänga med. Likt den gamla skrivmaskinens försvare när datorer började komma blir den nya kanalen "blogg" något konstigt, farlig och otryggt. Som någon mening i Torekulls DN-artikel visar prov på. Därtill de ryggmärgsinpräntade reaktionerna hos journalismens försvarare, som likt Expressens Per Svensson helst ser att politiker använder de av redaktionerna kontrollerade kanalerna för sin kommunikation. Sådana kanaler ger i alla fall möjligheter för journalisten att uppfylla det som hjärtat är fullt av. Att hylla det fria ordet (för journalisten), att visa att man inte går i makthavarnas ledband, och att värna sitt uppdrag att alltid ge en efterföljande,"neutral" och från ifrågasättande immun kommentar till politikerns utspel. Ja, så att allt blir rätt analyserat och förklarat för medborgarna.
Debatten i den delen är obegriplig. Som att diskutera om användning av papper och penna ska inskränkas. Där har Carl Bildt också mitt starka stöd för sitt bloggande. Men...
Den nya vändningen av debatten får inte leda till att Bilds agerande i de affärer han defacto är inblandad inte granskas vidare. De måste självfallet göras och där får man väl ställa förhoppningarna till riksdagsledamöterna och konstitutionsutskottet. Men debatten får inte heller bli en väg ut för utrikesministern att slippa diskussioner om hur hans bloggutspel förhåller sig till uppdraget som utrikesminister. För ett statsråd finns på det sättet inget utrymme för "privat tyckande" i gryningen framför bloggen som sedan vänds till något annat vid regeringens sammanträdesbord. Där har det svenska folk som genom riksdagen har valt regering all anledning att vara uppmärksam. Där har också regeringschefen ett ansvar som chef för den regering som är ett kollektiv. Hur avskräckande just det ordet än kan låta i de nuvarande regeringsledamöternas öron...
Andra bloggar Intressant om: politik, carl bildt, media, bloggosfären, regeringen
