Debatten om politiken är igång. Jobben och miljön i fokus. Tänk vad man hade kunnat prata under den punkten! Jag hade nog velat peka på behovet av att förnya och modernisera. Men jag hade gjort det med den utgångspunkt som Peter Persson, Jönköping, hade i sitt anförande. Vi ska inte gå på den konstighet som en del verkar stå för: att modernisera är att göra som förr.
Men jag hade också haft Jan Emanuel Johansson utgångspunkt om att åter väcka system- kritiken. Där måste en stor kraft läggas framöver.
Jobb och miljö är grundpelare i en politik för framtiden. Samhällsområden som verkligen berör alla, som spänner över det globala ner till varje människas vardag. Jobb, tillväxt och hänsyn till miljön som så djupt också handlar om internationell solidaritet och rättvisa. Jag menar att grunden redan ligger. Det gröna folkhemmet, där den gröna omställningen genom satsning på teknik, forskning och utveckling ger fler jobb och ökar tillväxten. Mål för omställningen av energisystemet till långsiktigt hållbart, där fossila bränslen fasas ut till 2020. Den globala solidariteten där jag gärna ser att den gröna miljömiljard som ingått i biståndet förstärks. Hållbar produktion och konsumtion där vi var och en deltar i omställningen men också i globalt samarbete driver på för omställningen genom FN och EU.
Jobben: Frågan där vi sannolikt förlorade valet mer än på fastighetsskatten. Där vår grundsyn är viktig: trygghet, välfärd och jobb som drivkraft också för jobben. Ökade klyftor, vare sig mellan människor i Sverige eller mellan nationer, kan inte vara lösningen. Partiet måste satsa ännu mer på det mest skrämmande vi ser i dagens samhälle. Högutbildade och erfarna människor vars kunskaper behövs men inte används. Jag tänker på civilingengörer, ekonomer, läkare och andra som idag stängs utanför arbetslivet på grund av ett namn och ett ursprung i ett annat land. Kampen mot arbetslösheten måste föras över hela landet. Men i vissa delar, områden som Rinkeby, Vårby och Rosengård är utmaningen större. Kanske hälften av de som borde finns i jobb, och där måste vi lägga mycket större kraft än tidigare.
Det livslånga lärandet måste vi bli bättre på. Och min hjärtefråga måste naturligtvis med:
att sätta frågor om delaktighet och inflytande i arbetslivet på dagordningen. Inte minst ett område där vård och omsorg måste bli föredömen, inte ligga efter!
Den kommande mandatperioden har vi en knepighet att hantera: vi har lagt en rad viktiga förutsättningar på plats, tagit en rad initiativ, fått ordning på ekonomin i stat, kommuner och landsting. Och faktiskt: jobben kom. Vem kommer att skörda de politiska frukterna av detta? Risken är att det blir de motståndare som så ofta varit emot vår politik, som nu kan leka goda sossar med både reformer och skattesänkningar. Partiet har en stor uppgift att berätta helheten: både vad vi vill och vad vi gjort!
Vi är i opposition och kan lägga mer tid och kraft internt. Men val vinns inte så. Därför får de kommande åren inte bli en intern politisk vänteterapi i tron att vi ett år före 2010 ska kunna lägga grunden för valseger. Det måste göras från och med...måndag.
* Diskussionen om "återställare" måste föras med mycket mycket stor respekt och ödmjukhet internt. Bara ett ex: jag kan vara hur mycket motståndare som helst till ännu mer privata inslag i vården(hälften idag i primärvården, Stockholm. Den kampen för rättvis vård för vi nu. Men om eller NÄR borgarna har ändrat hela systemet är det/kan det vara ofantligt svårt att vrida tillbaks detta till det vi egentligen önskar
* Låt Monas unika känsla för att måla visioner och bilder komma till sin rätt. Men vi har alla ett ansvar för att dra vår del av lasset!
* Anta moderaternas utmaning om folkrörelsearbetet: Låt oss redan nu gå från mycket av internnavelskådande, systemförsvarande och verksamhetsföreträdare till att vara ombud för människor, inte bara se utan också beredda att göra något åt samhällsproblem.
Andra Intressanta bloggar om: politik, socialdemokraterna, samhälle, mona sahlin, partikongress
