Titt som tätt dyker de upp i den politiska debatten. Lyfter sina ansträngda huvuden, blickar upp från boktravar, rapporter, utkast till avhandlingar och teorier som tecknats i flödesscheman. De griper tag i något spännande i den där riktiga världen och fäller sina omdömen om samtiden. Ofta med auktoritet utifrån en oantastlig teoretisk kunskapsbas. Så sker på dagens DN debatt där den brittiske statsvetaren och Oxfordprofessorn Vernon Bogdanor gör ett försök till analys av den politiska utvecklingen. Han vill visa att en dominans av socialdemokratiska värderingar nu vägleder regeringar, oavsett om de är socialdemokratiska eller konservativa. Han noterar också att de tidigare vindarna mot välfärdsstaten och mot skatter har mojnat till stiltje. Egentligen innebär han analys en bekräftelse på den totala döden för denna liberalism, för konservatismen, men så långt går han inte. Men ju mer konkret han närmar sig verkligheten desto flummigare blir det. Hans teori är i ett nödskal att valfrihet och entreprenörer inom offentlig sektor ska lösa den politiska rävsaxen om hur man kan möta folkets krav på mer välfärd OCH ett samtidigt motstånd mot höjda skatter. Jojo: välkommen till verkligheten, säger jag. Att redovisa alla fel i resonemanget tar lång tid men ett uttryck för att det saknas grund för påståendet kan väl vara att se ett uttryck för hur resultatet av effektivare vård och omsorg används.(se guldspadenominerat repotage i DN) Andra tydliga indikationer på att detta är djupt fel i den praktiska verkligheten är de borgerliga partiernas exempellösa privatiseringskostnader i Stockholms läns landsting. Förra mandatperioden de styrde och på väg nu igen.
Efter en för svensk del helt felaktig analys om att vänstern skulle var emot flygskatter och högern för, hamnar han på slutsatsen att vänstern splittras, eller som han uttrycker det "den socialdemokratiska rörelsen håller därför på att spricka i sina beståndsdelar". Vilket trams!
Ibland tappar man verkligen respekten för teoretisk bildning. Onekligen blir ändå bilden av samhällsdebatten lite mer spännande om man också läser SvD:s Brännpunkt: Där redovisar bl.a. Bo Ekman, Tällberg foundation hur den svenska och nordiska välfärdsmodellen dominerar som samhällsmodell utifrån ett hållbarhetsperspektiv. Ställer man så PJ Anders Linders krönika vid sidan om så blir det riktigt spännande. Linder för fram teorier om att strävan efter jämlikhet i stället har skapat förmögenhet och klyftor. Slutsatsen blir inte som man kunde förvänta sig, krav på en jämnare inkomst- och förmögenhetsfördelning av de värden som skapar. I stället nämner han idéer som att dela ut statliga företag och pensionspengar till folket.
Det sista är uppenbarligen de rester av liberal och konservativ idédebatt som återstår. Precis som alliansregeringen betonas ägandet som vägen till makt och vägen till trygghet. Inte då fördelning av nyskapade resurser. Inte genom en rättvis fördelning av privata förmögenheter och inkomster. Nej, där ska staten bjussa på stålarna, från egendom vi alla på något sätt redan äger. Men det gäller att snabba på innan Odell sålt ut allt. Och man frågar sig när begravningen ägde rum av liberalismen och konservatismen? Död och begraven, möjligtvis med undantag av ett par skakningar ibland med Svenska dagbladet ledare?
Men ack, va´man kan bedra sig. Den som läst Reinfeldts strategi för de "nya moderaterna" vet att värderingarna lever men sover en stilla törnrosasömn..för att vaknar upp först när väljarna är mogna.... Intresset ljuger nämligen aldrig.
Andra Intressanta bloggar om: politik, ideologi, liberalism, samhälle, DN Debatt,
2 kommentarer:
Hej Peter!
Moderaterna har ingen värderingsgrund som är fast förankrad. För att få en stabil värdegrund krävs en kreativ debatt och där många medlemmar drar åt samma håll. Man kan utmåla en yttre bild att det är så, men i själva verket finns det ingen stabilitet. För att få stabilitet krävs det kreativa och kritiska samtal från rörelsen, likt vi socialdemokrater har.
Reinfeldt är en VD, vars uppgift är att göra företaget framgångsrikt till vilket pris som helst. Det är här övningskörningen med Sverige kommer in i bilden.
Du har helt rätt när det gäller liberaler och deras begravningsakt.
Vi har ett nytt moln (nygammalt moln) på vår himmel och det är de nyliberala krafter som på ett mycket aktivt sätt lobbar in sina tankar till de etablerade "liberala" partierna. Här kan man skönja en framtida splittring av olika grupperingar inom samtliga allianspartier. Dock inte hos KD kanske, men de kommer säkerligen att slukas upp och kanske självdö ändå.
Nyliberalerna verkar vara många, men i själva verket är de nog ganska få som likt frihetsfronten driver på sina tankar om individens frihet. Läs legalisering av narkotika, avskaffande av sexköpslagen, nattväktarstaten..
Vi finner dessa unga nyliberaler hos CUF, Stureplancentern, LUF, MUF mfl....
I de nyliberalas värld är moderaterna verkligen de nya socialdemokraterna. de menar verkligen detta och tycker att Reinfeldts parti har gått för långt till mitten/vänster.
Frågan är när och hur medlemmarna hos de liberala partierna skall börja reagera. Kommer de att reagera, eller är Maud mfl så fastlåsta av de nyliberala lobbisterna att de inte kan vända tillbaka?
Om centern skulle försöka återvända till mittfältet igen, vilka konsekvenser skulle man se då? Hur skulle mannen med salladen reagera om centern helt plötsligt inser att kollektivavtalen är något bra och att dessa skall försvaras utifrån ett socialt perpektiv?
Sist hade vi en vice ordförande för LUF som tyckte att Reinfeldt skulle avgå. Ung kvinna som likt andra nyliberala sätter individen före de gemensamma politiska beslut som är nödvändiga för en demokrati. Denna syn på moderater och på Reinfeldt talar för sig själv tycker jag...
Ännu mer intressant är frågan om vilka värderingar som vissa i den nya regeringen har tagit med sig från sin "nyliberala tid"?
Vilka värden styr deras handlande idag?
Jag tycker att borgarnas politik är förvirrad och helt uppebanbart har många, många liberala och nyliberala värderinger att ta hänsyn till.
Det skulle inte förvåna mig ett dugg om vi kommer få se ett nyliberalt parti till valet 2010, samtidigt som partierna med liberala värderingar kommer att splittras till en del, eller helt.
Om man inte har en STABIL värdegrund att stå på, eller man man inte är tydlig mot ALLA sina medlemmar kan det bara sluta på ett sätt:
Det kan inte vara lätt att vara ett alliansparti idag, eller i morgon.
Splittringen har börjat i och med att de nyliberala tankarna har fått fotfäste, utan att de är politiskt förankrade av majoritetspartierna.
Valet 2010 närmar sig. Kan det bli tidigare än så?
Micke Larsson
"Ibland tappar man verkligen respekten för teoretisk bildning."
En avslöjande kommentar. :)
Bildning ger sällan några svar, i bästa fall ger det en möjlighet att ställa lite smartare frågor. Eller att höja förvirringen till en något högre nivå.
Det är en gammal sanning att demokrati klumpar ihop partierna i mitten. Skillnaderna mellan borgerliga och socialdemokrater i Sverige är mest kosmetisk. Notera att socialdemokraternas kritik av borgarna för närvarande går ut på att i framtiden blir de hemska. Precis som du gjorde faktiskt. Det tyder på att det inte finns stor saklig kritik av politiken.
I själv verket vann borgarna inte valet för att Persson var hemsk, utan för att socialdemokraterna inte hade någon politik som löste vissa problem. Politik mot oordning i skolan från socialdemokraterna var helt obefintlig. Åtgärder mot arbetslösheten likaså. I själva verket är talet om ideologier: liberal, socialdemokratisk och konservativ nästan utan innehåll. Vem är det i Storbrittannien som förslår ökade vårdinsatser för missbrukare? Just det Cameron, de konservativas ledare. Vem har föreslagit ett friskolesystem? Tony Blair.
I själva verket är alla borgerliga partier och socialdemokraterna numera socialliberala. Att centern överhuvudtaget funderar på ingrepp i arbetsrätten gör det inte direkt till ett nyliberalt parti. Det gör det till ett tänkande parti.
Folkpartiet har fått mycket kritik för sina "hårda tag" i skoldebatten. Om detta leder till mer studiero i ljudliga klassrum, vem kan då klaga? Tror ni att socialdemokratiska väljare tycker att det är en dålig idé?
I själva verket kommer nästa val att vinnas av den som beskriver verkligheten bäst och den som bäst kan förklara vad som kan göra samhället bättre.
Skicka en kommentar