Ledarskiftet inom socialdemokratin blir helt naturligt en av de kommande veckornas stora "serier" i media. I dagens SvD görs det på ett helt uppslag och fler sådana lär tryckas. Den som avgår ska få sitt eftermäle. Förväntningar ska uttalas inför det nya. Jämförelser kommer att göras. Och åtskilliga blogginlägg kommer att skrivas. För partiet är det inte bara "växling vid makten" utan också en alldeles utmärkt tidpunkt att återta initiativet i svensk politik. Först, förhoppningsvis, en bred men dessvärre senkommen punkt för eftervalsanalysen. Sen fram med kikaren, spana mot framtiden, formulera den nya visionen. Ställa den i kontrast till den Allians som nu med moderat dominans styr Sverige. För den intresserade har jag försökt bidra till detta i tidigare inlägg med några reflektioner om hur partiet ska flytta fram sin redan starka position ytterligare. Både politiskt och organisatoriskt.
Låt tacktalen och applåderna till Göran dåna över landet ett tag framöver. Det är han värd. Kanske till och med i dubbel dos från dem som i tider av kris i Sverige inte kunde låta bli att hugga. Förvisso historia. Men den som precis som jag nu sitter och läser bokslut i kommuner och landsting och ser ordning och reda som ger möjligheter att satsa på välfärden vet att det inte "bara har blivit" så. Ett tydligt ansvarstagande, målmedvetenhet, ledarskap i Göran Perssons regering och i kommuner och landsting är en viktig förklaring.
Mona har redan lagt en god grund för nästa fas av socialdemokratins utveckling. Turnén i landet har samlat "styrkorna" som faktiskt inte bara kan luta sig bekvämt tillbaks och vänta sig att "Mona fixar allt" för att klara valseger 2010. Här gäller det allt att dra lite av lasset själv också. Förutsättningarna för att orka med det ser faktiskt väldigt goda ut.
Andra bloggar Intressant om: socialdemokraterna, politik, samhälle, mona sahlin, val2010
