Ja, det verkar så, efter att man idag slog upp DN:s debattsida. Men hur är det möjligt? För en vecka hyllade Wallström valet av Mona S som partiledare. Veckan efter är hon tillsammans med S-ledarens huvudmotståndare i svensk politik, Reinfeldt, på ledande debattutrymme. Det finns möjligen den som tänker att "det bara rör EU-frågor. Då är man ute på farliga vägar. Formellt är det är inga som helst problem att "funktionerna" svensk statsminister och EU-kommissionär gör gemensamma utspel. Det kan göra det tydligt att kommissionen inte bara är en stor elefant med stor makt, långt från Sveriges gränser som lägger sig i varje detalj i våra liv. Något som möjligen är bilden idag.
Budskapet från de två är inte heller något särskilt iögonfallande, utan just ett "grattis" till EU-bildningen. Det historiska fredsuppdraget, organisationen, utvidgningen och kommande uppdrag som att driva energiomställningen. Möjligen kan man invända mot att en regering som ännu inte är trovärdig i att klara miljö-, klimat och energipolitik på hemmaplan knappast kan anses vara det på europaplanet heller.
Men det olustiga med utspelet är den förstärkning det kan ge av EU som något vi förhåller oss till som enade "svenskar". En församling "därnere" som det gäller att samla kraft emot för att hålla den blå-gula högt i vindmotståndet. Och precis som här hemma där regiondebatter går heta, och ibland frågor om kommundelningar, blir EU något att förhålla sig till utifrån geografiska preferenser. Att stå upp för ett geografiskt område blir viktigare en de normala vägvalen i politiken. Höger eller vänster. Mer eller mindre marknad. Ökad eller minskad välfärd. Politikens som verktyg eller övertro på andra krafter. Initiativ för ökad jämställdhet eller inte? Politikens sakområden måste framöver få mer plats i den offentliga EU-debatten snarare än paragrafer i konstitutionsdokument, röstantal i ministerråd eller onödiga förflyttningar mellan Strassbourg och Bryssel.
Idag deltar Mona vid partiledarmöte med de Europeiska socialdemokratiska ledarna. Sverges socialdemokrater kommer också framöver att vara drivande i europapolitiken. Valet 2009 till parlamentet och Sveriges ordförandeskap är inte och får inte varar ideologilösa formalia där det inte spelar något som helst roll om en sosse eller moderat styr. Jag minns den där avhandlingen om politiskt kampanjande och dess råd "Samarbeta i majoritet och kritisera i opposition". Ur det perspektivet är DN-artikeln på alla sätt en stjärna i kanten för Fredrik Reinfeldt.
Intressant: Andra bloggar om: politik, EU, regeringen, Margon Wallström, Fredrik Reinfeldt, Europa, Socialdemokraterna
