Som utanförstående iakttagare är det intressant att notera: Alliansens sönderfall börjar inte med splittring i sakfrågor, utan snarare med de ideologiska skillnaderna. Annars hade man kunnat vänta sig någon form av positionering inför den kommande vårpropositionen. Men nu är det inte skattesänkningarnas omfattning, bensinskattesänkning eller höjning, utjämningen mellan kommuner och landsting, biståndet eller annat. I stället börjar/fortsätter fajten med strid om begrepp och idéer. Ullenhags utspel på DN debatt är därför viktigt. Även om sedan Centern svarar att det är löjligt.
Fyra partier med olika värderingar och olika syn på samhället som köpt ett framgångsrikt konsultkoncept och gett bilden av en allians. Konsulten är borta med det rikliga arvodet i näven och partierna får klara sig själva. Fortfarande i grunden skillnader i värderingar med absolut tyngd i det moderata fästet/nästet. Ett parti som på ett bräde får internt stöd för att stämpla ut hela sin politiska historia, allt för maktens skull. Ett moderaterna som tar ett betydande utrymme i badbaljan. Det kanske inte är så konstigt att de andra träter för att också få plats. Reinfeldt ville, som bekant bilda en allians för makt. Ullenhag vill att man "visar att vi fortfarande är hungriga på att regera." Där ligger drivkraften. Inte i idéerna där det i stället är det sedvanliga krigandet som alltid dyker upp när de får chansen att regera. Moderaterna blir folkpartistiska, folkpartister far till högerflygeln, den gamla folkrörelsen centern springer efter, halva folkpartiet rusar tillbaks mot mitten och möjligen någon centerpartist efter i en salig röra...
Fyra år får allt räcka.
Andra Intressanta bloggar om: politik, alliansen, erik ullenhag, samhälle, val2010, liberalism
