"Jaja. Ni har fått vänta. Men nu har jag fattat galoppen". Det verkade vara den röda tråden i statsministerns inledning av den så kallade hållbarhetskommissionens seminarium idag på morgonen. Man måste ställa sig frågan om hela den så framgångsrika svenska klimatpolitiken måste starta om på nytt bara därför att statsministern först nu börjar vakna? Är det nödvändigt att alla de kunskaper vi har haft så länge nu ska behöva repeteras under en tid för stats- ministerns öron innan vi går vidare? Och ska verkligen hela det batteri av saker vi måste göra, beslut vi måste fatta i Sverige, EU och globalt och som varit på väg fram, som har förberetts och diskuterats länge, behöva dras tillbaka, arbetas om och beredas på nytt? För att statsministern ska hänga med?
Fenomenet med "nykomlingar" inom klimatarbetet berörs också på SvDs ledare idag. Jag har respekt för politiker som gör som Fredrik. Erkänner tillkortakommanden och står för det. Fler borde göra så. Men det verkar ligga något annat bakom hela denna omstart. När regeringen inte säger ett ord om det som gjorts tidigare utan ger intrycket av att den själv startar från noll är det lätt att ana politisk taktik bakom trots att det verkligen handlar om en livsavgörande fråga för oss alla. Den socialdemokratiska regeringen startade Oljekommissionen. Syftet var att Sverige skulle ha ett omfattande program för att ersätta de skadliga fossila bränslena till 2020. Det var viktigt just därför att energipolitiken är så central. Strax innan valrörelsen startade presenterades enbart för biobränslen och vindkraft en proposition på sådär 700 sidor. Hela alliansens utspel inför valet var på 12 sidor och då mest en redovisning om vad man sa nej till!. Antalet ord är förvisso inte det viktiga. Men här hänger ordvolymen ihop med vad man faktiskt vill göra.
På samma sätt har Sverige tappat fart och sackat efter på en rad områden som är viktiga för klimatfrågans lösning. Trots statsministerns ord om hur viktigt det är med det lokala arbetet är praktiken den att regeringen nu slår sönder mycket av det positiva som görs i kommunerna. Nedläggning av Hållbarhetsrådet, avskaffandet av pengar till lokala klimatinvesteringar, indragning av stöd till lokal energirådgivning är tre områden där Sverige nu backar i stället för går framåt. Bostadssektorn är central om vi ska klara miljöarbetet. Av våra miljömål påverkas de flesta av boendet. Samtidigt svarar bostadssektorn för nästan hälften av energiförbruk- ningen. Också här har Sverige i och med regeringsskiftet tappat fart i omställningen. Det gäller också betydligt större utmaningar som hur konsumtion och produktion ska bli mer miljövänlig, hur vi planerar våra bostadsområden och städer på ett miljösmart sätt. Det gäller hela trafikområdet. Regeringens klantigheter med trängselskatten i Stockholm, genom att (förmodligen) säga nej till att de pengarna används till kollektivtrafik och genom att fördröja lösningar på spårtrafikseländet in till huvudstaden bromsas viktiga åtgärder för en bättre miljö upp. Mer om detta bla från riksdagens aktuella debatt om klimatpolitiken här.
Dagens klimatseminarium har till innehåll och form genomförts tidigare. Men jag vill gärna betona: Det är inte helt fel att också landets statsminister är med på klimattåget. Även om avgångstiden har passerat för länge sedan...
Intressant: andra bloggar om: regeringen, politik, samhälle, moderaterna, fredrik reinfeldt, alliansen, klimatpolitik, miljö
