Från Politikerbloggen vidareberättas historien som publicerats i Journalisten. Statsrådens pressekretare, en skara på sådär 20 pers, har haft möte med Eko-redaktionen. Den som läser vidare ser att liknande möten förekommit med SvT. I sig är det väl bara bra om det finns dialog mellan journalister och det politiska systemet. Att vid en nystart med nytt gäng ha en journalist som berättar om hur media jobbar är självklart. Men någonstans får man ändå en bismak i munnen. Vad är det som händer egentligen när regeringens ledande kommunikatörer håller regelrätta möten med Sveriges viktigaste politiska nyhetskanaler? Och vad är det som kommer fram lite försynt i artikeln om att pressfolket vill ”styra information” och ha insyn i vilka källor som journalister kontaktar". Jag hade inte blivit det minsta orolig om det bara var så att Ekots inrikeschef Cecilia Roos, hade varit inblandad. Där är mitt förtroende betongstabilt.
Det som förbryllar mig är den nära kopplingen till historien med reportern som ena dagen rapporterar politik i Ekot inför ett viktigt riksdagsval. Och omedelbart efter detta val blir reportern anställd hos den regering som vunnit valet. Bland annat efter att väljare bedömt alternativen i valet där också Ekot varit viktig källa. Den som läser vidare upptäcker en annan konstighet. Det brister på ett antal grundläggande punkter, basal kunskap för en anställd i RK. . Borde inte den före detta Eko-redaktören genom ett enkelt mail till underlydande kollegor ha kunnat klara ut de mest elementära principerna för kontakter med sin gamla arbetsplats? Där stinker något. Artikelns kommentarer om styrningen av informationen klaras av på någon mening. Är det allt? Eller borde mer upp i dagsljuset?
F-n vet!
Andra Intressanta bloggar om: politik, media, regeringen,
