Det finns all anledning för borgerliga företrädare att ta del av PJ Anders Linders ledare i dagens SvD. Inte för att det där finns svar på några viktiga framtidsfrågor. Inte för att tidningen ger allianspartierna några politiska tips vad gäller idé eller sak. Den bör i stället läsas som ett högt och vrålande varningsskrik till borgerliga sympatisörer. Varför?
I artikeln framhålls hur viktigt det är med att fortsätta med formen "allians". Politiken ska packeteras i samma papper och snören, snarare än i varierande färger som utgår från bärande värderingar. "Nästa val avgörs inte av vad som står i Ams-rapporterna" hävdas det. Det vore naturligtvis korkat om alliansen medvetet går fällan att inte tala jobben nästa valrörelse. Men frågan är om inte väljarna redan nu har börjat markera mot det som SvD talar sig varm för. Den senaste opinionsmätningen kan, om man så vill, vara en sådan markering. Svenska folket går inte längre på ett ihåligt budskap om alliansbyggen där kramar och pussar är självklara, där man trivs tillsammans och där rader av konsultskapade jippon och mediala utspel om formen snarare än om politiken ska jämna marken för makten. I stället kan väljarnas budskap till partierna vara att man tröttnat på den sminkade glamouren och kräver resultat i stället. När man får "fel" förslag i "fel" riktning jämfört med hur det lät före valet, reagerar man.
En gemensam partibeteckning inför valet 2010 är ingen genomgripande revolution i svensk politik. Det är inte där alliansens trovärdighetsproblem ligger. I praktiken finns den ju redan, i en koalition där det största partiet dominerar så totalt. Det stora problemet för borgerligheten är att den förda politiken skiljer sig från den bild som målades upp före valdagen. Det är den skillnaden som nu svider för Reinfeldts regering.
Andra bloggar Intressant om politik, alliansen, moderaterna,
