I Aktuellt i politiken, "det socialdemokratiska husorganet" - skriver Leif Pagrotsky ett läsvärt inlägg i eftervalsdebattens tecken. Måhända inte några revolutionerade slutsatser eller nyheter. Men ett värdefullt bidrag till den nödvändiga framtidsdebatten som måste föras. Som andra debattörer pekar han på sysselsättningen som en viktig förklaring till förlusten. Samtidigt anger Pagrotsky fyra områden för utveckling: Socialdemokratin måste bli bättre företrädare också för storstädernas medelklass, (i en tid när Thage G. Petersson spelar golf och Bosse Ringholm börjar varje dag med att läsa börslistorna..". Samtidigt är LO:s medlemmar vår ryggrad, SSU måste stärkas och vår partiorganisation förnyas.
Jag har tidigare skrivit inlägg om det sistnämnda där jag glädjande nog känner att Paggan är inne på samma tankegångar. Det centrala är att detta nu kan omsättas av kommande ledning i praktiskt förändrings- och förnyelsearbete. Så mycket av den varan har tyvärr inte märkts tidigare. På sina håll finns undantag, ja. Men sett i det stora....
Eftersom min egen bestämda uppfattning är att politiken inte behöver genomgå några dramatiska förändringar ser jag organisationen som nyckelfråga. Det utesluter inte att politiken måste bli tydligare på en del områden. Där måste också den andra sidan av det mynt som Paggan präglar finnas med. Ja, vi måste bli mycket bättre på att synliggöra vårt engagemang för den växande medelklass som ju är en frukt av vår egen sådd..:) Men också myntets andra sida måste vara med. Socialdemokratin ska vara det bästa partiet för alla dem som lever i storstädernas förorter. Där är inte börssidorna det viktigaste utan jobb, trygga miljöer och bra förskola för barnen, också när man är arbetslös, att samhället engagerar sig för att bryta de enorma hälsoklyftor vi kan se mellan grupper. Där är integrationsfrågorna avgörande, liksom att det finns partier som tar kampen mot diskrimineringen på allvar. Det kräver också partier och politiker som inför medelklassen kan stå upp och stå för en rättvis fördelning, för omfördelning och för skatter som ger utrymme för välfärdssatsningar. Vi både måste och KAN kombinera de uppdragen.
Tillsammans med en längre vision som utgår från det gröna folkhemmet (släpp inte det!), som inrymmer en ambitiös strategi för delaktighet och en ännu tydligare inriktning på jämställdhets- frågorna stärker vi socialdemokratin. En rörelse som sist men inte minst alltid diskuterar politiken utifrån brister i samhället, oavsett om vi har makten eller ej och som ger politiska svar på människors vardagsfrågor. Ett parti som faktiskt sedan 1889 varje dag har stått upp för individens rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Men som också sett att om det ska bli verklighet krävs ibland gemensamma lösningar. Jag hoppas innerligt att fler bidrar till debatten precis som Paggan gör idag.
Andra bloggar Intressant om: politik, socialdemokraterna, pagrotsky, mona sahlin
