Inlägget på DN debatt av Carin Jämtin förtjänar mycket uppmärksamhet. Det pekar på områden där partiets politik behöver utvecklas. Naturligt tar hon utgångspunkt i Stockholms problem och villkor som självklart kan kompletteras med en politik för hela Sverige. En inriktning där det förhållandevis lilla landet Sverige lyckas undvika mer av regional klyvning genom att alla är med också geografiskt. Det kommer aldrig att lyckas om inte partiet formulerar och blir tydlig i hur människors villkor i förorten ska kunna förbättras.
Inlägget lyfter också fram behovet av att nu äntligen kunna diskutera framtidens politik utifrån partiets värderingar utan ständiga strykningar av budgetskäl, från finansdepartementets budgetavdelning. En fördel hade varit om var och en hade kunnat plocka fram valanalysen och utifrån den ta fasta på Jämtins budskap. Där finns också ett annat anslag: Hur socialdemokratin klarar att fortsätta genomföra sin politik efter en ny valseger, om samtidigt viktiga verktyg för genomförandet har avskaffats eller förändrats av borgerligheten. Hur driver vi exempelvis en social bostadspolitik om allmännyttan försvunnit? Hur kan partiet stärka livsvillkoren för människor i förorterna om utanförskapet cementerats genom sänkningar av a-kassan, sönderslagen allmännytta, en högre arbetslöshet och omfördelningar av resurser till mer välbärgade stadsdelar? Hur klarar vi av att återupprätta en god hälso- och sjukvård för alla om doktorn har dragit från förorten in till Östermalm och om insatser för att motverka hälsoklyftor har ersatts med ökat läkartäthet i Djursholm? Om detta dessutom har skett genom långsiktiga juridiskt bindande avtal som är svåra att riva upp? Hur kan en socialdemokratisk skolpolitik föras och hur kan vi utveckla förskolan, om allt större andel barn och elever inte finns i kommunal verksamhet?
Vårt parti har haft stöd av svenska folket därför att vi alltid har stått upp för en samhälls- utveckling där alla är med på tåget. Där alla också är med och betalar och samtidigt får del. Så har vi undvikit den utpräglade fattigvårdspolitiken där de mest utsatta ständigt drabbas av försämringar därför att övriga samhället inte känner sig berörda av den gemensamma sektorn och därför inte heller vill vara med och betala. Och utmaningen måste framöver vara att bygga Sverige, Stockholm och regionen starkare genom att börja där livsvillkoren är sämst. Formulerad på ett sätt som engagerar också en bred grupp av medelklass vars värderingar i grunden borde gynna socialdemokratin. Visst kanske vår huvudstad kan bli roligare för den besökande om man investerar i pampiga arenor för idrott och evenemang. Men att stadens egen befolkning, inte minst i dess förorter som betalar kalaset känner en lockelse och ett stöd från socialdemokratin, är minst lika angeläget.
Andra Intressanta bloggar om: politik, mona sahlin, carin jämtin, stockholm, partikongress, val2010
