Tidningen Dagens nyheter fortsätter på temat Göran Persson. Man fortsätter bekräfta sin position som å ena sidan viktig nyhetsförmedlare, å andra sidan en produkt som på ledarsidan faller i kvalitet till nya bottennoteringar. Därmed blir också varumärket DN, hela produkten, underminerad så till den grad att jag nu till och med börjar ifrågasätta mitt besök på den årliga DN-galan. Tidningen har av tradition och historia ett nära band med liberaler och folkpartiet, det senare ett parti som för ett halvår sedan tappade nära 300.000 röster i riksdagsvalet. Dagens nyheter var sannerligen inget draglok för folkpartiet. Men DN har också en självpåtagen roll som allmän nedsmetare och baktalare av socialdemokraterna. På ledarplats i dag är temat kring en nu avgången partiledare för (s) fortfarande levande och utvecklas utifrån en analys av "Fursten".
DN:s undermåliga och på valfakta synnerligen bristfälligt underbyggda ledarsida kan knappast betraktas som läsvärd och kommer inte att gå till historien som det skarpaste journalistiska mästerverket. Vad det handlar om blir ganska tydligt när DN också på nyhetsplats måste lägga till en ton av surhet, bitterhet och vilja att medialt läxa upp en politiker som haft mage att uttala sig negativt om "den fria liberala rösten Dagens nyheter". Det är också ganska talande att det är just pajkastningen som upptar det politiska folket på redaktionen. Att den Temomätning som tidningen faktiskt har tryckt inte berörs trots ett ganska intressant innehåll talar också sitt tydliga språk. Här ska f-n ingen positiv bild av (s) in på ledarplats. Oavsett verkligheten.
Socialdemokratiska ledare brukar normalt svärtas ner av borgerliga medier. Vem minns inte ryktesspridningen om Olof Palme som på redaktioner och i högborgerliga finrum började stämplas som sinnessjuk. Andra uttryck har varit att utmåla den sittande ledaren i negativa bilder med ständiga hänvisningar till att företrädaren var så mycket bättre. Sånt har S-ledare tvingats leva med. Detta är tragiskt i sig. Men det verkligt allvarliga är att det politiska samtalet trängs tillbaka för att ge plats åt en veritabel smetig soppa av mer eller mindre förvanskade skildringar om maktspel och företrädares personliga tillkortakommanden, snarare än starka företräden hos personer. I stället för att skildra debatt, spegla samhällsproblem och granska den politiska maktutövningen rusar dyngletandet fram som den främsta uppgiften för samhällsengagerade skribenter.
Jag är fullkomligt övertygad om att inlägg i debatten som ex Leif Lewin gör på denna tidnings debattsida inte kommer att uppmärksammas särskilt mycket. Där finns ju ett försök till konstruktivitet och analys. Sådant verkar tyvärr inte platsa som utgångspunkt för samhällsdebatt år 2007. Det är inte konstigt att svenska folket undviker politiskt engagemang i så stor utsträckning som de gör. Men det avståndstagandet öppnar också ett utrymme för krafter som varken jag, DN eller de politiska partierna i stort önskar. Det skrämmer och borde leda till eftertanke och förändring.
Intressant: Andra bloggar om: politik, DN, journalistik, media, Göran Persson
