I dagens bostadspolitiska debatt i riksdagen var nog kristdemo- kraten Yvonne Andersson den som kom med det mest uppseendeväckande uttalandet. Hon menade att de hyreshöjningar som väntar landets hyresgäster när regeringen avskaffar bostadspolitiken är bra därför att det ger ökad valfrihet för svenska folket. Vill man avsätta mer av sin inkomst till boendekostnaderna så ska man ha valfrihet att göra det, menade hon. Det där sista var väl inget gigantisk valfrihetsreform för att uttrycka sig milt. Det är däremot oroande att ledande företrädare för regeringen inte bara accepterar höjda hyror utan till och med ser det som ökad valfrihet. Egentligen borde ambitionerna vara den motsatta vägen. Och hur vanligt folk ska klara både en av regeringen orsakad hyresökning samtidigt som man fortsätter vägen mot mer av marknadshyror och ökade hyror i nyproduktionen har man fortfarande anledning att redovisa.
Annars var debatten förvisso något vi har hört förut, men gav ändå en tydlig bild vad som händer när Odell nu fått ansvaret för att slakta färdigt bostadspolitiken. Ett Sverige som före årsskiftet fyllts med arealer av betongplattor därför att regeringen tar bort stödet till hyresrättsbyggandet. På många håll blir det inte annat än plattor. En regering som avbryter bostadssamordnarens jobb, hon som skulle försöka hitta vägar för ungdomar in på bostadsmarknaden. En regering som inte tagit ett enda initiativ för upprustning av miljonprogrammet, som inte gör ett dyft utan tvärt om skrotar liggande förslag att stärka hyresgästernas ställning. En regering som inte vill förenkla för bostadssökande genom en fungerande bostadsförmedling, inte lägger fram förslaget om fler insatser mot diskriminering . Och inte minst: en regering som bara har en enda punkt i sin regeringsförklaring om bostäder: att sälja ut allmännyttan. Sverige är definitivt inne i en tragisk bostadspolitisk ökenvandring med Alliansen och Odell vidd makten.
Intressant: Andra bloggar om: bostadspolitik, politik, mats odell, regeringen, alliansen, ökenvandring