KU bör granska tsunamibandskampanjen.

Att ägna tankar åt försvunna eller ej försvunna regeringskansliband från tiden för tsunamikatatrofen kan förefalla felprioriterat i dessa dagar. Det var dock idag som SÄPO:s redovisning kom och även kommentatorer i bloggvärlden får anpassa sig. De cirkusartade turerna beskrivs annars väldigt målande här av Magnus Ljungkvist. En önskan från många är säkert att alla sido- och pseudohändelser i katastrofens spår ska upphöra. Frågan är ändå om inte "härvan" med banden kräver ännu ett varv. I ett läge där statsministern ser sin regering angripen från medier, opposition och bloggare förefaller statsministerns stab varit mentalt fast i arbetssättet från de gamla partikanslierna i riksdagen. Att ett parti som ex. folkpartiet vid förra årets dataintrång försökte hantera situationen som parti tillhör "plikterna". Men att landets statsminister drar igång en cirkus med Sveriges församlade journalistkår för att styra bort kamerorna från egna statsråds klavertramp är att gå alltför långt. Att en nations regering agerar som ett panikslaget parti och använder regeringskansliet som spindoktorer är pinsamt, barnsligt och oansvarigt. En redovisning borde vara berättigad av turerna kring eländet och om uppgifterna (?) som låg till grund för att landets statsminister kallade till presskonferens och satte igång denna "icke-affär", av Säpos rapporter att döma. Riksdagens Konstitutionsutskott borde kunna hitta en hel del anmärkningsvärt i agerandet om "fallet" studeras.

Andra bloggar Intressant om: politik, samhälle, tsunamikatastrofen, regeringen, tsunamibanden, säpo