I DN rapporteras om den senaste Demoskopen. Den borgerliga alliansen är nu tillsammans bara något större än socialdemokraterna ensamma. Miljöpartiet framåt. Reinfeldt och moderaterna ras på 3,3 procent medan centern går framåt. Etikettkriget mellan centern och folkpartiet får en förklaring. Det till ytan så välsmorda alliansfordonet gnisslar, kärvar ihop och...?
I DN (ej nätupplaga) skriver Henrik Brors en analys om framtidens regeringsbildningar på vänsterkanten. Den är värd att läsas och ämnet värt att diskuteras framöver. Det finns de som gärna ser ett samarbete över blockgränser. Drömmer om socialdemokrater hand i hand med exempelvis folkpartister. Nja, säger man, kanske inte med Björklunds folkparti, inte med Rojas parti. Ullenhags eller Birgitta Ohlssons däremot....Där finns förvisso en hel del lokala "succéallianser". Stabila, viktiga, har fått mycket gott gjort för kommuninvånarna. Personligen tycker jag att folkpartister först måste bestämma sig på vilket ben de ska stå på, innan tankar på samarbeten kan engagera mig. Visst kan också jag peka ut ett gäng folkpartister i Huddinge som jag både skulle kunna och faktiskt har jobbat bra tillsammans med politiskt. Men vi har också en folkpartist som tycker att några av våra bostadsområden är härdar som föder religiös extremism och "ghetton" som ska rivas. Så länge folkpartiet har det slaget av företrädare är det inte aktuellt för mig i alla fall...
Efter att hela mitt politiska liv sett vänsterpartiet och på senare år också miljöpartiet som de naturliga samarbetspartierna krävs det nog en hel del för att få in mig på ett borgerligt spår.
Man ska inte låsa sig. Men ett miljöparti som äntligen kan komma ur den politiska puberteten och få lite ordning och reda på sina strukturer tror jag är en framtidskoalition. Att samarbeta med kommunister som ser socialdemokratin som sin största fiende är inte aktuellt. Däremot är ett vänsterparti en viktig spelare på det politiska fältet och är, bortsett då från det där historiska taggarna, en naturlig samarbetspartner. Här står socialdemokratin också inför en viktig diskussion om vi nu inte tror att ett valresultat kan ge förutsättningar för en ren S-regering, vilket alltid måste vara förstahandsalternativet.
.
Det politiska landskapet har ändrats och kommer att ändras många gånger. Jag kan ha fel. Tänk om centern blir som förr, om Ohlsson-falangen får leda folkpartiet. Då finns en jordmån för något spännande i svensk politik. Den som just nu förespråkar ett sådant alternativ har en tung och lång uppgift för att kunna utveckla resonemanget. Även om jag gärna lyssnar.
Andra Intressanta bloggar om: politik, samhälle, socialdemokraterna, val2010, alliansen
