Frihet ja! Men ingen garanti för god miljö

Man får onekligen en liten vindpust av det gamla när man läser Niklas Ekdals krönika i dagens DN. Tillbaka i tämligen historiska debatter drar Ekdal upp skillnader mellan fria marknadseko- nomier och Sovjetunionen, ett som bekant forna imperium, och diktaturen Kina. Teorin är att fria marknadsekonomier bättre än andra löser miljöproblemen. Det finns väl idag knappast någon större opinion som står upp till försvar för ofrihet och diktatur. Där är det oklart om vem Ekdal går i polemik emot.

Med det sagt, om vi nu alla värnar frihet och demokrati, måste man ta nästa steg i sitt tänk. Är det exempelvis en självklarhet att frihet automatiskt leder till miljöhänsyn? Analysen kan ske på global nivå. Som av en händelse rapporterar Ekot vid midnatt att det USA som många ser som inkarnationen av det frihetsparadis Ekdal talar om, kommer att öka sina utsläpp av växthusgaser de kommande åren. År 2020 kommer man enligt en rapport från Bush egen administration att släppa ut 20 procent mer av de skadliga gaserna. Som bekant måste det gå den andra vägen om miljön ska kunna räddas. Och som bekant är just den frihetsbaserade amerikanska politiken att stå utanför klimatarbetet ettt stort hot mot övriga länders ansträngningar att klara miljöutmaningen.

Kan man då med trovärdighet hävda att det just är friheten som automatiskt ger god miljö? Och hur ser vi då på exempelvis Kina. Diktaturen vars utveckling påverkar oss alla, om de väljer samma katastrofala sätt att behandla miljön som vi "fria" länder i västvärlden har gjort. Visst kan problemlistan göras lång för Kinas utmaningar där slutenhet och ofrihet sannerligen inte gynnar utvecklingen. Ändå måste även jag som frihetsapostel konstatera att Kina i kontakter med bland annat Sverige har visat ambitioner för sitt miljöarbetet som har varit viktiga för miljöarbetet. Svensk teknik, vårt sätt att bygga städer och samhället, transportlösningar, avfallshantering, VA-frågor. Områden där diktaturen Kina vill lära av oss, något som är viktigt för allas vår framtid.

Friheten som drivkraft för miljöarbetet? Ja, förvisso delar jag i stort den utgångspunkten. Men Ekdal och andra måste också ta nästa tankesteg. När väl den frihetliga ramen är fastmonterad måste det egna hägnet också studeras kritiskt. Från Ekdals breda penseldrag om bästa samhällssystem (där som sagt knappast någon har invändningar i dag) måste lösningarna sökas konkret. Energipolitiken, transportsektorn, vårt sätt att konsumera och producera. Boendet som i sig påverkar nästan alla miljökvalitetsmål och nära hälften av energikonsumtionen.

Även frihetsförsvarare måste bidra till en konkret miljöpolitisk dagordning. Annars kan det gå rejält åt pipan. Då bådar det inte gott att vår nuvarande svenska regering som säkert drivs av frihetens paroller flyr ut över våra nationsgränser och pekar på andra när det handlar om konkreta insatser för vår gemensamma framtid.

Andra bloggar Intressant om: politik, miljö, klimat