De flesta som idag är förvirrade såg nog Rapportsändningarna i går. "Experter" berättade att ekologiskt odlad mat är mer skadlig för miljön en det konventionella jordbruket. Färre, men säkert någon, har följt debatten på SvD:s Brännpunkt där också experter som ju borde ge oss konsumenter råd och stöd i stället verkar slänga skit på varandra. För att inte sabotera alla viktiga förändringar mot mer miljönhänsyn också i jordbruket vore det en välgärning om någon sakkunnig kunde reda ut vad som gäller. I min lekmannavärld borde det finnas någon form av objektiv kunskap att förmedla. Eller?
I en rad inlägg har, vad jag förstår av de många titlarna som omnämns, "experterna" på att odla framför olika syn på vad som är bra och dåligt. "Mot"-sidan verkar ha startat debatten och fick också vara tongivande i gårdagens TV-inslag. Enligt dessa röster är "ekobonden" en naturromantiker vars insatser för miljön inte kan beläggas i forskning. Ytterligare en med titel "bekräftar" MOT-sidans argument idag.
Det vi kan kalla FÖR-sidan som alltså gillar eko-produktion har också bidragit till debatten. Här finns precis som på NEJ-sidan forskare från SLU och här bidrar också svenska riksdagsledamöter med argument FÖR. Som myndighetstrogen medborgare försöker jag hitta någon "övernivå" som kan ge ett slutgiltigt besked om jag ska köpa ekologiskt eller inte. Jag går förstås till Jordbruksverket. Myndigheten har ett avsitt på hemsidan om ekologiskt odlande och jag drar snabbt slutsatsen att det är okey. De skriver också:
Den ekologiska produktionen utgör ett led i utvecklingen mot en uthållig livsmedelsproduktion. Regeringens mål är att den certifierade ekologiska odlingen ska vara minst 20 procent av landets jordbruksmark 2010Jag får faktiskt lita på regeringen. Den här gången. Därför ställer jag mig förstås på FÖR-sidan. Men är jag egentligen då en riktig miljöbov??
Lennart Holmlund har tänkt samma tankar.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, miljö, klimat, jordbruk, SLU, ekologisk mat, marit paulsen, klimtahot, miljöval, KRAV
6 kommentarer:
Det finns ingen absolut sanning, utom möjligen sanninen om att det inte finns någon absolut sanning..:-)
Jag gillar ditt inlägg.
Bra skrivet.
Du skriver att du väljer "FÖR"-sidan. Och det utan att du har några direkta fakta att grunda dig på. Vad Jordbruksverket skriver på sin hemsida är nog det som står lägst i kurs i den senaste debatten.
Det verkar nästan som att du till slut väljer att gå på din egna känsla och tro. Just det som kritiserades av "NEJ"-sidan i brännpunktsinlägget härom veckan. Så vi kan ju i alla fall konstatera att de hade rätt så långt. I övrigt är det som lekman svårt att göra mycket mer än försöka väga artiklarna mot varandra och syna vad de skriver. Tyvärr blir det som alltid lite rundgång och argument som rundar varandra istället för bekräftar eller dementerar.
Jag gör som jag brukar, köper den matvara som har bäst datum. Råkar de vanliga äggen ha kommit in i butiken senare än de ekologiska och håller längre så blir det i mitt enmanshushåll garanterat mest miljövänligt att köpa dessa istället för att köpa andra som blir dåliga. Även omvänt förstås, och prislappen blir även den av sekundär karaktär.
Bra skrivet verkligen.
Nybliven medlem i S-förening....
Det finns en mängd olika aspekter att ta hänsyn till i den pajkastning (för något annat vet jag inte om man kan kalla den) som utbrutit mellan "mot" eller "för" ekologisk odling. Som jag förstår det av artiklarna i SvD och av Paulsens argumentation så är tesen mot ekologisk odling att denna är samhällsfarlig för att den bidrar till att människor svälter i världen och att den är miljöovänlig. Mot det förstnämnda finns åtminstone två invändningar. De flesta människor som svälter gör det inte pga ekologisk odling utan pga handelshinder, väpnade konflikter, oansvariga makthavare och liknande sociala faktorer. Globalt produceras tillräckligt med mat, dock inte alltid på "rätt" ställe, och det är alltså heller inte alltid den tillåts nå dem som behöver den.
Man kan också fundera över hur stor proportion av jordbruksmarken som står för ekologisk odling och om hotet om att ekologisk odling orsakar världssvält är satt i proportion mot ytan mark som odlas ekologiskt. Åtminstone i Sverige har vi låtit stora åkerarealer växa igen och det ges bidrag för att hålla gamla jordbruksmarker öppna om så bara för att skapa omväxling i landskapet av estetiska och biologisk mångfaldsskäl. Vore det inte förträffligt om man framförallt fick betalt för den mat som produceras på sådana marker?
I en av SvD-artiklarna skriver man att ”framväxten av det ekologiska jordbruket är i många stycken speciell” – och glömmer bekvämt att det inte är alltför många decennier sedan det vi i dag kallar konventionellt jordbruk introducerades och att jordbruket dessförinnan väl måste betraktas som ekologiskt.
Mitt intryck är att man i artiklarna helt pratar förbi varandra i frågan – kruxet är kanske vad den bakomliggande målsättningen och synen på jordbruk är: så mycket mat som möjligt producerad på så liten yta som möjligt i så storskaliga former som möjligt, kanske för att hålla mark tillgänglig för odling av energigrödor för att försöka undvika att behöva minska energiförbrukningen? Eller ett jordbruk där man anstränger sig att följa en kretsloppsprincip för att på lång sikt bibehålla en hållbarhet i jordbruksproduktionen och där man tillför så lite som möjligt av ändliga resurser, och där det ofta handlar om relativt småskaliga produktionsenheter? Redan i det valet görs en underliggande värdering av vad forskningen ska eller kan säga. Vad gäller de mer detaljerade frågorna finns det mycket att reda ut, vilket inte låter sig göras här, uppenbart är att båda sidor anser att de har argumenten och siffrorna på sin sida - och de lär knappast mötas i första taget. I sammanhanget kan det vara intressant att jämföra med hur klimatforskarna inom ramen för IPCC försökt hantera meningsskiljaktigheter enligt principen om "minsta gemensamma nämnare". Det verkar vara lång väg dit för våra svenska jordbruksforskare. Men att som ”mot”-forskarna gör hävda att den globala livsmedelsförsörjningen är ett enbart naturvetenskapligt problem är rent nonsens.
Jag fortsätter därför köpa ekologiskt, men tar även en titt på varifrån produkterna kommer. Säsongsanpassat och närproducerat om möjligt, hellre en banan där man inte besprutat både bananen och odlaren, ägg från hönor som får gå ute, och kött från djur som inte ges antibiotika i preventivt syfte osv. Ett bra sätt om man är orolig över att det ekologiska jordbruket ska göra att maten inte räcker till är annars att bli vegetarian – eller åtminstone minska på köttkonsumtionen – eftersom det är mer effektivt att äta grödorna direkt än att låta dem ta omvägen via djuren. I den rikare delen av världen finns det även all anledning att hushålla bättre med resurserna genom att inte köpa mer mat än man behöver så slipper man slänga mat som blivit för gammal, något som inte är alldeles ovanligt.
Forskarna på "för"-sidan i SvD-debatten är en pensionerad professor och en docent. Ingen yrkesverksam professor. Docent blir man numera efter att ha producerat forskning motsvarande en dubbel doktorsavhandling.
Forskarna på "mot"-sidan består av elva yrkesverksamma professorer samt ytterligare docenter och doktorer.
Nu kan man visserligen inte rösta om hur naturen fungerar, men titelmässigt väger "mot"-sidan mycket tyngre i just denna debatt.
Jag väljer för min del att köpa det mest närproducerade, oavsett typ av jordbruk.
Det stämmer att "mot"-sidan har samlat ihop en stor mängd titlar. Jag undrar trots detta över bakomliggande syfte med artiklarna, samt hur detta syfte påverkar tolkningar av resultat. Några exempel på frågetecken finns här http://huddingeperspektiv.blogspot.com/2009/07/jordbruket-och-miljon.html
Skicka en kommentar