SvD granskar nu verklighetens läkemedelsföretag kopplat till de senaste influensarapporterna. Några direkta oegentligheter handlar det inte om. Däremot kraftigt ökade kostnader och "hemliga pengar" utbetalda av den svenska regeringen till läkemedelsföretaget Glaxo Smithkline. Företaget har på kort tid fått beställning av 18 miljoner doser vaccin från de svenska landstingen. De svenska företagen planerar åtgärder i smittans spår. Kostnaden har rusat i höjden och SKL:s Göran Stiernstedt tror att "särintressen styr..i bakgrunden".
Svd skriver (och heder åt tidningen!)
Företagen ingår otvivelaktigt i den ”larmindustri” som tjänar på och som får ökade resurser tack vare hälsolarmen och vår oro för den befarade farsotenJag själv har varit med och tryckt på knappen för 4 miljoner doser av dessa 18. För oss som fattade detta hastiga beslut handlar det inte om att själva sitta med analyser i labmiljöer för att med snabbt inlästa farmaceutiska kunskaper kunna avgöra om vaccinbeställningen är viktig, riktig, nödvändig eller kanske tvärt om. För oss har det inte funnits några luntor av beslutsunderlag att läsa in och bedöma med hjälp av läkemedelssakkunniga.
Dessa aktörer har alla samma mål, de känner varandra väl, de samarbetar, de byter ofta positioner inom de olika sfärerna
officiella organisationer som WHO och olika myndigheter helt öppet samarbetade med pr-företag och pr-konsulter. I gammal god läkemedelsindustritradition höll sig företagen i bakgrunden och lät andra föra ordet.
Frågan är vad som hade hänt i ett scenario där det i höst kommer en riktigt allvarlig pandemi till Sverige (efter förvarning från WHO), en pandemi som "stänger landet", som orsakar att människor faktiskt dör i vården, en pandemi som slår till samtidigt som det finns en verksamt vaccin som vi politiker dock sagt nej till att beställa? Någon som har ett tips?
Just kombinationen av olika intressen gör det här oerhört svårt. Ett område som i verklig mening handlar om liv och död. Ett område där sjukvårdens möjligheter att bota bygger på forskning och utveckling inom privata läkemedelsföretag. Ett område där deras produkter samtidigt är upphov till kanske 10 procent eller mer av akutsjukvårdskostnader och även sjukskrivningar. En sektor där ekonomi med stora vinstintressen har någon form av samarbete med den "politik" som ansvarar för de skattepengar som betalar mycket av kalaset, och där "säljkåren" många gånger utgörs av doktorn som skriver ut receptet. Och så den makt- och PR-sfär som SvD tar upp.
I min tänkta deckare mördas en ledamot i landstinget som har tröttnat på allt uppenbart mygel med mutor och blod, allt för att säkra de enorma intäkter som bolagen gör på "pillerförsäljningen". Nu är det förstås fiction. Men verkligheten har sina sidor som kräver betydligt mer av öppenhet, objektiv granskning och kontroll än idag. Även om medier som Svd i det här fallet verkligen gör ett viktigt jobb.
För OM jag och andra har grundlurats genom ett nät av infiltratörer som fått WHO och andra att agera i läkemedelsbranschens intresse, då är det förstås skandal utan like. Nu tror jag inte att så är fallet med svininfluensan. Och jag tror inte heller att min egen deckare här har fått ett blodrött förverkligande. Kanske ska ändå spekulationerna som förs om ett inte alldeles helt rent spel ge fart till diskussionen om hur besluten om vilka piller och vaccin vi köper för skattepengar ska granskas bättre framöver.
Mer att läsa:
- Aftonbladet: "Chockhöjning av vaccinpriset"
- DN: "Chockhöjning av vaccinpriset"
- DN: Utskrivningen av Tamiflu tiofaldigad.
- SvD: "Influensan bingo för vaccinjättar"
- E24: Läkemedelsjätte höjer prognos"
- Expressen: Kan muteras till supervirus
- Ekot: Få konkurrerande om att leverera vaccin"
Fler bloggar:
- Eget inlägg: "Ett delvis ovaccinerat folk"
- Cornucopia: 360% bruttomarginal för landstingen, snacka om profitörer
- Svensson, Vaccinationskampanj orkestrerad av läkemedelsindustrin?
- Kulturbloggen: Det är något skumt med svininfluensa-larmen
- Common sense: Värdet är vad någon är villig att betala"
- Mina moderata karameller: Skräcken för influensan på riktigt eller vargen kommer...
- Catharina Elmsäter-Svärd: När och hur kan beslut tas om vaccinkostnaden...
- Insiktslyftning: "Larmvarning som affärsidé"
-Jinge. Globaliseringen orsak till svinpandemin
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, svininfluensan, sjukvård, pandemi, stockholms läns landsting, läkemedel, läkemedelsföretag,
14 kommentarer:
Jag skiter i att vaccinera mig då vaccinet inte är riktigt testat ännu.... Jag hoppas att folket kräver ett säkert vaccin innan hela befolkningen vaccinerar.. Minns förra året när hela min arbetsplast vaccinera mot vanlig influensa, jag avstod,, tror ni inte att flera av de vaccinerade fick influensan och jag kom undan?? se mer på http://svininfluensan.com
Svininfluensan 1976 - exakt kopia!
Sök på YouTube efter "60 minutes - SWINE FLU VACCINE WARNING - Part I" och se hur dagens pandemi liknar den som bröt ut i USA 1976. 300 döda av vaccinet, 1 död av influensan, 4000 begärda skadestånd för vaccinationsskador, avbruten massvaccinering - stor skam för läkemedelsindustrin och de som spred skräckpropagandan om "influensan 1918" med mera. Det bidde ingen pandemi den gången. Kanske har de spridit ett bättre virus nu?
Jag anknyter till några rader ur Din text:
"....Kanske ska ändå spekulationerna som förs om ett inte alldeles helt rent spel ge fart till diskussionen om hur besluten om vilka piller och vaccin vi köper för skattepengar ska granskas bättre framöver..."
Ja, det får vi verkligen hoppas.
Själv har jag sett tre nära och kära ställas på den ena medicinen efter den andra och drabbas av mycket besvärliga biverkningar.
Därför började jag läsa på och söka information på nätet när min pappa drogades ned vid s.k. avlastningsvecka på äldreboende.
Jag fann bl.a. att den ena tillkommande medicinen - neuroleptikan Mallorol - redan var indragen i England eftersom man kunde få allvarliga hjärtrytmrubbningar och drabbas av plötslig hjärtdöd.
Biverkningslistan var mycket, mycket lång.
I Sverige fick Mallorol fortsätta att säljas ytterligare ett år och när den slutligen drogs in var det tyst, tyst.
Nu skall man inte tro att den här typen av drogning upphört. Den pågår varje dag och över hela landet. Det är bara det att "läkemedlen" har andra namn som Risperdal, Haldol, Zyprexa osv.
Hur kan det här få fortgå?
P.S.
Min pappa hade redan före avlastningsveckan 15 mediciner som ingen utvärderat ordentligt på flera år.
Nyligen kom en bok som heter "Skapar vården ohälsa?" och att den, ibland, gör det har jag sett på nära håll i egenskap av anhörig/närstående.
Jag har tidigare berättat om min pappa.
Under den s.k. "avlastningsveckan" ställdes min 95-åriga pappa även på en s.k. "bromsmedicin" för demens - Aricept.
Den skulle ges med försiktighet vid fem tillstånd enligt Fass. Min pappa hade samtliga.
Han hade dessutom 15 mediciner sedan tidigare.
Jag blev väldigt upprörd, men tack vare att jag just hade fått Internet-uppkoppling kunde jag börja ta reda på saker själv.
Min pappas plötsliga förvirring hade säkert med helt andra saker att göra än demens. Jag är övertygad om att symptomen berodde på hans höga ålder, nyligen genomgången infektion i en arm (feldiagnosticerad som överansträngning och gipsad) och alla hans andra mediciner.
Jag skrev tre brev till behandlande läkare och bad om totalstopp för Mallorol och Aricept och en total läkemedelsgenomgång.
Efter några veckor fick min mamma telefonsamtal från en sköterska. Hon meddelade att mamma kunde sluta att ge pappa Aricept, men hon skulle fortsätta att ge honom Mallorol och alla de andra medicinerna.
Någon läkemedelsgenomgång blev det aldrig och så småningom avled min pappa.
Då fick jag svar på mina tre brev.
Läkaren motiverade insättningen av Aricept med att han hade tänkt på min pappas framtid (pappa var 95).
Nu kanske någon tänker att min pappa levde så länge för att han stod på så många mediciner.
Jag är övertygad om att det berodde på hans goda gener, min fantastiska mamma och hennes näringsrika, goda och omväxlande mat bl.a., samt att han hade stor kämparglöd trots alla läkarbesök, ambulansfärder osv.
Han fick många - ibland mycket eländiga år.
Sjukvården hade ingen som helst helhetssyn och sökte aldrig, på djupet, efter orsak till något nytillkommet symptom. Satte i stället in det ena läkemedlet efter det andra.
Det pågår en hel del slentrianmässig medicinering utan korrekt uppföljning.
Den här generationen har lärt sig att lita på doktorn och många vågar inte komma med frågor och invändningar. Därför måste vi runt omkring hjälpa till!
Det sista halvåret har jag även läst boken "Läkemedelsanvändning och patientnytta" av Arne Melander och J.Lars G. Nilsson (red.).
Det är studentlitteratur men jag är övertygad om att många andra kan ha glädje av att läsa den.
Den kloke distriktsläkaren Bengt Järhult har författat nedanstående rader.
"...Men detta är endast toppen på ett isberg! Underrapporteringen, även av allvarliga reaktioner och dödsfall, är mycket stor och framför allt är vår kunskap och våra registreringssystem om negativa effekter otillräckliga. Den sanna långsiktiga balansen mellan nytta och skada i den dagliga läkemedelsförskrivningen är knappast känd. Det borde leda till ödmjukhet inför patienten som önskar hjälp med något problem - och än mer i professionens ambition att ge farmaka för att påverka olika riskmarkörer och riskfaktorer..." Slut citat
Tyvärr hade mina nära och kära oturen att aldrig träffa på någon läkare med den insikten.
Jag hoppas att ingen tar illa upp om jag "breder" ut mig.
Ett av de läkemedel som mina nära och kära stod på var Simvastatin - en kolesterolsänkare.
Gruppen kallas även för statiner eftersom ordet statin ingår i substansnamnet.
Samtliga statiner har likartade biverkningar. De kan komma på en gång, pö om pö, eller efter flera år.
Då ges ofta helt andra diagnoser - med ytterligare medicinering som följd - eller också avskrivs symptomen som ålderskrämpor som man får lära sig att leva med.
Det var en rad tillfälligheter som gjorde att jag började söka information om statiner.
Vid det laget var min pappa avliden, men så här i efterhand kan t.ex. hans ständiga huvudvärk ha varit en biverkan av just den här medicineringen.
Så långt tänkte aldrig någon inom vården utan det var starkare och starkare värktabletter som gällde.
Nu vill jag tipsa om ytterligare böcker.
Fett och Kolesterol är hälsosamt (Uffe Ravnskov)
Böcker av Annika Dahlqvist, Skaldeman och Litsfeldt.
Piller & Profiter (John Virapen)
Pillret (Ingrid Carlberg)
Om psykiatrins framväxt
The Great Cholesterol Con (Anthony Colpo)
Lipitor - thief of memory (Duane Graveline
Malignant Medical Myths (Joel F. Kauffman)
Overdosed America (John Abramson)
Kunde lika gärna vara Sverige
Powerful Medicines, the benefits, risks and costs of prescription drugs (Jerry Avorn)
What if medicine disappeared?
(Gerald E. Markle och Frances B. McCrea)
THE TRUTH ABOUT THE DRUG COMPANIES Marcia Angell)
Bitter Pills (Stephen Fried)
Om antibiotikagruppen kinoloner och de skador som hans hustru drabbades av.
Jag kommer ihåg när min mamma berättade för distriktssköterskan att jag hade hittat information om att Mallorol redan var indragen i England (se min första kommentar).
Då hälsade hon att man skulle inte tro på det som stod på Internet!
Visst finns bipacksedlar och Fass, men de författas av läkemedelsbolagen själva.
Det finns inte heller några oberoende konsumentorganisationer i Sverige när det gäller läkemedel.
Därför kan det vara bra att vidga sina vyer.
www.ravnskov.nu
www.thincs.org
www.spacedoc.net
Läs patientberättelser i Forumet och även Duane Gravelines egen statin-historia.
www.peoplespharmacy.com + statins
www.askapatient.com + läkemedlets namn t.ex. Lipitor, Simvastatin osv.
Googla "Wonder Drug That Stole My Memory" och Du kommer att finna Christopher Hudsons statin-historia i Daily Telegraph
Googla "Stopped our statins"
Finns intressanta artiklar under "print articles", bl.a. en från Weston Price Foundation
www.medications.com
+ drugs + t.ex. Simvastatin, Zocor, Lipitor, Mevacor, Pravachol + side effects = patientberättelser
Under varje berättelse finns ordet "Reply".
Om det står en siffra där klicka på "Reply" och Du kan läsa kommentarerna.
Nyheterna på sidan är helt värdelösa - mest om börskurser - men patientberättelserna är mycket lärorika och läsvärda.
På samma sida kan man även söka på Cipro och Levaquin, två antibiotika ur kinolon-gruppen
Om man är intresserad av att lära sig mer om kinoloner kan man även Googla orden "floxed" eller "floxies" - så kallar sig skadade människor.
Besök också www.fqresearch.org och www.fqvictims.org - mycket informativa sidor.
Läkemedelsbolagen har gyllene tider.
Är det någon myndighet som överhuvudtaget har utvärderat verkan av tidigare års influensa-vaccineringar?
Det litas alldeles för mycket på de studier som läkemedelsbolagen själva gör.
Kommer Du ihåg hur det var med det anti-inflammatoriska läkemedlet Vioxx som drogs in över hela världen 2004?
Inget läkemedel har någonsin haft en sådan stor reklambudget (läs gärna Marcia Angells bok - The Truth About The Drug companies).
Läkare och patienter övertygades om att med Vioxx skulle man slippa värk och inte drabbas av magblödningar - vanlig biverkan med andra läkemedel i samma grupp.
Efter något år visade det sig att man i stället kunde drabbas av hjärtinfarkt och stroke.
Nu pågår rättegångar över hela världen och läkemedelsbolaget har blivit tvunget att backa när det gäller hur länge man måste ha stått på Vioxx för att ha rätt till ersättning. Jag tror att det bara rör sig om någon månad nu !
Komer Du ihåg hur det var med Östrogenet som skulle vara bra för övergångsbesvär och dessutom förebygga benskörhet, demens samt hjärt- och kärlsjukdomar?
Det visade sig efter flera år att det endast var bra för svettningar men resten stämde inte och man kunde dessutom drabbas av ökad risk för bröstcancer och nu senast äggstockscancer!
Jag hade ytterligare en närstående som utsattes för "vanvård".
Hans historia finns att läsa på www.sjukhuslakaren.se + nyheter/reportage - sidan 4.
Där återfinns historien om Gulli Johansson - som Uppdrag Granskning - gjorde reportage om 2008.
Under den intressanta artikeln finns 1 kommentar - "Historien om A".
Jag återkommer till det här med kolesterolsänkande mediciner.
Nedan återfinns en översatt patientberättelse.
Jag har fått den från en dam på Nya Zealand men jag är övertygad om att det finns många svenska patienter - som står på statiner - och som har upplevt liknande saker.
-----------------------------------
Februari 2007, ordinerades jag – 65-årig kvinna – kolesterolsänkaren Lipitor (=L).
Den skulle sänka mitt ärftligt höga kolesterol.
Maj 2007 ökade distriktsläkaren dosen till 20 mg.
Efter någon dag blev jag tvungen att uppsöka Akuten på grund av hjärtproblem.
De hävdade bestämt att det inte hade något att göra med L.
I mitten av 2008 berättade jag för distriktsläkaren om yrselattacker, balansproblem och sväljsvårigheter, men, efter leverprov, försäkrade man mig att det inte kunde bero på L.
Oktober 2008 lades jag in för ”stroke”.Resultat från datortomografi och
magnetkameraundersökning var förbryllande.
Man insisterade att L inte kunde vara orsaken.
Dosen skulle inte minskas eftersom den redan var så låg.
Jag skickades hem utan hjälp/ vägledning.
Jag kunde inte gå till slutet på gatan, mina vadmuskler kändes som jag hade sprungit Marathon och jag upplevde även hjärtpåverkan.
Jag led av alllvarliga nack- och axelsmärtor, hade problem att finna ord, fick otaliga muskelkramper/ryckningar i fötter, ben, händer etc.
Jag hade ingen som helst ork och hade svårigheter att klara mig på egen hand.
December 2008 fick jag besök av en vän. Hon fann mitt tillstånd alarmerande och tipsade mig om den
här sidan (www.medications.com).
Hon hade själv sökt information för sin brors räkning.
Jag blev mycket förvånad över alla patientberättelser – så många människor som led på samma sätt som jag.
Min distriktsläkare hade redan remitterat mig för ytterligare provtagning men jag var inte villig att vänta.
6 januari 2009 (efter ca 2 år) minskade jag dosen till 10 mg.
Inom några dagar upplevde jag förbättringar.
17 januari minskade jag dosen till 5 mg (kanske litet väl snabbt) och den 24 januari slutade jag helt.
28 januari kunde distriktsläkaren själv se min avsevärda förbättring.
Vid det laget kunde jag gå halva sträckan av min vanliga promenadrunda. Idag klarar jag mer än så.
Jag hoppas bli fullt återställd och att jag inte får några permanenta skador.
Jag är så tacksam att min vän fann denna hemsida.
Det är skrämmande att tänka tillbaka.
Jag hade ingen som helst livskvalitet och tror inte att jag skulle ha överlevt med
mer L-medicinering.
Därför chansar jag – hellre ett högt kolesterol och ett nästan normalt liv!
hej
tack så väldigt mycket för alla synpunkter. Ska försöka titta igenom det där lite mer. Det finns idag ambitioner med en bättre läkemedelshantering. Men många problem kvarstår. Fortfarande kostar biverkningarna av läkemedel oerhört mycket. Jag hoppas att alla bidrar: Patienter och anhöriga med att kräva läkemedlemsgenomgångar. Genom att anmäla till patientnämnder när det gått fel. Och förstås att vi politiker och ansvariga i vården hela tiden jobbar med att minska så mycket som möjligt av detta
P
Tack för Ditt svar.
Visst behövs läkemedelsgenomgångar men jag anser att det är ett "fattigdomsbevis" på en vård som inte fungerar.
De borde helt enkelt inte behövas.
Polyfarmaci börjar vid 5 läkemedel och jag tror inte att någon mår bra på att stå på fler.
Jag kommer ihåg en artikel som en av Sveriges mest populära föredragshållare - pensionerade kirurgen Nisse Simonson - skrev för flera år sedan (Medikament?)
Han skrev bl.a. att gå igenom någons läkemedelslista kunde ta lika lång tid som att göra en bråck-operation.
Han undrade om man skulle ställa sig egen mamma på lika många mediciner.
Han föreslog bl.a. att man vid det sjätte läkemedlet skulle bli tvungen att motivera insättningen och fylla i en blankett som var lika krånglig som en skogsplanteringsblankett!
Nisse Simonson har tidigare skrivit krönikor i Dagens Medicin sista sidan).
Jag kommer speciellt ihåg krönikan om hans mamma. Hon hade avlidit nyligen.
Han skrev bl.a. att en nitisk läkare hade satt in blodtrycksänkande medicin vilket hade resulterat i att hans mamma ramlade och bröt ett ben.
Därefter skrev han - jag vågade inte protestera!
Om han inte vågar protestera, vem skall då våga?
Visst skall man anmäla, även jag har gjort det, men framför allt gick jag in för att skriva till alla berörda och berätta om helheten för att de skulle lära sig något.
Man känner oftast bara till vad som händer med patienten på den egna enheten och vill inte gärna tro att det som man berättar.
Hur många gånger har man inte på TV sett/hört anhöriga/närstående säga - de tog inte det jag sa på allvar.
Hoppas att Du haft möjlighet att gå in på www.sjukhuslakaren.se och läsa historien om A.
Under de åren skrev jag till alla berörda för ingen skulle komma efteråt och säga - det här visste jag inte.
Men det är inte populärt att ha synpunkter och absolut inte om läkemedelsbehandlingar. Det framgår ju klart av distriktssköterskans reaktion i "Historien om A".
Tyvärr har vi underbemannade tillsynsmyndigheter t.ex. Länsstyrelse och Socialstyrelse och i A:s fall fanns dessutom hemtjänstpersonal utan civilkurage.
När jag påpekade att de hade en skyldighet att berätta för kommunen om den vanvård som pågick hemma hos A så svarade de bara - då får vi sparken!
Givetvis hade jag berättat för både etreprenör (Carema), kommun, och landsting liksom all inblandad personal. Man lyfte inte ett finger för att hjälpa till!
Det är så lätt att skylla på någon annan.
Hej!
Många intressanta kommentarer och länkar om läkemedel och dess biverkningar. Bemötandet, vad gäller läkemedel, i speciellt äldrevården är oerhört grymt mot både de äldre och deras anhöriga. Själv har jag flera års erfarenhet av att vara anhörig. Läkarna gör ingen som helst uppföljning av sina ordinationer, inte heller sjuksköterskorna. De äldre är helt utelämnade åt vårdpersonalen, som absolut inte förstår någonting vad gäller läkemedelsbiverkningar.
Själv har jag erfarenhet från Solna stads äldrevård! Den erfarenheten unnar jag ingen.
/Britt Andersson - anhörig
Skicka en kommentar