lördag 12 juni 2010

S-märkt sjukvårdspolitik rockar om väljarna får döma

I gårdagens Brännpunkt skrev några aktiva vårddebattörer (S) om viss kritik till det som fördes fram av rödgröna sjukvårdspolitiker för några dagar sedan. Vårdförbundets Eva Fernvall, bloggarlegenden Jonas Morian, Niklas Nordström och Vårdföretagarnas Hans Dahlgren är några av undertecknarna.

Det är självklart att debatt är viktig och att var och en skriver vad man vill. Det är också i sak ett angeläget debattinlägg eftersom det utgår från frågeställningen om hur vården ska kunna betalas framöver. Däremot kan jag grunna över varför man inte lägger skrivkraft och kamplystnad på att möta det som är den stora utmaningen mot principen om en jämlik vård: en fortsatt borgerlig regering.

I Brännpunkt-artikeln har de rödgröna företrädarna några invändningar mot utvecklingen i vården.
•Privatbetalande patienter kan köpa sig förtur inom den offentligt finansierade sjukvården utan att de har medicinska skäl till det.
•Privata utförare inom bland annat vården kan sälja extra tjänster inom ramen för den offentligt finansierade vården och omsorgen. Det öppnar för en tudelning av vården och omsorgen som leder till att det blir plånboken och inte behoven som styr.
•Vårdföretagen kan etablera sig där det är mest lönsamt, inte där behoven finns. Företagen kan välja de mest lönsamma och friska patienterna.
Denna politik hotar den gemensamt finansierade välfärden.

Det där är ju knappast några hjärnspöken. Det är förvissor begränsat till ideologiskt profilerade borgerliga kommuner som delar av Stockholms län. Och frågan är vilken kraft som behöver läggas på att beskriva alternativa utförares roll i välfärden och å andra sidan peka på stora faror för växande klyftor som lyfts fram av bl.a. Ylva Johansson. Visst: det är som skrivs av debattörerna:  "I själva verket är det kommunerna som avgör vilka verksamheter de väljer att lägga ut på entreprenad." Rätt: men politiken måste ju ha några utgångspunkter för hur vårdens begränsade resurser ska användas. Där bör brister i den släpphänthet som pågått i Vårdval Stockholm, som också har mötts av invändningar i de flesta borgerliga landstings, vara lärdom.

Och för att möjligen reta "någon"lite:  Det är lite paradoxalt att debattörerna faktiskt ställer sig "till höger" om moderaterna. Inte i praktisk politik, förstås. (!) Men eftersom moderaterna och Filippa Reinfeldt pratar som om de vore de främsta företrädarna för "jämlik vård" blir det lite märkligt att S-debattörerna känner behov av att möta de rödgrönas artikel.

Något av en parantes i sammanhanget är debattörernas lilla anmärkning om hushållsnära tjänster. Jag kan inte hitta något i den "rödgröna" artikeln som pläderar för att det inte ska vara tillåtit att erbjuda sådana tjänster. Huruvida skattebetalarna ska finansiera dylika insatser för tämligen välbeställda hushåll i främst Stockholm välmående stadsdelar är väl en annan fråga.

Senast i morgonens DN-artikel bekräftas väljarnas krav på politiken att lyfta upp bland annat sjukvården i valrörelsen. Här finns inte alls någon folklig uppslutning för förbud mot alternativa utförare i välfärden. Så kallat folk verkar förnuftigt nog tycka att det ska fixas, oavsett vem, det ska inte "göda" privata företag med stora vinster och de ställer också krav att vården ska vara jämlik. Inte konstigt att det ofta visar sig att S-märkt sjukvårdspolitik "rockar".

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

1 kommentar:

Veronica Palm sa...

Skarpt.
Privata tjänster är bra. Självklart ska man kunna köpa fotvård eller städning. Det är en växande marknad.
Men att däremot blanda in det i den offentligtfinansierade vården och omsorgen är fel. Att erbjuda ett basutbud för den som bor på ett äldreboende typ: Mat ingår, men eftermiddagskaffe är en tilläggstjänst dina anhöriga får betala extra för.