Ibland kan jag känna en viss avund gentemot de kommunpolitiker som är så där vardagshandfasta. En papperskorg hit. Ett lagat staket dit. Konkret. Verkligt. Något händer i människors vardag. Mina egna tankar snurrar å andra sidan mycket kring idéer, värderingar och längre perspektiv. Men på en punkt känner jag mig ganska trygg i handfastheten. Den om ansvaret för pengar, dina och mina skattepengar. En del bygger sitt engagemang på stora, komplicerade teorier. Hade själv möjlighet att på den tiden läsa dåvarande kanslichef Anders Borgs så kallade "Makromail" som spreds över nationen. En del av de teorierna har blivit svensk verklighet. Att sänkt skatt ger fler jobb är en sådan. Föga framgångsrik.
Därför irriteras jag av ledare som DN idag har satt ihop. Har tidigare haft en del tankar om opinionsläget och en förklaring tror jag är att de där teorierna som inte funkar i verkligheten får dominera. Det har blivit "tillåtet" att föreslå sänkta skatter utan att ha pengarna. Utan att ställa minskade intäkter mot behov i välfärden. Tvärtom verkar det vara helt okey att göra både och. Både lova det ena och det andra. Det funkar inte.
Men visst, det handlar inte bara om det praktiska: plus och minus ska gå ihop. Inte gör av med mer än man har. Vårda varje skattekrona man tar av skattebetalarna. Inte slösa. Det handlar också om en nu stendöd princip som varit viktig i Sverige: "Skatt efter bärkraft". Alla tjänar på små klyftor i ett samhälle. Därför är det bra också för den med högre inkomster att man bidrar till vård, skola och omsorg efter hur mycket man tjänar. Jag tror inte att detta har nämnts en enda gång efter valdagen 2006. Principen "Skatt efter bärkraft" har ersatts med helt andra idéer och en del av dem är mycket märkliga. Bland annat utgår de från att människor med högre inkomster behöver stimuleras till att jobba mer och "inte leva på bidrag". Som om det är just DÄR problemet med bidragsberoendet ligger.
Den artikel som Sahlin/Östros skriver i DN debatt idag handlar om ganska stora perspektiv: "Stabilitetspakt" med hårda krav på påolitiskt ansvarstagande i Europa. I grunden är det mycket handfast: har man inte ordning på pengarna tvingas man försämra. Gör man av med mer än man får in hotas den välfärd man har byggt upp, oavsett hur kittlande de egna teorierna kan vara om tillväxtskapande faktorer som utan att man anstränger sig ger mer till alla utan politisk inblandning.
Euro-medlemskap eller inte kan väl vara. Jag är för. Men inget av detta är vi i närheten av om inte basala saker blir självklara i debatten, ungefär som en riktigt praktisk kommunpolitiker. Lova inte bort pengar du inte har. Vare sig i ökade utgifter eller i form av sänkta skatter. Just så har Reinfeldt gjort och just så pläderar DN för att Reinfeldt ska fortsätta. Nej.
Fler som bloggar:
- Johan Westerholm om Euro och ingengörer...
- Peter Högberg med påminnelsesigillet "tillväxt sedan 1889".
- Alltid rött- alltid rätt" med reaktioner på DN-ledaren
- Edvin Alam om tidigare stabilitetspaktsbeslut.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, nationalekonomi, tillväxt, DN, skatter, välfärd, val 2010, valet 2010, euro, eurosamarbetet, regeringen, alliansen, anders borg, mona sahlin, thomas östros,
2 kommentarer:
Visst är det bra med ekonomisk stabilitet och att det finns ett regelverk. Men tillhör inte det under mer än tio år Labour-styrda England till storsyndarna när det gäller att ta ansvar för ekonomin. Där har en konservativ/liberal regering tagit över och börjat sanera ekonomin efter (S)-styret.
Lika så är väl en annan ekonomisk storsyndare, Spanien, socialdemokratiskt styrt?
Den rödgröna kartellens politik kan ju väldigt enkelt sammanfattas på följande sätt: "Mer makt åt politikerna och mindre makt åt medborgarna. Ju mindre medborgaren har kvar i fickan, desto bättre mår politikern eftersom ha får att säga till om."
Därför så höga skatter som möjligt. Så enkelt är det. Så med jobbskatteavdraget minskar Reinfeldt poltikernas makt och därför ylar vänstern.
Egenmakt var ett vackert ord som dök upp inom (s) för 10? år sedan. Var Karl-Petter eller Niklas som drog det temat? Nåväl, detta ord dog snabbt bort i den socialdemokratiska myllan. Egenmakt är inget som trivs där! Partiets makt är det enda som betyder något!
Skicka en kommentar