Sista semesterbloggningen: om Sahlin, Reinfeldt och väljarstöd för rödgrönt

Sá har tiden kommit till det sista inlägget med konstiga "á":n. I morgon kväll ska jag, om allt fungerar, dra igáng pá allvar frán hemmaplan. Jag ser att jag igár bloggade före SKOP-mätningen. Den ställning som varit tidigare förändras inte. Väljarna i Sverige vill ge Reinfeldts regering sparken. I stället önskar de flesta en ny rödgrön regering som kommer att ledas av Mona Sahlin. Hennes parti (mitt--dito) fár var tredje väljares röst. Problemen för alliansen stärks genom att Kd i mätningen ramlar utanför riksdagen. Sd kommer tack och lov inte in. Mátte detta stá sig. Alliansregeringen har i och för sig kvar entusiastiska försvarare som Göran Skytte men det fár man leva med.

Regeringen máste framöver ställas till svars för misslyckandet med deras viktigaste löfte: att skapa fler jobb och minska utanförskapet. Men vi i oppositionen kan tydligare berätta för svenska folket att Reinfeldt som moderatledare ocksá är ansvarig för slaget mot de sjuka. Att bara ett statsrád fár ta förtroendesmällar för det som är moderat politik är inte tillfredsställande. Det är politik, inte person, som valet handlar om. Det väljarna gáng efter gáng signalerar är att man vill ha kvar den svenska välfärdsmodellen. Pá DN debatt riktas intern allianskritik mot den "ideologiska berusning" som har drabbat borgerligheten och Reinfeldt. Det börjar väckas ocksá en intern opposition.

Att Reinfeldts egen politik inte har ett tillräckligt stöd av väljarna tvingar fram andra strategier för hans parti. Precis som partisekreteraren beordrade inför EU-valet i somras angripa person i stället för politiken tillhör en dyster sida av det politiska spelet. I Sverige har detta smutsiga verk varit ganska litet. Men att moderaterna engagerat en av världens främsta konsulter pá negative campaigning är kanske en signal av det nu blir ett central inslag i valrörelsen. Sorgligt.

Tyvärr tar ocksá bloggare som Kent Persson fasta pá partiledningens "order" att prata skit om Mona Sahlin i stället för att ta den politiska debatten. Det finns anledning framöver att verkligen följa hur de personangreppen används. Kent Persson har som ledande (m)-politiker följt den politiska debatten. Han vet att (S) jobbkongress blev det som Expressen beskrev som en succé för Sahlin. Jobbpolitiken pá plats. Detsamma om välfärden. Ett enigt val av Sahlin som ledare. Alla medias spekulationer föll platt till marken. Socialdemokraterna fàr idag stöd av ungefär var tredje väljare.

Min semesterbok, Wallanders "Den oroliga mannen" har nágra scener frán Olof Palmes tid som partiordförande. Dá kryllade det moderata fästet Östermalm av peronangrepp mot S-ledaren. Pá samma s¨tt var det när Tage Erlander valdes. Sá var det mot Ingvar Carlsson. Borgerliga sympatisörer har trots den historien och vanan inte annat än undantagsvis klarat av att ta över väljarnas förtroende. Inför árets val kommer de att kräva av báde Fredrik Reinfeldt och Kent Persson att fà besked om misslyckandet med jobbpolitiken, om varför den moderata udden är riktad mot de sjuka och andra välfärdsfrágor. Hur Reinfeldt och Persson ser pá den ena eller andra politiska motstándarens personliga preferenser är säkert nágot man kan avvara innan de andra frágorna har besvarats.    

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Annat: Mary ger mig kredit för "välförtjänt bloggkapacitet", Krassman skriver om första Knuff-listan för áret där jag oförändrat är i topp men med exempelvis Johan Westerholm pá frammarsch. Per Ankersjö länkar till mitt inlägg om Sverige som världsledande i marginalskatter när Reinfeldt är statsminister, Roger Jönsson om samhällsutvecklingen framöver, Marika som skriver om boken The spirit levels analyser av hur inkomstskillnader föder samhällsproblem, Alliansfritt Sverige som berättar om Maud Olofsson som uppvaktar EU för att rädda Skánska dagbladet..och gjorde mindre för SAAB

Intressant?