Att vara politisk ledare med förtroende hos väljarna

Lyssnade på det avsnitt i Godmorgon Världen som handlar om Maria Wetterstrands glädjande framgångar hos väljarna. Det är bra för hela det rödgröna samarbetet. Det är bra därför att miljöpolitiken i mångt och mycket i väljarnas ögon ÄR miljöpartiets. Där kan man förvisso ha synpunkter som (S)-märkt.

Synen på miljöpolitiken i sig ligger väldigt nära. Den stora styrkan för (S) är kombinationen, som i och för sig måste utvecklas ännu mer, är att miljöfrågorna inte ses som ett isolerat område. Det kan och ska kopplas till ekonomiskt politik, tillväxt och rättvisefrågor, både inom Sverige som internationellt. Där har Mp-sympatisörer många gånger en bit kvar. (inte alltid) Men även där det omvända: den socialdemokrati som en gång hade en debatt om konsumtionssamhällets" avarter och om tillväxten baksida kan lära igen av Mp.

Maria Wetterstrand förtjänar de positiva omdömena. Man kan däremot reagera och fundera över hur tydligt medielogiken avspeglas på andra sätt i inslaget. Ett gäller det som nu bara "ska vara" i speglingen av Mona Sahlin. Eller som i det fallet med Godmorgon världen - ickespeglingen. Mig veterligen tillhör Sahlin de politiker i Sverige som har haft rent makalösa popularitetssiffror. Men de oskrivna lagar med vilken mediernas logik fungerar hindrar att det berättas. I repotaget om Maria Wetterstrand var därför Schyman och Anders Borg jämförelseobjekt. Inget om S-ledarens historiska popularitet.

I medierna hissas nu personers popularitet högt, något som sätter de politiska frågorna och värderingarna bakom politiken i skuggan. Tack och lov vet vi att alla, säger alla, mätningar ger resultatet att det är det viktigaste. Visst med reservationen att en partiledare som inte kan kommunicera företräder något som ingen känner till. Då spelar det mindre roll hur bra man är.
Min egen teori, vars värde väl är obekant, säger att det finns delar i detta som är medvetet. Den som följer Svenska dagbladets ledarsida får svårt att missa hur medvetet som Sahlin sablas ner, princip dagligen. Oavsett artikelns innehåll i övrigt.

Ett exempel: Den 16 augusti ska PJ Anders Linder skriva krönika. I något som ska handla om EU, och beskriva redaktörens tankar tillsammans med sin familj, om jag fattar rätt, inleder han med orden. Igår sommartalade Mona Sahlin på Marcusplatsen, men hon är bara tvåa på bollen. En liten liten antydan, inget egentligen för sammanhanget. Men något som går igen hela tiden.

Jag tror inte att samma medvetna underminering av förtroendet sker i andra medier. Däremot drabbas de flesta av någon form av oskriven regel för vad som för tillfället är "tillåtet" att skriva om och formulera. Just nu är det Maria Wetterstrand som, på mycket goda grunder, är "inne" och "regel" att skriva positivt om. Skulle detta bestå samtidigt som man vänder rapporteringen till en mycket motiverad positivare bild av S-ledaren ser det ljusare ut inför valdagen nästa år. Men vad vet man. Det ser ut som att Per Gundmundson på SvD är laddad för att om inte lämna Sahlin ändå kombinera med utfall mot Wetterstrand också.

Fler som har bloggat:
- Elin Frid: "Johan Norberg om Miljöpartiets flört med högern"
- Tokmoderaten som idag faktiskt är länkbar. :-)
- Sidvind: "Det kanske är mer än så?"
- Miatankar: "Maria Wetterstrand-effekten".

Nya progressiva inlägg på NetRoots.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, maria wetterstrand, miljöpartiet, val 2010, rödgröna, alliansen, regeringen, fredrik reinfeldt, klimat, miljö, socialdemokraterna, mona sahlin, media, journalistik