Miljömäktigast i Sverige - Gissa vem

Får säga grattis till Sveriges nu korade "Miljömäktigaste". Tidningen Miljöaktuellt har, föga förvånande kanske, utsett Maria Wetterstrand till nummer ett på "miljömäktigastlistan". Motivering:

Wetterstrand är en kunnig och lysande politisk stjärna som lägger grunden för en valsensation genom att med trovärdighet föra in nya idéer och skapa tankeströmningar i partiet, som i Wetterstrand fått sin första riktiga superstar.

Miljöministern, som möjligen borde ligga i topp, intar sjundeplatsen. Hans statssekreterare däremot placeras fyra. För att uttrycka det försiktigt: övriga partiledare finns längre ner på listan...Hittar dock inte Lasse Ohly eller Jan Björklund. Statsministern åtfinns på plats 16. Kul för Maria och bra också för det rödgröna laget...

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? 
Läs även andra bloggares åsikter om politik, maria wetterstrand, miljöpartiet, val 2010, rödgröna, alliansen, regeringen, fredrik reinfeldt, klimat, miljö,

Ett misslyckande vi inte hade råd med

Foto: Gunnar Seijbold/Regeringskansliet

Klimatförhandlingarna i Köpenhamn är ett fiasko. Eller "skämt", som Abladet Lena Mellin betecknar det i sin kommentar. Eller kanske "skamligt" som det alternativa mötet menar. Min bild av det jag sett i medierna är att avrundningen mer än försök att rädda klimatet blev ansträngningar och en räddningsaktion för att rädda ledarnas egna ansikten.  Men det verkar väl som att inte ens den slutliga kompromissen är acceptabel för alla.

Kanske den som har läggningen att man förnekar växthusgasernas påverkan på klimatet rycker på axlarna. Väldigt många tycker nog som jag: det är oerhört oroväckande och ledsamt. Det skulle behövts långsiktiga och bindande överenskommelser med tydliga mål och med utgångspunkten att man "ordnar upp sin skit på hemmaplan". Om vår del av världen tillhör dem som faktiskt har satt mänskligheten i den rävsax vi sitter så är det orimligt att be de som fått noll och intet av våra samlade förmögenheter fixa "biffen".

Världens ledare visar inga glada miner De samlade miljöorganisationerna är förstås besvikna . Frågan är vad vi gör nu? Det gäller ju oss alla? Maria Wetterstrand (mp) skriver några förslag på DN debatt. Att det klimatprogressiva länderna ska kunna bilda mer offensiva allianser och går före. Mer sånt! Se till att Sverige nu efter ordförandeskapet kan ta såna initiativ för att det uppskruvade intresseret och temperatur som ändå finns ska kunna vändas till något positivt.

Jag fick samma tankar om det här som med det som har varit  EU-ländernas sätt att gå framåt. "Två steg framåt och ett bakåt". Kanske inte alltid det mest optimala. Men de viktiga banden mellan länderna har funnits. Politik, inte krig, har varit lösningen för EU-ländernas moderna relationer. Det finns ett problem med att tillämpa och tolerera samma princip om att tillåta framgångar och motgångar på klimatområdet: Moder jords förhållande till växthuseffekten är inte förhandlingsbar. Oavsett vad vi tycker förändras klimatet och är ett direkt hot mot oss alla. Den utvecklingen kan bara vändas med handling, inte med kompromissade avtalstexter.  
 
Läsvärt:
- Ordförandeskapets hemsida.
- Anders Ygemans blogg om klimatförhandlingarna

 - Abladet, ledare

- Bloggar: Sofia Arkelsten om ett icke hållbart FN-system, Mats Engström om Reinfeldts ansvar för misslyckandet, Johan Westerholm kommenterar i krönika, Åsa Westlund skriver också, Peter Högberg med ingång "de ekonomiska intressena större än klimatansvaret,
 - Fler blogginlägg på NetRoots och Politometern.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, klimat, köpenhamn, miljö, cop 15, maria wetterstrand, fredrik reinfeldt,

"Skjut fler vargar", sa kungen...

Hörde just Ekots lördagsintervju med miljöminister Andreas Carlgren. Mest handlade programmet om det kommande klimatmötet i Köpenhamn. (dit regeringen skickar en praktikant i stället för Maria Wetterstrand) Intrycket blir att Carlgren försöker göra allt för att rädda bilden av mötet och kanske främst av det svenska ordförandeskapets prestationer. Här agerar och har tidigare Danmark agerat och i vissa fall kört förbi Sverige. Reinfeldt är också positiv till att Obama ändrar sina planer och i stället medverkar i slutet av Köpenhamnsmötet. Carlgrens budskap i intervjun är att det egentligen bara är juridisk formalia som ska fixas efter Köpenhamn.

Följ Köpenhamnsmötet på Anders Ygemans blogg.

Annars avhandlades också vargjakt. Här spelades ett (kanske tidigare sänt?) inslag med kungen upp. Kungen hade suttit när och räknat på vargars förökning. Två vargar (par) ger x ungar, och så hotar vargexplotionen. Kungen vill därför skjuta av fler djur.

Hans majestät har förstås rätten att jaga om han finner det trevligt. Möjligen kan man tycka att monarken med den speciella situation han har skulle vara försiktig när har uttalar sig om känsliga frågor i samhällsdebatten. Liknande utspel gång på gång riskerar att bli någon form av vådaskott, inte på vargen, utan på trovärdigheten mot det styrsskick vi har valt i Sverige. En monarki, hur fel det än är, men som inte blandar sig i väsentligheter.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, klimat, miljö, socialdemokraterna, köpenhamn, anders ygeman, maria wetterstrand, fredrik reinfeldt, barack obama, jakt, kungen, vargar, varg

Solnabor i protest mot Maria Wetterstrands avstängning från Klimatmötet

(foto Fredrik Hjerling)

Carina kom in till Socialdemokraternas partilokal igår. Hon och några vänner var upprörda och förbannade över att regeringen inte tar med Maria Wetterstrand som medlem i svenska delegationen till Köpenhamn . Hur skulle de göra? Vårt samtal slutade med att Carina gärna ville gästblogga hos mig och Johanna. Här kommer det.

Hej Peter och Johanna,

Kändes riktigt bra att öppna dörren till ert kontor och bemötandet kändes riktigt bra. Är man debattlysten och engagerad - ja, då betyder möten avdet här slaget väldigt mycket. Som jag sa till er - vi är flera som ständigt debatterar aktuella frågor och naturligtvis så funderar vi ju på hur i hela friden ska vi få gehör för våra åsikter, hur väcka debatt, hur påverka - så, vi nöjer oss inte längre över häftiga diskussioner över kaffekoppen. Nej - nu ska vi- ja, vi gör något!!!

"Sagt och gjort efter diskussion över kaffekoppen med vänner så är vi starkt oroade över hur demokratin fungerar, hur vi tar tillvara kunskap, vilka attityder vi har till viktiga frågor. En stark protest vill vi framföra till att Maria Wetterstrand, kunnig och engagerad i miljöfrågor - INTE med självklarhet ska delta på Klimatmötet i Köpenhamn.

Är det så att man inte vill betala för hennes resa så är vi beredda att göra en mindre insamling. Men, som sagt,hur kan vi som nation, oavsett partitillhörighet, avstå möjligheten att kunniga personer deltar i detta möte. Ja, vem deltar och på vilka villkor? Jag tyckerinte det kan vara försvarbart att vi gör denna viktiga fråga till någon slags partipolitisk rättvisa. Världen -vi människor- har inte råd med detta.

Vad är skälet till att hon inte får åka? Vad säger oppositionen - är man man nöjd?Vad säger Maria själv?Om maktbegäret får styra över förståndet - ja, då går det här åt skogen."

Hälsningar

Carina L Källström

Läs också:
- Anders Ygemans blogg från Köpenhamn.
- Rödgröna brevet till Reinfeldt om avstängningen av Maria Wetterstrand
- Fler bloggar förutom de på NetRoots.
Coola ner, Yngve, Rasmus Lenefors, Johan Ulvenlöv. Alliansfritt Sverige, Anders Ygeman,
Egna blogginlägg bland annat här.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, miljö, klimat, köpenhamn, fredrik reinfeldt, moderaterna, maria wetterstrand, miljöpartiet, anders ygeman, socialdemokraterna, val 2010, valet 2010, solna, solnabor,

Ras för moderaterna i Demoskop - Upp för (S)

[uppdaterad]
Den ligger nästa gömd på Expressens förstasida: Att moderaterna rasar och (S) ökar i Demoskop verkar inte vara något som medierna vill berätta. Det ser ut som att väljarna vill rädda kvar de två allianspartierna som ett tag riskerade att åkta ut ur riksdagen, Kd och C.
Sd är utanför riksdagen, tack och lov, i denna mätning.

De rödgröna är i lednining. Jag undrar om jag hade rätt i gårdagens inlägg om den förtroendemätning som kom igår: När den gjordes hade inte kongressen lagt fast politiken. Det har den nu. I Afonbladet ger Katrine Kielos "viss kritik" för att Sahlin inte har formulerat den skarpa regeringsstrategin. Vet inte om jag riktigt delar uppfattningen men visst kan det ligga något i det. Att det ändå i opinionsmätningar ser ut att gå åt rätt håll är roligare än det omvända.

Fler blogggar på netroots som nu också exporteras till Sydafrika.
Mer om politik och bloggar på Politometern.

- - - - - -
Fortfarande bortglömd nyheter. Undrar rubrikerna om (S) hade backat fyra procent?
Svd en liten TT dock.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, opinionen, demoskop, socialdemokraterna, moderaterna, mona sahlin, fredrik reinfeldt, val 2010, valet 2010, miljöpartiet, maria wetterstrand,

Fel timing med försvar av bilismen?

(foto Greenpeace)

Ser att Birgitta Sevefjord (v) har bloggat om det uttalande jag missade av Andreas Carlgren. En vecka före Köpenhamn tar har tydligen bilåkandet i försvar, något som förstås möts av ivrigt försvar på SvD:s ledarsida. Inte för att de är först: redan förra mandatperioden brukade Mona Sahlin uttrycka att "vi ska hata bensinen, inte bilen". Göran Persson har ju också tagit upp tema i en av sina böcker.

Oaktat det behöver inte världen nu ha fokus på "friheten med bilen och flyget". Världen står inför en enorm utmaning att hantera något som berör allas vår överlevnad. Ett långsiktigt klimatarbete måste till mellan världens ledare. Att i debatten hylla bilåkandet, i landet med Europas äldsta bilpark, är ingen höjdare för att uttrycka det försiktigt. Men vad kan man i och för sig vänta sig av en regering som hindrar Maria Wetterstrand från att delta och i stället skickar en praktikant?


Fler som bloggar: Erik Pelling som också nämner frågan om externa köpcentrum, Mats Engström om oroande uppgifter, Christian Valtersson som också tar upp bilutspelet, Åsa Westlund om EU-parlamentets krav inför Köpenhamn.
Ännu fler på NetRoots.

Mer läsvärt: Ab ledare.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, miljöpartiet, maria wetterstrand, klimat, miljö, fredrik reinfeldt, köpenhamn, miljö, klimat, andreas carlgren, centern, centerpartiet, EU-parlamentet, europaparlamentet, åsa westlund

Lunchblogg: om politik- och personplus för rödgrönt

(foto: Magnus Selander. Hämtat från socialdemokraterna /Flickr)

Nisha Besara kommenterar idag den undersökning som gjordes efter T4:s partiledarintervju av Maria Wetterstrand. (bloggat av mig också igår)

Jag tycker val ska handla om färdriktningar och sakpolitik. Men sett till ett partiintre(s)se tar jag tacksamt emot att allianspartierna sätter allt på ett kort och försöker göra valet 2010 till en fråga om person i stället för politik. Fortsätt med det. En linje i mina inlägg har varit att jag har stort förtroende för svenska folket som väljare. Oavsett hur mycket det tjatas så kommer valhandlingen, den där minuten bakom skärmen i valbåset på valdagen, att bestämmas av den bild väljaren har av färdriktningen för politiken. Det kommer också att styras av vissa frågor som sjukvård och jobb och av de besked som partierna ha lyckats nå fram till väljarna med.

(S) och de rödgröna kommer att fortsätta prata om detta: drömmarna om Sverige, sakfrågor och konkret politik. De som gör det för de allra flesta väljare är förstås partiledarna, där Mona Sahlin och Maria Wetterstrand blir centrala. Vore jag alliansens strateg skulle jag inte kaxigt stirra på Reinfelds förtroendesiffror. De kan dala. Jag skulle oroa mig rejält för en opposition som hela tiden leder i opinonen, ett största parti (S) på ca 35 procent med en partiledare som har samlat sitt parti i riktning "framåt". Till det ett språkrör för (mp) som är en stor tillgång för de rödgröna.

För att skillnaderna ska bli tydliga för väljarna kommer alla kampanjarbetare säkert att berätta om vår syn på den moderatstyrda alliansens politik. Där handlar mycket om en utvärdering av politiken och inte minst om den så kallade jobbpolitikens haveri.

Jag tycker att Thomas Bodström har rätt i sin uppmaning till medierna att sluta bocka och buga för Reinfeldts statsråd. Det gjorde man inte för den förra regering. Det är inte det uppdrag man har, vare sig jounalistiskt eller som viktiga aktör i vår demokrati. I början av mandatperioden träffade regeringens pressfolk Eko-redaktionen. Om det matta förhållandet till uppdraget att granska makten beror på den och liknande träffar vet jag inte. Men en sak är klar: Moderata och alliansfrälsta valarbetare som bär ett Reinfeldt-leende på läpparna i övertygelse om att det räcker kan råka ut för en riktig sorgeupplevelse på valnatten.

Fler bloggar: Johan Westerholm med bloggen Mitt i Steget.
Fler bloggar skriver om Mona Sahlin och Maria Wetterstrand.
Fler bloggar skriver om Fredrik Reinfeldt.
NetRoots.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, mona sahlin, maria wetterstrand, miljöpartiet, politometern, val 2010, fredrik reinfeldt, journalistik,

Starkt rödgrönt lag - och medier kan äntligen kritisera alliansen

(foto: Fredrik Hjerling. Bilden tagen i mitt paradis...Bommersvik...)

Man anar att en verklig kris är nära förestående när så många jobb kan gå förlorade i "SAAB-affären". Det är en situation som kräver politiskt ledarskap och en politik som inte bara i prat utan också i handling har jobben som den viktigaste utgångspunkten. Att Mona Sahlin åker till Trollhättan är därför inget medialt jippo. Socialdemokratiska ledare har funnits mitt ibland de arbetslösa långt innan TV var påfunnet.

Tidigare idag kommenterade jag SAAB. Dels att Maud Olofsson tidigt i morse tog åt sig äran av att SAAB nu fått en frist över jul. Senare på dagen statsminister Reinfeldt som helt plötsligt, med en strategi vi börjar känna igen, erkänner att regeringen har gjort för lite och handlat för sent. Eller för att vara riktigt korrekt: Reinfeldt vill inte precisera kritiken mot sig själv och...(Maud?)..närmare! Man blir väldigt nyfiken.

Jag såg fyrans 22-nyheter. Det kändes som något av en vändning, bort från mediernas totala vägran att granska och kritisera alliansen. Maud Olofsson ställdes till ansvar för att under lång tid har pratat skit som SAAB, på ett för ett statsråd orimligt sätt. Att inslaget efteråt berörde KU-anmälan om hennes sons vindkraftsföretag pekar än mer på att medierna börjat granskningen.

Vi vet sen länge, bland annat efter Per Schlingmanns bloggande i våras, att moderaterna inte främst kommer att prata politik i mötet med (S). Det är en utstuderad variant av "mosa-Mona" som Schlingman öppet har gett order om. Inga överord eller slaskiga saker förstås. Bara finstilta insinuationer som inte bygger på väljarnas omdöme om politiken utan efter mätningar av personförtroenden på Reinfeldt - Sahlin.

Jag kan bara notera att de som vet mer om Mona Sahlin än den bild man får på tidningarnas löp har större förtroende än de som aldrig har träffat henne eller fått en annan bild än dravelmedias. Tyvärr ser jag samma tråkiga insinuationer och "schlingmann-strategi" hos de bloggare som hjälper till.

Jag har själv oerhört många kritiska inlägg mot alliansens politik och mot Fredrik Reinfeldts politik. Men den som kan tipsa mig om något som går ut på att svärta ner personen Reinfeldt och inte politiken får gärna försöka hitta något.

Som kontrast till detta är det rödgröna alternativet i svensk politik en befrielse. Vilja, förmåga, erfarenhet och förnyelse, jobb och miljö, välfärd och tillväxt. Samtidigt ansvar för Sverige och internationell solidaritet. I stort sätt i varje mätning har de rödgröna ett försprång framför Reinfeldts allians. Mona Sahlin och Maria Wetterstrand som någon beskriver som ett nytt radarpar i svensk politik.

Expressen men påhäng av AB och SvD, försöker få det till en intern rödgrön kamp om statsministeruppgiften, vilket förstås är löjligt. Väljarna avgör i val vilken politik de stödjer. Så enkelt är det. Idag ser det inte ut att bli något alliansinslag i den i alla fall.

Fredrik Reinfeldt och regeringen må drömma om att miljöpartiet skulle ingå i en bred koalition med honom. Samma Reinfeldt stänger ute Maria Wetterstrand från, gissar jag, ett av de viktigaste tillfällen hon hade behövts på: klimatkonferensen i Köpenhamn. I stället skickar Reinfeldt en praktikant....

Ser föresten på dagens nya bloggkollsite Politometern att jag faktiskt har bloggat väldigt mycket om Maria, framför allt till det här inlägget och Youtubefilmen :-)

Dessa bloggar mest om Maria Wetterstrand

Peter Andersson - med rätt att tycka.... S (28), Martin Mobergs blogg S (14), Mitt i steget S (12), Webbredaktör S (8), 100 steg till S (8), In Your Face S (8), Emma Grön Mp (6), Tokmoderaten M (6), Maria Ferm Mp (6), Yngve, en grön veganpolitiker Mp (5)

Men för självbilden är det bra att också stämma av "Mona Sahlin"-inlägg:

Dessa bloggar mest om Mona Sahlin

Bengt Silfverstrand S (99), Peter Andersson - med rätt att tycka.... S (74), Roger Jönsson S (74), Mitt i steget S (35), Martin Mobergs blogg S (28), Johanna Graf S (26), Björn Andersson S (25), Ronny Persson S (23), MinaModerataKarameller M (22), Högbergs tankar S (21)

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, mona sahlin, saab, maria wetterstrand, miljöpartiet, politometern, val 2010, maud olofsson, fredrik reinfeldt, journalistik,

Blockpolitik, kd utanför riksdagen och centern väldigt nära spärren

Jag fortsätter en liten tradition: att skriva ett par rader om aktuella mätningar av väljaropinionen. Det är inte särskilt lustigt, alla gånger. Inte heller idag. I United Minds senaste mätning backar vi kraftigt, något som ett par mätningar före också har visat. Och i ett inlägg alldeles nyss använde jagi rubriken "framgångsrikt miljöparti". Något som tycks bekräftas.

Det är förstås en rejäl varning till hela det socialdemokratiska partiet. Det ligger något psykologiskt viktigt i att hamna under en trettioprocentsspärr. Att ligga flera procentenheter under ett "katastrofresultat" pekar på något...ännu värre. Detta ska man minnas är en undersökning som görs i form av en webbpanel. Det finns alltså stor risk att underskatta S-sympatierna.

Ändå är förutsättningarna goda för att i samtal med väljarna vinna stöd för politiken. Någon vind till fördel för borgerlig politik blåser sannerligen inte över landet. Och visst borde (S) ett bra utgångsläge att kunna nå målen i den valstrategi som presenterades i går.

Jobbkongressen var en succé som lade fast politiken för framtiden. De stora, viktiga frågorna för väljarna om jobben och arbetslösheten, om miljön och om hur välfärden ska utvecklas i stället för att prioritera sänkta skatter, där står S mycket starka. Tillsammans med de rödgröna vännerna än starkare.

Dagens mätning pekar på att Kristdemokraterna lämnar riksdagen. Samtidigt är centern på väg nedåt och ligger farligt nära spärren. De borgerligas ledarredaktioners försök att skrämma med "kommunist-Ohly" verkar inte ha särskilt stor effekt på väljarna. (V) ser ut att öka. Miljöpartiet är vinnare och är orsak till att S passerar 30-procentsstrecket åt helt fel håll.

Inget är färdigt förrän vallokalerna stänger. Om knappt ett år. Det är en evighet i politikens vardag som kan förändras snabbt. Vi vet att de borgerliga har otroligt mycket pengar.
Men det finns inte mycket annat att göra än att börja jobba ordentligt. Ingen annan kommer att göra det åt oss.

Uppdatering:
Bara under den tid jag skriver inlägget har Aftonbladet uppdaterat sin sida från att berätta om "siffror" till rubriken "Kris för S" och förstås en passande bild av Sahlin. Ska de dra igång det eländet nu också??

Mer i SvD,
Fler progressiva bloggare på NetRoots.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, opinionen, socialdemokraterna, mona sahlin, val 2010, miljöpartiet, maria wetterstrand, opinionen, opinionsläget, united minds, centern, centerpartiet, kristdemokraterna,

Ökat klimathot och alliansvarningar för framgångsrikt miljöparti

Miljöpartiet och miljön verkar i väljarnas ögon vara det samma som folkpartiet hos alliansväljarna är för skolan. Mp har i mätningar ett mastodont förtroende i miljöfrågor. Så här någon vecka före Köpenhamn, ett klimatmöte som närapå inleder valåret, kan man utgå ifrån att miljöpolitiken kommer att följa med in på det nya året.

Hade Reinfeldt lyckats med ett internationellt avtal hade läget kunnat vara annorlunda. Nu ser det mörkt ut och om ljuspunkter ändå tänds på den allt mörkare klimatpolitiska vägen lär danskar snarare än svenskar kunna ta åt sig äran. Idag ser jag att man rapporterar om rekordhöga halter av växthusgaser. I de nya mätningarna av IEA verkar den internationella klimatpanelsens "värstingalternativ" kunna nås.

Och Maria Wetterstrand får stanna hemma från Köpenhamn, utkastad av Reinfeldt.

Det båda illa för miljön men precis som 1988 kan Mp få rejälta valframgångar till följd av det. Jag ser förstås att fler röster går till (S). Men visst stärks också de rödgröna samarbetet om fler som förra valet lockades av de borgerligare löften väljer (mp). Att en del liberaler av mer socialt snitt kastar flörtande blickar på ett samarbete med (mp) kanske är naturligt. Så har hela alliansgänget gjort för att med Mp:s stöd kunna sitta kvar om SD blir vågmästare, vilket Gud förbjude. Till detta har Mp och Maria Wetterstrand sagt nej ,stängt dörren och kastat nyckeln. Det förtjänar upprepnining.

DN:s ledare försöker idag avsluta kramandet av (mp). "...är en röst på Ohly" drar man fram och tror att gammal kommunistskräck är gångbar. Fler "dödshugg" mot (mp) kommer idag på debattsidan från några av Stockholmsregionens ännu överlevande centerpartister höjer "vänstervarningar" mot miljöpartiet. Andersson på Kungsholmen, Per Ankersjö och Kerstin Lundgren varnar för baksmälla om man lägger rösten på Mp: "Dessutom hotar en radikal återsocialisering av Stockholmsregionens sjukvård". Det där sista återkommer jag garanterat till. Idag börjar landstingets budgetsammanträde i dagarna två.

- Anders Ygeman bloggar inför och under klimatmötet i Köpenhamn.
- Rödgrön.se med förslag inför klimatmötet.
- Fler klimatförslag från de rödgröna.
- De rödgröna ledarnas brev till statsministern om utkastningen av Wetterstrand.
- Fler progressiva blogginlägg på NetRoots.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, miljöpartiet, maria wetterstrand, stockholms läns landsting, sjukvård, val 2010, socialliberal, folkpartiet, jan björklund, klimat, miljö, fredrik reinfeldt, köpenhamn,

Alliansen som gamla tiders Kiviks marknad

Möjligen är det intryck efter folkpartilandsmötet som får Sanna Rayman att ägna dagens ledare till funderingar om latteliberalism. Eller rättare sagt: är det möjligt för en socialt engagerad liberal att rösta på det rödgröna alternativet i nästa års val?

Att funderingen finns där är inte konstigt. Trots en självsäker ton som gör att man kan uppleva allianspartierna som totalt dominerande i väljaropinionen har de rödgröna i princip alla mätningar ett försprång. Då har sannolikt väljarna inte fullt ut straffat Reinfeldts regering för misslyckandet med jobben och utanförskapet. Ju närmare valet desto mer kommer utvärderingarna att redovisas, desto svårare kommer alliansen ha att försvara resultatet av politiken.

Den direkta orsaken till SvD-ledaren är att Maria Wetterstrand tycker att socialliberaler mycket väl kan rösta på (mp). Skulle teorin stämma hotas förstås Reinfeldts maktposition. Efter landsmötet är det inte konstigt om fler som bär på frihetsidealen kopplade till ett djupt socialt engagemang är beredda att gå vänsterut. Bara att ett ombud på ett folkpartimöte måste varna för att partiet ska locka alltför stor andel som också skulle kunna vara Sverigedemokratväljare säger en del. Bara diskussioner om "barbariska människor" eller försöken att få till tvångskursen i svenskt beteende för invandrare borde få väljarna att rymma, även om besluten blev bättre än förslagen.

När DN:s ledare sammanfattar helgens landsmöte blir min bild en rörig soppa av "allians" som försöker finnas överallt med allt, för alla och ur alla vinklar. Utom på den plats man borde befinna sig; att svara på frågan om hur arbetslösheten ska motverkas och hur utanförskapet ska minska. Samtidigt beskriver Aftonbladets ledar så bra det ledarskap sm folkpartiet idag har: en rejält härdsmälta, ett historiskt felsteg. Inte minst sett med socialliberala ögon.

Det rödgröna alternativet där förstås socialdemokratin i hög grad är ett alternativ för socialliberaler känns betydligt starkare som alternativ för väljare av lika kulörter än den politikens Kiviks marknad av äldre tiders modell som alliansen nu verkar utvecklas till. Vem som håller i de olika markandsattraktionerna kan man gärna spekulera i. Och som ofta funderar jag över hur nasarna kan sälja vilket skit som helst till vilket pris som helst.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, folkpartiet, jan björklund, kiviks marknad, val 2010, socialdemokraterna, miljöpartiet, maria wetterstrand, socialliberalism

Vellinge brinner och börjar det skaka ordentligt i svensk politik?

[uppdaterat] Just nu hör jag folkpartiets landsmöte på teven. Just nu handlar det om integrationspolitiken. Många babblar om "S misslyckande" men hör ett ombud tala om Södertäljes uppfinningsrikedom att försöka hitta lösningar. Ett annat ombud säger: de enda väljare vi inte vill ha är de som ser likheter mellan folkpartiet och Sverigedemokraterna."

Som i många fall måste man snart börja fundera över när alliansens anhängare ska inse att de faktiskt har makten och faktiskt har haft den några år. Det borde finnas en gräns när makthavare inte med trovärdighet kan fortsätta skylla på andra utan ta ansvar själva.

Jag skulle inte drömma om att påstå att det är regeringen direkta fel. Men det brinner i Vellinge därför att flyktingbarnen har fått ett boende där. Främlingsfientligen får ett direkt och skrämmande uttryck i en kommun med moderat styre, i en region med moderat ledarskap och med en moderat som ansvarig för integrationsfrågor.

Frågan är väl om de (alliansen) kommer att ha denna makt efter nästa års val. Något verkar hända i svensk politik. Det verkar bubbla allt ljudare inom alliansen. Därtill kommer en mer offensiv socialdemokrati, ett rödgrönt samarbete som fått sina former och som under våren kommer att leverera en rad förslag som också kan bli propositioner efter valet.

På folkpartilandsmötet finns kärnkraftshyllandet och tron på att LAS-försämringar ger all lycka. Som Henrik Brors skriver har fp nu förlorat sin position som "näst bästa" parti för många. Eller som valforskarna brukar beskriva det. (fp) som politikens Hallsberg där väljarna gör ett kort uppehåll innan man går vidare till nästa parti. På den andra sidan centerpartiet som valde att bryta ett energisamarbete med (S) och (v) men som nu verkar uppleva interna konvultioner igen i energifrågan.

I dagens SvD skriver Lena Hennel en söndagsanalys. Temat är hur dt uppvaktande som miljöpartiet nu "drabbas av" av flera alliansföreträdare som ser hur SD kan påverka det politiska landskapet efter valet. Centern som i mätningarna har varit farligt nära fyraprocentspärren till riksdagen, kan råka mycket illa ut. När till och med borgerliga skribenter börjar utmåla (mp) som "liberalt" kan det ge ytterligare kraft till det rödgröna samarbetet. Mp blir partiet som är legitimt för både vänster och höger. Särskilt i storstäderna som avgör valet är detta tydligt, med stora framgångar för Mp och en fortsatt tillbakagång för centern. Inte ens Stureplancentern lyckas få upp väljarstödet.

Det finns anledning att jag fortsätter mitt självpåtagna upplysningsarbete: alliansen har inget för sitt uppvaktande. Dörren är igenstängd och igenspikad. Däremot har de rödgröna tillsammans öppnat för lösningar över blockgränsen om läget kräver det efter valet. Frågan är hur folkpartiets landsmöteshelg påverkar debatten och alternativen. Ett tidigare socialt medkännande liberalt parti som intar de forna gammelmoderaternas positioner är knappast något samarbetsalternativ för de rödgröna. Inte heller ett centerparti och en Maud Olofsson utanför riksdagen.


Fler bloggare, förutom all dem på NetRoots.
- Röda Berget om "goda krafter i Vellinge.
- Maria Ferm om branden i Vellinge...
- Miatankar om Vellinge...


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, centern, centerpartiet, maud olofsson, miljöpartiet, maria wetterstrand, val 2010, miljö, klimat, vellinge, främlingsfientlighet, migration, kärnkraft, energipolitik,

Mätningar som skakar om...

Det sista jag gjorde igår var att "skriva av mig" om de oroväckande mätningarna om väljaropionen som presenterades i går kväll. Morgonen dagen efter börjar på samma sätt, så också för Johan Westerholm. Denna gång ser jag hos Promemorian att också Novus har en ny mätning. 33,4 för (S), 5,4 för (Sd) och fortsatt ledning för de rödgröna. Miljöpartiet går bra och ligger 9 procent.

Jag fick en liten pik av Bengt Silfverstrand (med flera...) för att vara alltför entusiastisk i kommentarer till mätningar av väljarsympatier. Det har ju blivit en tradition i mitt bloggande, Men visst: en del mätningar vill man mycket gärna glömma. Om det gick.

Fler bloggar finns på NetRoots.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, opinionen, opinionsläget, sd, sverigedemokraterna, socialdemokraterna, centern, centerpartiet, val 2010, miljöpartiet, maria wetterstrand,

Utanförskapets demokratiska pris?

Det rödgröna blocket har stöd av 46,4 procent av väljarna, medan 43,7 procent stödjer det borgerliga blocket. Det innebär att inget av blocken får egen majoritet och att SD skulle bli vågmästare om det vore ett valresultat.

Visst: De rödgröna är större än de borgerliga. Men det är en dyster bild i senaste mätningen av väljarnas partisympatier. (parti man skulle ha röstat på) Man får väl hoppas att det är något i Sention Research mätmetoder som slår fel. Ett back för (S) med mer än fyra procent är förstås en minst sagt olycklig utveckling. Att Sverigedemokraterna, ett parti med värderingar som stämplar vissa människor mindre värda än andra, går framåt och når rekordnivårer. Mätfel, hoppas jag.

Det innebär inte att mätningen ska tas på stort allvar. Tvärt om. Att Sverigedemokraterna riskerar att få 26 riksdagsplatser ÄR en krissignal till hela den svenska demokratin.

Ska man tvinga sig till att se något positivt är det möjligen att socialdemokratin får lättare att mobilisera. Men faran är att kontrasten mellan den övertygelse om "kongresslyft" som många av oss säkert kände (vi som var där) och dagens ras för (S) ger en uppgivenhetens effekt.

Vad gör man? Jo, man inser att det är vi som var "där" som vet var som hände. Mycket få andra. Att partiets valarbetare kommer på fötter är avgörande. Samtidigt verkar miljöpartiet lyfta vilket också kan påverka (S) siffror. Den senaste tidens positiva uppmärksamhet för Maria Wetterstrand kan förstås ha bidragit. Men också att klimat- och miljöpolitiken är en viktig fråga inför valet där Mp är outstandning vad gäller väljarnas trovärdighet.

När tiderna är dåliga händer det att utanförskapet föder extremrörelser. SD är förvisso polerade. Men den yttre fienden som erbjuds i SDs budskap lockar när allt annat ter sig dystert och uppgivet. Undrar om valforskningen har något material om lyckade försök att argumentera ner ett liknande partis framgångar genom sin tragiska retorik. Jag tror inte på teorin.

Var finns hoppet hos de som ser främlingen - det ensamkommande flyktingbarnet till och med - som ett hot? Vilka står på de utsattas sida och har lösningar som är trovärdiga när jobbkrisen slår mot Sverige? Vilka tar diskussionen och samtalet med den som funderar på att stödja SD - inte legitimerar partiet genom att se det som "andra"?

Vi är kanske inte så många, vi politiskt aktiva, ens om man räknar oss alla i de sju nuvarande riksdagspartierna. Men vi som finns måste. För demokratins skull.

Mätningen:
Socialdemokraterna: 31,5 procent (-4,4)
Moderaterna: 28,4 procent (-0,2)
Miljöpartiet: 9,3 procent (+1,7)
Sverigedemokraterna: 7,2 procent (+2,6)
Folkpartiet: 6,0 procent (-0,2)
Vänsterpartiet: 5,5 procent (+0,1)
Kristdemokraterna: 5,0 procent (+1,2)
Centerpartiet: 4,3 procent (-0,9)

Läs mer: Aftonbladet,

Fler bloggar: Vonapa, Tokmoderaten, Fler bloggare på NetRoots.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, opinionen, opinionsläget, sd, sverigedemokraterna, socialdemokraterna, centern, centerpartiet, val 2010, miljöpartiet, maria wetterstrand,

Halverat antal allianspartier i riksdagen oroar (m)

Läser en sen analys och kommentar till dagens SIFO-siffror gjord av DN:s Staffan Kihlström. (bloggade om helheten i morse). Det framgår att den moderata ledningen är oroad över centern och Kd:s läge. Visst verkar Per Schlingmann övertygad om "slutet gott - allting gott": I hans terminologi alltså att alla fyra allianspartier är kvar i riksdagen efter nästa års val.

Att Schlingmann ändå ser läget som allvarligt visar de åtgärder man säger sig vilka genomföra. De mindre allianspartierna "ska få ökat utrymme". Det handlar bland annat om de arbetsgrupper som (den blåtonade) alliansen har tillsatt. Om de arbetsgrupperna bloggade jag för en tid sen, där det som förvånade mest var att "utanförskapet" är som bortblåst i direktiven. Mer färre jobb och fler i utanförskap borde det rimligtvis vara tvärt om.

I stället markerade Reinfeldt att valet kommer att handla om regeringsfrågan. "Makten framför allt"; så att säga. Jag är helt säker på att Reinfeldt inser att makt inte är något som ska tas för alltid givet. Här finns tre reella hot:

1. Den rödgröna samarbetskoalitionen vinner valet.
2. SD blir vågmästare. Ett nytt politiskt landskap när de rödgröna och folkpartiet/centerpartiet bildar blocköverskridande regering.
3. KD och Centern åker ut ur riksdagen utan att övriga allianspartier balanserar tappet.

Det blir onekligen ett spännande val.

SvD analyserar också, men ur SD-perspektiv.
Fler bloggar på NetRoots.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, opinionen, opinionsläget, socialdemokraterna, mona sahlin, moderaterna, fredrik reinfeldt, centern, kristdemokraterna, sverigedemokraterna, jimmie åkesson, främlingsfientlighet, vellinge, bengt westerberg, folkpartiet, miljöpartiet, maria wetterstrand,

Att vara politisk ledare med förtroende hos väljarna

Lyssnade på det avsnitt i Godmorgon Världen som handlar om Maria Wetterstrands glädjande framgångar hos väljarna. Det är bra för hela det rödgröna samarbetet. Det är bra därför att miljöpolitiken i mångt och mycket i väljarnas ögon ÄR miljöpartiets. Där kan man förvisso ha synpunkter som (S)-märkt.

Synen på miljöpolitiken i sig ligger väldigt nära. Den stora styrkan för (S) är kombinationen, som i och för sig måste utvecklas ännu mer, är att miljöfrågorna inte ses som ett isolerat område. Det kan och ska kopplas till ekonomiskt politik, tillväxt och rättvisefrågor, både inom Sverige som internationellt. Där har Mp-sympatisörer många gånger en bit kvar. (inte alltid) Men även där det omvända: den socialdemokrati som en gång hade en debatt om konsumtionssamhällets" avarter och om tillväxten baksida kan lära igen av Mp.

Maria Wetterstrand förtjänar de positiva omdömena. Man kan däremot reagera och fundera över hur tydligt medielogiken avspeglas på andra sätt i inslaget. Ett gäller det som nu bara "ska vara" i speglingen av Mona Sahlin. Eller som i det fallet med Godmorgon världen - ickespeglingen. Mig veterligen tillhör Sahlin de politiker i Sverige som har haft rent makalösa popularitetssiffror. Men de oskrivna lagar med vilken mediernas logik fungerar hindrar att det berättas. I repotaget om Maria Wetterstrand var därför Schyman och Anders Borg jämförelseobjekt. Inget om S-ledarens historiska popularitet.

I medierna hissas nu personers popularitet högt, något som sätter de politiska frågorna och värderingarna bakom politiken i skuggan. Tack och lov vet vi att alla, säger alla, mätningar ger resultatet att det är det viktigaste. Visst med reservationen att en partiledare som inte kan kommunicera företräder något som ingen känner till. Då spelar det mindre roll hur bra man är.
Min egen teori, vars värde väl är obekant, säger att det finns delar i detta som är medvetet. Den som följer Svenska dagbladets ledarsida får svårt att missa hur medvetet som Sahlin sablas ner, princip dagligen. Oavsett artikelns innehåll i övrigt.

Ett exempel: Den 16 augusti ska PJ Anders Linder skriva krönika. I något som ska handla om EU, och beskriva redaktörens tankar tillsammans med sin familj, om jag fattar rätt, inleder han med orden. Igår sommartalade Mona Sahlin på Marcusplatsen, men hon är bara tvåa på bollen. En liten liten antydan, inget egentligen för sammanhanget. Men något som går igen hela tiden.

Jag tror inte att samma medvetna underminering av förtroendet sker i andra medier. Däremot drabbas de flesta av någon form av oskriven regel för vad som för tillfället är "tillåtet" att skriva om och formulera. Just nu är det Maria Wetterstrand som, på mycket goda grunder, är "inne" och "regel" att skriva positivt om. Skulle detta bestå samtidigt som man vänder rapporteringen till en mycket motiverad positivare bild av S-ledaren ser det ljusare ut inför valdagen nästa år. Men vad vet man. Det ser ut som att Per Gundmundson på SvD är laddad för att om inte lämna Sahlin ändå kombinera med utfall mot Wetterstrand också.

Fler som har bloggat:
- Elin Frid: "Johan Norberg om Miljöpartiets flört med högern"
- Tokmoderaten som idag faktiskt är länkbar. :-)
- Sidvind: "Det kanske är mer än så?"
- Miatankar: "Maria Wetterstrand-effekten".

Nya progressiva inlägg på NetRoots.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, maria wetterstrand, miljöpartiet, val 2010, rödgröna, alliansen, regeringen, fredrik reinfeldt, klimat, miljö, socialdemokraterna, mona sahlin, media, journalistik

En opinion med rödgrönt försprång - men som oroar

(bild från SvD)

Att dagens SIFO innebär en i och för sig inte "statistiskt säker" tillbakagång för (S) är förstås inte roligt. Många av oss som direkt påverkades av den jobbkongress som Expressen beskrev som Mona Sahlins "succe" hade nog omedvetet eller medvetet trott på ett direkt positivt avtryck i nästa väljarmätning. Men det tar tid att få genomslag för den nya politiken. Det finns bara en väg och det är direkta samtal med svenska folket om vår framtidssyn.

De rödgröna har ett fortsatt övertag. 48,9 mot 44. Miljöpartiet håller de rödgröna uppe inte minst hos de unga väljarna, och ökar drygt två procent.

Att människor i moderna samhället kan tänka sig att ge sitt stöd till partier som spelar på otrygghet och fördomar visar förstås mätningens stora demokratiska bakslag. Sverigedemokraterna som efter en artikel med utfall mot en religiös inriktning är nu större än KD och Centern med sina knappt sex procent.

Jag har som bekant haft en mycket tveksam hållning till det i och för sig ärofulla i att man ska "ta debatten med SD". Att det alls är möjligt att föra den typen av sakliga debatter med SD tror jag inte på. Däremot kan förstås direkta samtal med väljarna om de frågor som SD växer på vara viktiga. Här ser jag den senaste tidens "Vellingedebatt" som något som har försvårat. Genom det agerade som de lokala moderaterna i Vellinge har valt har man också legitimerat inte bara främlingsfientlighet i stort utan också bekräftat att man inte behöver särskilt mycket sakliga argument.

Det parlamentariska läget skriver bl.a. Krassman om. Det finns väl anledning att tro att spekulationerna ökar om detta. Som KK påpekar har de rödgröna varit tydliga med att något samarbete med SD inte är aktuellt. Samtidigt har SD skåpat ut (S) som samarbetsparti. Läget gör att de inviter från (m) och andra allianspartier som delats ut till miljöpartiet fortsätter trots att Maria Wetterstrand har stängt dörren, låst och kastat nyckeln till det. Kent Persson skriver om sina förhoppningar, som således är just...förhoppningar. Jag förstår förstås det intensiva skrivandet. Om det enda alternativet kommer att vara att säg (fp) ansluter sig till de rödgröna så ställs (m) helt vid sidan om. Inte konstigt att man kämpar på.

Det här blir än mer intressant idag, något som också Johan Ingerö uppmärksammar med rubriken "Westerber: Splittra alliansen och slut upp bakom Sahlin". Den före detta folkpartiledaren menar att om Miljöpartiet gör som miljöpartiet har gjort, dvs stänger och låser ute den blåtonade alliansen så måste ett av de mindre partierna samarbeta med de rödgröna.

–Jag tror att det skulle finnas utrymme för ett sådant samarbete, säger Bengt Westerberg.

Så långt in i alliansen har insiktiten smugit sig. Kanske inte konstigt att Reinfeldt inte vill ge tydligare svar. Med tanke på alternativen är det inte märkligt om Bengt Westerbergs linje har stöd ganska brett i mittenpartierna. Och som bekant har redan de rödgröna samfället ställt sig positiva till ett sådant samarbete i ett "parlamentariskt krisläge".

Mer läsvärt om SIFOn: DN, AB, Sydsvenskan, GP, Ekot, Helsingsborgs Dagblad

Fler som bloggar: när jag "postar" varje månad om ex SIFOn brukar jag vid den här tiden tillgöra de första som kommenterar. Idag har SIFOn 49 bloggkommentarer till DN-artikeln kl 11.21. Och 270 kommentarer.

- SvD Ledarbloggen, Kulturbloggen, Edvin Alam, Mina moderata karameller, Scaber Nestor,
Vonkis, Mats Engström,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, opinionen, opinionsläget, socialdemokraterna, mona sahlin, moderaterna, fredrik reinfeldt, centern, kristdemokraterna, sverigedemokraterna, jimmie åkesson, främlingsfientlighet, vellinge, bengt westerberg, folkpartiet, miljöpartiet, maria wetterstrand,

Maria Wetterstrands alla ivriga uppvaktare

Läser Johan Norbergs artikel på Newsmill om hur miljöpartiet och inte minst Maria Wetterstrand blir mer och mer lockande också i de liberala kretsarna. JN själv har noterat att hans kommentarer

börjat citeras välvilligt på gröna bloggar och både i duschen på spat och i liberala twitterflöden har jag avlyssnat folk som leker med den tanken att rösta grönt.

JN har en del formuleringar som visar att syftet är ganska samstämmigt med andra utspel som görs efter mp:s framgångar: att peka på en del i den rödgröna samarbetsalliansen som "bra" och skrämma med andra delar. I JN;s artikel är det föga oväntat S och V som beskrivs som "kvarnstenar". Som också JN kan läsa på den rödgröna bloggen är verkligheten den omvända.

Nu är det inte bara på bloggar som hyllningarna höjs. I samband med diskussionen om hur ett svårt parlamentariskt läge ska hanteras om SD kommer in i riksdagen, har flera alliansföreträdare börjat flirta ivrigt med Mp, trots Maria Wetterstrands extremt tydliga svar: "Det rödgröna samarbetet är grunden".

Fredrik Reinfeldt och Alliansen stänger ute Maria Wetterstrand från den svenska delegationen till klimatkonferensen i Köpenhamn. Det säger egentligen allt om "vad hjärtat är fullt". Infr klimatmötet har de rödgröna sina gemensamma förslag. Inget av detta verkar regeringen vilka ta till sig, än mindre stärka upp den svenska delegationen med. Men det förvånar inte mig om flirtandet av rent valtaktiska skäl kommer att fortsätta ändå. Föga framgångsrikt, dock.

Hittade föresten ett youtube-klipp med bandet Chaps som passar klockrent...till just Maria, från alla hennes kavaljerer. :-)



Fler bloggar på NetRoots.
Fler bloggar om Maria Wetterstrand: Knuff,
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, maria wetterstrand, miljöpartiet, val 2010, rödgröna, alliansen, regeringen, fredrik reinfeldt, klimat, miljö, sverigedemokraterna, dansband, Chaps, mona sahlin, socialdemokraterna,

Reinfelds regering med tillräcklig kompetens - Wetterstrand kan stanna hemma

Läser och ser på Playrapport att Maria Wetterstrand, mp, inte behövs i den svenska delegationen till Köpenhamn. Det är sorgligt. Ännu värre är det förstås när man tar del av kritiken från Naturskyddsföreningen och WWF. Att Reinfeldt inte vill tillräckligt. Att Reinfeldt är för vek och ger upp ett bindande avtal efter Kyoto.

I det här arbetet borde förstås en av Sveriges stora (miljö)politiker vara med. Men regeringen, som i det här fallet verkar ha låst in sig och prövat frågan med andra glasögon än tidigare, kom till slut fram till att Maria får stanna hemma. En fullt tänkbar och kanske blivande miljöminister borde vara där.

Visst är Köpenhamnsmötet över när Sverige går till val nästa år. Reinfeldt och Andreas Carlgren verkar rädda för att åka ut i världen med kompetenta företrädare som faktiskt överglänser de själva. Med all respekt för alla som bedöms mer viktiga att ha med: Sorglig försvagning av den svenska delegationen.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om miljö, regeringen, fredrik reinfeldt, köpenhamnsmötet, naturskyddsföreningen, maria wetterstrand, miljöpartiet, val 2010

Ett starkare, rödgrönt regeringsalternativ

För snart en vecka sedan avslutades en S-kongress som på många sätt lägger grunden för en rödgrön regeringspolitik nästa mandatperiod. Jobbkongressen var som bekant temat men hade ett bredare perspektiv än så. Partiet ordnade upp ett antal frågetecken, tog viktiga steg när det gäller jobbpolitiken, att jobben stimuleras genom företagande och entreprenörskap, men samtidigt infogat i en politik för rättvisa och ökad trygghet. En inriktning av Sverige som växer och utvecklas genom kompetens och utbildning, det livslånga lärandet.

Kongressen stärkte det socialdemokratiska ledarskapet. Det talades före om Sahlins "ödeskongress". När klubbslaget för avslutning föll hade Mona Sahlin inte bara en tydligare politik att tala om utan också en stärkt position som partiordförande.

De fyra rödgröna ledarna samkörde sista kongressdagen. S-V-MP utmanar på allvar Reinfeldts allians om regeringsmakten. Sedan valdagen har också de rödgröna i så gott som alla mätningar av väljarsympatiserna haft ett starkare stöd än den allians som faktiskt regerar Sverige. Det verkar hos väljarna finnas en längtan efter förändring, bort från den politik regeringen för och - när det kommer till jobben och utanförskapet - den politik man inte för. Hur belåten man än kan vara av några hundralappar extra i plånboken efter de sänkta skatterna, så accepterar man inte ökade klyftor, slag mot sjuka och arbetslösa och att sänkningarna av skatter drar resurser för skolan och vården.

Dagens förtroendemätning som partiledarna ska ses med den bakgrunden. Att Maria Wetterstrand "slår igenom" och framställs som mätningens vinnare är förstås härligt. Förklaringen är nog mest en effekt av av miljö- och klimatpolitiken ständigt är i fokus inför klimatmötet i Köpenhamn. Mp har i miljöfrågorna en särställning i väljarnas ögon. Men också säkra och skarpa framträdanden i medierna har gett MW höga förtroendetal.

Jag brukar skriva om de förnuftiga väljarna. Det gäller med stor säkerhet nu också. Eftersom politik är en "förtroendebransch" är det inte oviktigt hur partiledare mäter i undersökningar. Men grunden för väljarna, oavsett ständiga mätningar av personer, handlar om det partierna står för: värderingar, sakpolitik, och partiers trovärdighet i grundläggande frågor som regeringsduglighet och ekonomisk politik. Det ger de rödgröna ett försprång oavsett att statsministern hamnar högt i personliga förtroendetal.

Ovanpå det lägger väljarna också särskilt viktiga sakfrågor. 2010 blir det med stor sannolikhet jobben, igen. Vallöftet "Fler jobb och färre i utanförskap" från alliansen 2006 ska utvärderas. Resultatet "Färre i jobb och fler i utanförskap" ska redovisas. Sen ska väljarna döma.

Mer i Aftonbladet, Expressen,
Fler bloggare: Krassman, Edvin, Kent, Mijimas, Tord Oscarsson,
Fler progressiva bloggar på NetRoots.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, mona sahlin, miljöpartiet, maria wetterstrand, moderaterna, fredrik reinfeldt, val 2010, opinionen, opinionsläget,