En del i debattinlägget är ganska tomt pladder. Attt "väljarna skulle sitta på läktaren" därför att ideologiska skällnader lyfts fram är ett sådant. Väljarna i 2010 års val markerade ett dramatisk högre förtroende än tidigare. Sen kan man väl diskutera om det verkligen var så mycket "klasskampsretorik" i det som föregick "Eländesvalet".
Jag ska försöka få ihop några inlägg till om min övertygelse kring socialdemokratins kris: De gröna frågorna, miljö, klimat och omställningen mot hållbarhet, är en av de viktigaste framtidsfrågorna. Men den innehåller också så mycket av värderingar och krav på en aktiv politisk som faktiskt blir en motkraft till dem som inte vill förändringen. Mycket av det gröna har på senare tid beskrivits i närapå rörande ord: "med omställningen får vi fler jobb och mer tillväxt". Jag tror också på det. Men det finns också en del i miljöperspektivet och inte minst när det handlar om det konsumtionssamhälle som idag inte tar någon som helst hänsyn till resursernas ändlighet. Vi måste helt enkelt ställa om på en rad områden. Fridolins lösning på detta är att gå mot mitten, retoriskt med argumentet att "bryta upp blockpolitiken".
Fridolins tvekar ändå inte att ge uttryck för samhällskritik:
"..när nu sjuka utförsäkras, en halv miljon lämnat a-kassan och bromsarna slagit till i pensionssystemen så eroderar människors tillit till samhället och varandra. I ett samhälle där klyftorna växer väcks en oro för morgondagen, för barnens jobbmöjligheter, för den egna ålderdomen och för dem vars erfarenheter man inte delar.Det verkar spontant som om Fridolin där hamnar i ganska likartad kritik mot borgerlig politik som jag själv har. Samtidigt kör han den motsatta spåret tidigare i artikeln: Sverige har i dag mindre klyftor och borde då ha mindre "konflikt". Fridolin ser inte att Sverige under Reinfeldt verkar låta klyftorna växa utan ett uns av ambitioner att möta dessa.
Det är utan tvekan så att miljöpartiets kandidater agerar som goda föredömen när man som kandidat beskriver vad man vill och var man står. Fler borde lära av detta.
Däremot är det i min värld lite trist att (mp) nu ska in i mittenhögen och leka. Möjligen kan man påminna om just Karl Staff som enligt Wikipedia "var en målmedveten och lidelsefull politiker, som väckte starka känslor bland såväl anhängare som motståndare. Hans politiska gärning består främst i att i Sverige ha bidragit till en modernisering av politiken till 1900-talets villkor och en demokratisering av samhället
Och som samma källa påminner om. Hans starka supporter var också den kraft som sen fick väljarnas stöd under väldigt lång tid: Socialdemokratin. Något för Fridolin att lära av?
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, miljöpartiet, gustav fridolin, alliansen, socialdemokraterna
