Till eftervalsanalysen om Eländesvalet bör vi skriva in lämpliga slutsatser om hennes slutsats stämmer: att en viktig förklaring till valförlusten var en tro på att svagheter hos alliansen skulle ge seger snarare än (S) egna styrkor som politisk kraft. Jag tillhör de som ofta hävdar att en del av partiers uppdrag är att ge sin bild av motståndarens politik. Det är en viktig del i demokratin. Men man kan bara vinna långsiktigt på egna meriter och genom att mest tala om vad man själv vill. Kanske fanns en tanke att det var enklare att vinna med skrämskott om sjukförsäkringen snarare än med egen jobbpolitik eller vårdpolitik.
Väljarnas bild och självbilden: Genom de valundersökningar som gjordes på valdagen visste vi ganska direkt efter valet en hel del om väljarnas bild av oss. Eller kanske snarare av alternativet "rödgrönt" contra "alliansen". På sju av tio viktiga frågor fick (S) och de rödgröna stryk i förtroende. Återstår tre områden och ett av dessa, miljön, var inte vårt partis starka fråga. Jag tror att självbilden i alla fall före valet var en helt annan.
Vilket är uppdraget? En fråga som fångar mycket av vad diskussionen måste handla om och på många ställen i partiet också har handlat om. Inte minst på lokal nivå och på nätdebatter. Där tangeras en annan frågeställning som Ulrica Schenström ställde vid seminariet: grundfrågan om det är en "förnyelse" som (S) ska genomgå? Eller om det i själva verkat handlar om att hitta tillbaks till det egna, sina rötter, hitta det vi som sossar blir förbannad över i samhället och vara tydliga i hur vi vill lösa problemet. Möjligen med ett viktig tillägg om i vilken färdriktning vi önskar styra skutan.
Ulrica betonar så riktigt att fokus måste ligga på de stora frågor som partiet har att ta itu med politiskt.
Därtill måste vägen till den nya politiken stakas ut för att man inte ska fastna i interna maktkamper mellan vänster och höger eller motverkas av de negativa uppfattningar och fördomar väljare har om partiet.I partiledarfrågan ger hon ett råd. (S) bör söka
en person som brinner för sina åsikter – en som vill förändra och förbättra för människor.På en punkt, som dessutom är en ansvarsfråga, kan jag vara mer kritisk, där US lägger sig på samma, enkla utväg som intern kritik ibland gör: Den där "syndabocken", utanför, som det kan vara så frestande att hitta. En sådan syndabock är "PR-konsulten".
De PR-nissar hos S som trodde att detta skulle gå att övervinnas genom att kopiera alliansens tågresor, möten och begrepp i valrörelsen tänkte inte bara fel. De banade vägen för valförlusten.Vi var väldigt många som trodde det skulle gå vägen. Vi slet och stred och gjorde vår kanske bästa organisatoriska valrörelse på länge, något som inte hjälpte. Därför har jag själv argumenterat för att den skyndsamma eftervalsanalysen och start av handling och "Gör det" med sikte redan nu på valseger 2014. När nu "processen" har kantrat till personliga ansvarsutkrävanden och extrakongresser med bekränsat med politik, blir väl i alla fall ett råd kvar: det är inte PR-konsulter som har det politiska ansvariet i socialdemokratin. Oavsett vilken byrå de nu får lönekuvertet ifrån.
Fler som skriver:
- Kristian Krassman , Mary Jensen, Rasmus Lenefors, Martin Moberg, Martin Moberg2, Björn Andersson , Staffan Lindström,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, alliansen, moderaterna, eftervalsdebatt, partikongress 2011, mona sahlin
