Stockholmsregionen är viktig och avgörande för ett parti som vill vinna val. Eller om man så vill vara förankrad i hela Sverige. Därför är den analys efter Eländesvalet som partidistriktet här kommer med extra viktig och intressant.
Jag både hoppas och trro att det finns mycket mer i rapporten än vad SvD skriver. Saknar en hel del av de tankar som fördes fram när vi hade ett mycket konstruktivt seminarium i höstas. Inte minst om de "tapp" vi har haft i form av politik och budskap för alla dem som faktiskt lyckas med det socialdemokratins politik har gått ut på: att ge förutsättningar för människor att växa, att "göra klassresan". Det är en frågeställning som naturligtvis handlar om alla men säkert något som en stor andel av just huvudstadregionens väljare väntar på.
Samtidigt är Stockholm också ländet med de kanske största klyftorna. Som helhet låg arbetslöshet, hög utbildningsnivå, goda löner och höga förmögenheter. Samtidigt områden och stadsdelar med den högsta arbetslösheten, med katastrofalt låg sysselsättningsgrad, med sämre skolresultat och med högre grad av ohälsa. Socialdemokratins styrka har varit att förena grupper, det som kallats den generella välfärden. Här gäller det att förmå se skillnaden mellan vad väljarna tycker är viktiga sakfrågor inför ett val och de krav de faktiskt ställer på en politik som inte accepterar växande klyftor. Nej, Reinfeldts politik ÖKAR klyftor. Men retoriken var den motsatta. Där finns en källa till framgång för en rörelse som har jämlikhet som utgångspunkt och som ser de värderingarna som viktiga grundpelare alldeles oavsett valtaktiska bedömningar.
I många kommuner talades in särskilt mycket jobbpolitik i valrörelsen. Kanske det är förklaringen till att valanalysgruppen säger att ". det egna partiet så uppenbart tappade greppet om jobbfrågan – en klassisk paradgren – är synnerligen allvarligt". Jag håller helt med. Att arbetslösheten var och är ganska låg i just Stockholm (genomsnittligt) förklarar en del. Men säkert också att rikspolitiken inte hade det jobbfokus som borde ha funnits.
Skatten. Enligt SvD skriver valanalysgruppen: "Mycket talar för att stora och viktiga väljargrupper i Stockholms län inte kan vinnas med ett budskap om ökad beskattning".
Det finns mycket som talar för att skattefrågan förklarar en del av bakslaget i regionen. Men min gissning är att det är lika mycket den splittring som framkom före valet som själva skatten i sig som har påverkat väljarna med olika bud (från början) om landstingsskatten. Att därtill hela den nationella politiken med sitt totala fokus på skatter och påstådda skattechocker påverkade väljare i länet är väl självklart.
En lärdom, som bekräftar att valanalysgruppen resonerar klokt, är att (S) i regionen ju gick till val på en höjd skatt med 17 öre men efter valet kunde behålla ett trovärdigt budgetalternativ med förslag om en oförändrad skatt. Skatt får inte vara ett egenvärde! Den tas ut för att betala för välfärden och inte ett öre mer än vad välfärden ska bekosta. I det måste också ligga en princip om skatt efter bärkraft och där ligger skattesystemet nu borttappade begrepp "fördelningspolitik".
Här nämner valanalysgruppen också frågan om RUT-avdraget. SvD skriver:
Storstadsväljarna avgör riksdagsvalen, och Socialdemokraternas motstånd mot det omtvistade rut-avdraget skadade partiet, slår valanalysgruppen fast. För stockholmarna innebär rabatten för hushållsnära tjänster helt enkelt en möjlighet till en förenklad vardagPå en punkt är jag oerhört tveksam till en av tankegångarna bakom detta. Det där med förenklad vardag. Inte så att jag ifrågasätter själva problemet!! Snarare upplever jag väl själv en del av detta. Men vi ser att fler och fler förändrar sin syn på vad som är "politik" och vad som inte är det. Såg ett inslag om hur väljare mer och mer ser skolan som mindre politisk och mer en fråga om individuella val som har gått "rätt eller fel". Och rätt eller fel där: om folk ser det så måste Socialdemokratin förhålla sig till det. Att städning, barnpassning och läxhjälp då ses som en partiavgörande fråga på valdagen? Jag tvivlar, utan att alls vara så särskilt övertygad eller benfast.
Däremot är jag stenhård beträffande den andra utgångspunkten: Skattepengar är ändliga resurser. Behoven är till synes motsatsen. Det kräver prioriteringar. Att man säger vad som kan bekostas och också vad som inte kan bekostas med skattepengarna. Det kallas för ett trovärdigt ekonomiskt alternativ och är, lovar jag, ofantligt mycket viktigare för politikens trovärdighet i väljarnas ögon än ett eller annat avdrag. I min prioritering kommer avdrag för hushållsnära tjänster efter stöd till elever med behov av särskilt stöd och efter fler timmar i hemtjänsten till äldre som behöver omsorg. Däremot är det inte fel att i ett framväxande (existerande) tjänstesamhälle se över hela skattesystemet för att uppnå liknande effekter som tanken med RUT-avdraget inom ramen för en mycket bred skatteöversyn.
Ledarskapet. SvD berättar att några S-profiler i länet lyfts fram som goda exempel. Ilija Batljan i Nynäshamn, Johanna Graf i Solna och Anders Johansson i Sigtuna. Tycker att de tre är värda att stå som förebilder, möjligen med tillägget att medier ha en betydelse för chansen att få "visa upp sig". Men som synes kan detta aldrig vara en legitim bortförklaring. Johanna Graf i Solna har en ganska genomsnittligt usel medial situation, ungefär som det ser ut i stora delar av huvudstadsregionen. Just här är nog den viktigaste poängen att INTE direkt gömma undan det positiva man kan lära sig: Företrädare som verkligen ÄR i sin kommuns nutid och problem/möjligheter. Företrädare som står upp för "de sina" även om det gäller motstånd mot det egna partiets överhet. Företrädare som agerar och "hittar på" politik som löser människors konkreta behov. (läs Johansson-villan, tex) Företrädare som likt Johanna Graf markerar skillnad mellan sig själv och partiet å ena sidan och makt och kommunal förvaltning å den andra.
SvD skriver om valanalysen som nu är klar i länet. Ska man vara något elak (kamratligt dito med viss ögonglimt) är det väl förslaget att staden och länets expeditioner ska slås ihop som kommer att "skaka om" allra mest. Jisses!
Ser denna söndag på facebook att en av profilerna ovan, Anders Johansson, har samma tanke som undertecknad. Om (S) nu har under 25 procent i landet. Vad är då vår motsvarande siffra i stockholmsregionen. Tanken svindlar..I det läget kan man väl också uttrycka en förhoppning att den politiska debatten håller den spänst och den konstruktivitet som den nu har startat med. Och tycker man inte om RUT-avdrag så finns det mer kreativa sätt att föra fram kritik än att börja slänga trista etiketter på partivänner, något som jag hoppas nu uteblir. (däremot saklig debatt!) Oavsett det så tänker jag återkomma till de ljuspunkter jag trots läget ser i mörkret. Det kan båda riktigt gott...
Mer:
-Radio Stockholm om valanalysgruppen.
- Expressen: krissiffror också för KD
- Ann-Catrin Brockman om framtidssamtal.
- Peter Högberg med krönika som Sveriges ledande politiska parti.
- Björn Andersson om ett parti ut ur krisen.
- Norrblogg om "det är inte roligt nu".
- Martin Moberg om Sjukförsäkringen.
- Katarina Nyberg Finn om mardrömssiffror
- Alexandra Einerstam: "Fyra sossar är fler en fem elefanter."
- Marika Lindgren Åsbrink om "S där det händer"
- Monica Green om en ny partiledare.
- Toker om slaskväder..
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, eftervalsdebatt, valanalys, stockholm, stockholms län, ilija batljan,
