Sofia Nerbrands kolumn i dagens papperstidning verkar ännu inte finnas på nätet. Lite synd för den öppnar upp för funderingar om viktiga skillnader i politiken och i det här fallet om hur vi ser på gemensamt äga egendomar. Och hur vi ser på att värden som byggts upp under lång tid av oss alla ses och kanske till och med används som lockelse för kortsiktig påfyllnad av enskilda plånböcker. Stora utförsäljningar av statliga företag är det som argumenten idag gäller. Stödet för detta ska lockas genom att enskilda hushåll får ett ljus i ett kanske privatekonomiskt mörker. Aktier försäljs och människor blir glada.
Det är inte ens att tänka på att Svenska Dagbladets ledarsida tar med det där outtalade målet. Att det sedan länge finns aktörer som till de borgerliga partierna har den här beställda politiken i syfte att själva kunna göra mycket kraftiga vinster på utförsäljningar. Frågan är väl vad som händer sedan: Det extra tillskottet i hushållskassan verkar "gjutet" men här finns inga tankegångar om de nya ägarnas avkastningskrav, deras omtanke eller inte om "hela Sverige" eller liknande som har varit förklaringar till att viktig infrastruktur har ägts gemensamt. Samma tankegångar om "privat" bättre än "gemensamt" har styr mycket av bostadspolitiken de senaste åren där ombildningar av hyresrätter och utförsäljning av gemensamt äga fastigheter har motiverats av liknande plånbokslockelser. Värden som vi gemensamt har byggt upp tillfaller en liten grupp i just dagens generation och som vid ett visst ögonblick råkar inneha ett hyreskontrakt. Och affärer som Boultbee eller SvD:s viktiga serie om "slumvärdar" ger avarterna på den andra sida om utförsäljningar som SvD inte idag och inte heller framöver kommer att beröra på ledarplats. Jag tror jag förstår varför.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, utförsäljningar, vattenfall, sbab, nordea, telia, telia sonera, miljöpartiet, gustav fridolin,
