Socialdemokratin måste hämta energi och kraft från sina rötter, göra en realistisk framtidsanalys och lägga en kurs framåt som skapar förtroende hos svenska folket. Socialdemokratins väljarunderlag är de många människor i Sverige som vill se en politik som skapar jobb och hållbar tillväxt men som också värnar om de svaga och utsatta i samhället - och som också är öppen för världen utanför våra gränser.Socialdemokratin angår människor från alla kanter. Även igår ägnades ledarutrymme till att beskriva partiets läge, då på SvDs ledarsida. Jag hade nog en första reaktion som var ungefär som Per Gudmundsons när jag först öppnade tidskriften Tvärdrags senaste nummer. Men sanningen är att det PG igår gjorde till huvudinnehåll i det i övrigt utmärkta underlaget för fortsatt debatt i partiet, begränsas till om inte pärmen så i alla fall ett mindretal av de många bidragen.
En av alla förklaringar till valförlusten var att (S) tappade förtroende när vårt tal om "nedskärningar" som skulle följa av de sänkta skatterna inte märktes i folks vardag. Inte mer än vanligt i alla fall. Och inte i skola, vård och omsorg som det verkligen märktes för de sjukskrivna. Där är förstås talet om "slaktmasken sätts på" helt snurrig, om man nu inte syftar på försämringen för många av de sjuka som säkert skulle beskriva läget så. De allra flesta bidragen är konstruktiva, förvisso kritiska men också med framtidsperspektiv. Kris, ja, men inte något nedtryckande. Kritik mot partiledning, ja, men också lösningar. Visst skriver, som sig bör, en och annan ung SSU-are om "klasskamp". Ett måhända ålderdomligt språk idag men i högsta grad relevant för samhällsutvecklingen.
Men om inte Per Gudmundson eller ens socialdemokrater känner sig bekväma med det språkbruket kan nog läget på arbetsmarknaden, de ökade klyftorna, arbetslösheten som bidrar till att flytta makt beskrivas i mer konkreta och moderna termer. Det verkliga är att det händer. Det viktiga är att socialdemokratin finns som en motkraft, när nu också den politiska makten ligger i samma händer som den ekonomiska.
Annars skriver Tvärdrags Maja Nordström om en rad unga i Sverige som är kritiska till samhällsutvecklingen, kritiska till socialdemokratin men också bärare av politiska idéer och ett "djävlar anamma". Lena Sommestad skriver om behovet av en egen verklighetsbild och analys men också om behov av att ta in forskning och vetenskap i det politiska samtalet. Magnus Nilsson, studentförbundet, noterar att Eländesvalet inte bara handlar om brist på ideologisk inriktning eller näringspolitik utan på att helheten brast. Ungefär som mitt eget budskap. Frida Andersson skriver om anpassningen för att "vara populär som gör att man förlorar sig själv. Johan Sjölander skriver om jämlikheten. "Prata mer om utbildning, arbete, -de frigörande jämlikhetesreformerna som inte handlar om att ge till de som det är "synd om" utan om att frigöra människors skaparkraft".
Emilia Wikström Melin skriver hur den facklig-politiska samverkan behöver få ny energi. Dany Kessel skriver om ett nytt skattesystem för jobb, jämlikhet och klimat. Johanna Pettersson skriver om att krisen för (S) trots allt har gett ett utrymme att "andas lite friare". Daniel Mathisen skriver om omprövning av synen på "förnyelse" som en självklar vandring mot mitten. "..verklig förnyelse varken handlar om anpassning eller återgång till forna decenniers anorektiska pragmatism." Efter en välmotiverad känga till dem som "gör utspel som mer tycks handla om att positionera sin egen person snarare än passion och glöd för politikens sprängkraft" skriver Daniel:
Vad vi behöver är en sammanhängande berättelse om i vilken riktning vi vill förändra samhälletEmilia Bjuggren och Emma Lindqvist börjar med något som skulle kunna vara citat från mina höstinlägg: "Socialdemokratin behöver ingen kriskommission, den behöver en framtidskommission. De slår fast, helt riktigt, att socialdemokratin ibland har värnat system framför människor. Och till skillnad från en del "krisanalytiker" blir de två SSUarna också konkreta i vad behovet ligger av politisk förnyelse och nämner jobben, bostadspolitiken och välfärden. Och Emilia/Emma är tuffa med den som till äventyrs redan nu säger att valet 2014 är kört. "De måste lämna sina uppdrag och tjänster. Vi har inte råd att vänta..."
SSU:s ordförande Jytte Guteland har ett bidrag som delvis är en fortsättning av det som har tagits upp tidigare i den offentliga debatten. Kravet på avgångar om "förnyelse" och en "ny generation" till socialdemokratins ledarskap: "Vi måste låta politiken kopplas till ledarskapet i VU och partistyrelsen". På den punkten har jag varit kritisk mot SSU. Det har kunnat tolkas som om vägvalet inte spelar ett dugg roll, bara det blir "nytt folk i ledningen". I inlägget i Tvärdrag lyfter Jytte fram politiska utmaningar vilket är viktigt och efterlängtat. Målet om ett jämlikt samhälle med fördelningspolitiken som verktyg. Trovärdigheten i näringspolitiken för jobb och tillväxt ett annat.
I Mattias Vepsäs inlägg finns också kloka synpunkter och analyser. Det faktum att 22 procent av de arbetande (13 procent i Stockholm) röstade (S) ger belägg för att "partiet kommunicerar inte i dagsläget med de arbetande utan med grupper som står utanför. Vår uppgift måste vara bredare än att vara ett tycka-syn-om-alternativ. Och där följer Mattias upp med en av de stora svaren på frågan i vad partiets nya framtidsberättelse måste handla om, mycket kopplat till och faktiskt återgång till Göran Persssons tal om det Gröna folkhemmet. Mattias skriver:
"Med en ekonomisk politik som handlar om att möta klimat- och miljöhot genom att våga ställa krav om förändringar av vårt sätt att producera och konsumera. I klimatfrågan finns en omvälvande politisk potential som socialdemokratin måste formulera en politik för omställning och hållbarhet kring.Av de 56 unga skribenter som (återigen!) bidrar till socialdemokratins ideologiska debatt har ett par formuleringar av det slag som Per Gudmundson med iver kastar sig över i sin ledartext. Men i stort är bidragen oerhört allvarliga och bidrar till ett efterlängtat lyft av eftervalsdebatten. Det man nu möjligen kan hoppas på är att någon med framtida inflytande och politiskt ansvar i en ny ledning också samlar på sig allt klokt som sägs och skrivs. Socialdemokratin har inte råd att tappa bort den idédebatt som i grunden handlar om människors liv och vardag. Och om partiets överlevnad.
Fler blogginlägg:
- Högberg har också läst SvD-ledare
- Martin Moberg om borgerlighetens dilemma
- Johan Westerholm om borgerligas kamp för livet...
- Kent Persson om en politik som vaknar till liv..
- Katarina Nyberg Finn om en valberedares tankar
- Marika Lindgren Åsbrink med inlägg om tid och reklam för Ekots lördagsintervju
- Ulf Bjereld om S eftervalsdebatt..
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, eftervalsdebatt, socialdemokraterna, svenska dagbladet, per gudmundson, SSU, jytte guteland, tvärdrag
