Partiledaren Hägglund som antytt att vårdnadsbidraget borde avskaffas. Samma bidrag menar Acko Ankarberg Johansson kan beskrivas som en succé. Om man inte ser till antalet som använder det.
Kristdemokraterna ska i helgen försöka ordna upp sin strategi för framtiden. Inför den tillställningen skrev Anders Lindberg ett inlägg på Aftonbladets ledare i dagarna där han tar upp den kristna högern.
Den kristna högern är på frammarsch i Kristdemokraterna. Målet är att sopa bort de spår av liberala inslag som finns och bygga ett högerkonservativt parti kring frågor som abortmotstånd och kamp mot homosexuellas rättigheter.Lindberg berör något intressant. Sverige har sällan sett rörelser i det politiska livet som själva har betecknat sig som någon "kristen höger". Men den som har ett något längre perspektiv på svensk politik vet att partiet under Alf Svenssons ledning var ett parti som nästan hela tiden har talat öppet om att "värna det ofödda barnet" och drivit abortmotståndet. Det var främst de sista åren under Svenssons ledning som man insåg att den positionen satte KD på ett ytterkant och började ändra retoriken. Idag kallas traditionella kristdemokratiska positioner för "kristen höger". Inte alls fel men väl värt att komma ihåg för den som vill bedöma partiet.
Anders Lindberg nämner en kristdemokratisk "fraktion" som "vill bort från den "socialliberala mittfåran". FFFF, ”Frihet, Familj, Flit, Företagssamhet” med bas på nätet. Ett titt på facebook och jag noterar att ett antal för mig välkända kristdemokrater verkar känna lockelsen till just den grenen av partiet. Men kanske valet av lokal för ett evenemang om Röpkes tankar säger en del om partiets problem. Att Timbro får hysa de engagerade förnyarna av KD talar möjligen ett tydligt språk och sätter också fingret på huvudproblemet. Varför ska KD finnas när "orginalet moderaterna" finns? Hur många partier behöver Svenskt näringsliv för att driva sina intressen? Räcker det inte med ett? Just där har också Lindberg en poäng med ledaren. En utveckling mot "kristen höger" ger onekligen en egen profil.
Det senaste och misslyckade försöket att stärka partiets "aktier" var temat "Verklighetens folk". En talskrivare med förmåga att beskriva saken på ett annorlunda sett kallades in. Göran Hägglund började tala om det men ramen om kristdemokraterna som det enda partiet för "vanligt folk" kunde inte fyllas med mer konkreta innehåll än vårdnadsbidrag och allmänt tal om politikens gränser. Något som kraschade mot just verkligheten: när partiet talade om att politiken tog över för mycket slogt samtidigt människor i magen av sämre ersättningar i sjukförsäkringen. Kristdemokraterna satte politikens gräns på ett sätt som blev alltför uppebart hårdfört i just verkligheten för många. Och den nuvarande bostadsministern illusterade gränsen med att tala om "välfärdens våta filt" över Sverige. En filt som hindrade människor. "Händige fixaren" som hjälper gamla i hemmet skulle bort som en konsekvens av KD:s nya inriktning. Fel här också.
Och så bilden ovan. Samma Attefall som talade om den "våta filten" och avskaffande av händige fixaren i kommunerna. Jag tror säkert att Stefan Attefall har ett vällovligt syfte med sina tankar om gudstjänstlokaler. Men det finns något i partiets sätt att agera och kommunicera som bara blir fel. Och på partiets hemsida blir budskapet sannerligen, säger jag er, inte heller klockrent. KD: ett kristet parti med mycket konservativa värderingar, förvisso ibland med en känsla för dom som har det svårt men som inte i praktisk politik har något större att tillföra. Just så verkar det som om väljarna också tycker. Begravningsentreprenören har en del jobb att göra. Det är inte självklart att det uppdraget kan lyckas.
Bloggar:
Johan Westerholm, Martin Moberg, Alliansfritt,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, kristdemokraterna, göran hägglund, kristen höger, timbro,
