onsdag 19 januari 2011

Lame Duck Debate - eller i alla fall en riksdagsdebatt

För en tid sedan bläddrade jag på nätet i några gamla protokoll från partiledardebatter. De ägde rum vid den tiden då Göran Persson var statsminister i Sverige och det då mindre moderata partiet vred sig i plågor efter en valförlust. Ledaren skulle bytas ut, hade man bestämt i partiet. Ledaren hade pladdrat allt för mycket om sänkta skatter inför valdagen och väljarna blev sura. Då, när jag bläddrade, slogs jag av att ledaren även efter valförlusten pladdrade samma fråga. Sänkta skatter. Nu har det partiet en ny ledare, Reinfeldt.

Det är som sagt debatt idag också men hur skarpt man kan beskriva det som just "partiledardebatt" är väl en smaksak. Sahlin, Eriksson och Wetterstrand har redan sagt upp sig. Ohly och Hägglund har internt stora problem att behålla förtroendet därför att väljarna inte känner sig lockade av partiernas politik. Olofsson leder ett parti som nu balanserar på spärren. Och som helhet en borgerlig allians som inte har majoritet i riksdagen, ens efter moderaternas segerval.

Socialdemokraterna
som har bortlagt den politiska eftervalsdebatten till efter partikongressen börjar förvisso vakna till liv men det är i början mer intressant för den interna debatten. Ännu kan väljarna inte få några nya besked om en ny färdriktning. Om det nu blir så mycket nytt. Mycket av värderingarna och sakpolitiken kommer att ligga fast också med en ny ledare. Miljöpartiet, valets vinnare på oppositionssidan, kan vara på väg med en förflyttning till höger om man ska tro gårdagens utspel av rör-kandidaten Fridolin. Inte så mycket grönt, kanske, utan mer av strategi för att finna nya väljargrupper. Eller? 

Vad blir då spänningen i dagens debatt? I sak står de politiska konflikterna kvar i tidigare positioner. Kanske med en "ny" dimension för en allians som har låtit så sammansvetsad. Enligt den moderata historiska livsmissionen vill Reinfeldt fortsätta sänka skatter men där börjar vännerna nu protestera. Men ärligt talat lär det knappast bli några hetare meningsutbyten i kammaren mellan moderatledaren och exempelvis Olofsson. Sahlin har anledning att ta upp sjukförsäkringen men borde förstås också ta chansen att lyfta jobbfrågan. Grunden finns i den politik som formulerats före valet, inte minst på jobbkongressen, men som väljarna aldrig fick någon riktig koll på. Men sannolikt kommer Sahlin knappast att lyfta samma saker som i det självkritiska talet till förtroenderådet, som ännu ligger som "toppnyhet" på S-hemsidan.

Min gissning: en senkommen fortsättning på valdebatten men med lägre grad av "intensitet". Oavsett om partierna är ganska politiskt stabila även vid partiledarskiften, med de nya moderaterna som undantag, lär "lame duck"-etiketterna på några av ledarna sätta sin prägel på dagens debatt. De politiska skillnaderna finns, liksom samhällsproblemen som partierna förväntas ge svar på. Men lite lamt blir det nog.

Mer att läsa:
- Birger Schlaug om (mp) och mittens rike.
- Razz Tycker Till om samma mitten..
- Mattias Lundbäck om att det inte räcker att skriva.
- Aftonbladet inför debatten.
- SvD.ledaren analyserar.
- Ericas tillhåll om ett partiledarval.
- Maria Abrahamsson från riksdagspoolen

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,