En suddig Göran Hägglund,
Det kanske inte är så knepigt att förstå varför kristdemokraterna tvingas samlas i Norrköping denna helg i tider med ganska uselt väljarstöd. Den som idag lägger upp Svenska dagbladets uppslag med ledaren till vänster och Brännpunkt till höger vet vad jag menar. PJ Anders Linder intervjuar Uppsalas Kd-stjänskott (!) Ebba Bush. Redan där blir budskapet en mix mellan åttiotalets unga moderater och något svagt drag av medmänsklig, kristen etik a la Alf Svensson. Ebba Bush talar spydigt om hur långt det "offentligas ansvar ska sträcka sig". Men vad står det för i sak? Är det bara fler privata företag som verkar med offentlig ersättning som EB önskar? Är det lägre offentliga kostnader och att samhället gör som partivännen Attefall antydde: Drar bort den "våta filt" av välfärd som svenskarna i den bilden nästan sägs lida under? Ebba Bush tycker att en bra offentlig förskola och äldreomsorg bra men att det lurar in oss i ett läge med mer stat och kollektivism. Jaha, så vad blir slutsatsen?På tidningens högersida skriver Göran Hägglund ännu en intetsägande text. Den här gången har tal- och artikelskrivaren bytt ut det otydliga "verklighetens folk" mot "relationslinjen". I en första anblick verkar det vara KD:s sätt att lägga kritik mot tokigheter i den egna politiken i en vidare ram, väva in det man är missnöjd med i lite bomull så att Reinfeldt inte ska bli alltför arg. Både Hägglund och Bush har budskapet att det Reinfeldt talar om som en arbetslinje är bra men med en kritisk punkt: Den sjukförsäkring som kristdemokrater applåderade till i riksdagen och som moderat gjorde vågen för har inte blivit helt klockren. För att uttrycka sig mycket milt. Hägglund skriver om det kristdemokratiska uppdraget:
Jag är övertygad om att vår uppgift som kristdemokrater framöver mycket kommer att handla om att strida för relationernas plats i politiken. Att komplettera arbetslinjen med en fungerande relationslinje. Där människors behov av att känna sig behövda, av att bryta ensamhet och isolering, är minst lika viktigt som att alla ska ha ett lönearbete. Människans värde och behov av samhörighet med andra bestäms inte av statiska krav på 8 timmars arbetsdag, för alla, oavsett livssituation.Så? Det var inte bra att cancersjuka som tvingades till jobb i stället för att få en rimlig ersättning blev en mörk symbol för regeringens politik. Så långt verkar man förstå. Förvisso gör KD:s Emma Henriksson saken och kritiken något tydligare i sina uttalanden men det räddar inte tydligheten hos partiledaren. Och mitt i det kommer det som verkligen inte behövs i KD: Något av partiledarstrid där Hägglund utmanas och det av den från regeringskansliet utsparkade Mats Odell. Han som var bostadsminister men inte ville vara det med motiveringen att landet inte heller hade något statsråd för lastbilstillverkning. Nu har han nominerats som partiledare av Uppsaladistriktet, där som bekant Ebba Bush verkar men också Ja till livet-grundaren och KD-politikern Mikael Oscarsson som nu uttalade sig i morgon-TV. Den grenen av Kd, den kristna högern, skrev Anders Lindberg om i Aftonbladet i veckan.
Även efterträdaren gör Kd til ett luddigt parti på bostadspolitikens område. Också.
Stefan Attefall som ju talade om den våta filten av välfärd säger sig önska fler hyresrätter. Av skarp politik blir det dock ingen återgång till en riktig bostadspolitik utan en utredning.
Kd behöver sannerligen träffas för att klara ut sin väg framåt. I vilken riktning de nu ska vandra.
Mer att läsa:
- Eget inlägg igår om kristdemokraternas högerfalang.
Bloggar: Alliansfritt, Krassman om fler Kd-snurrar,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, kristdemokraterna, ebba bush, göran hägglund, mats odell,
