Jag snor bilden från SvT Forum. Bara måste. Där, första maj-firandet i Sumpan. Till vänster Solnas kvinnoklubborförande Anita Ljusberg. Till höger, Janne Ersson, kyrkopolitiskt aktiv i Solna. Mellan dem och de röda fanorna en snart före detta partiledare, Sahlin. Men socialdemokrater på väg framåt. Just så börjar det kännas. Trots eländesval, trots en seg och mycket deppig höst, trots felsteg som lett till fokustapp, trots "Primegate och trots en hög grad av passivitet på "många håll". Men nu börjar det lyfta. Äntligen!
Den politiska vardagen drar igång. Nya nämnder tillträder i kommunerna. Det politiska hantverket med konkreta sakfrågor ska fixas till och beslutas. Samtidigt har den socialdemokratiska kriskommissionen bidraget med verkligt material till ett parti som behöver lyfthjälp och en ny aktiv ledning. Partikongressen har två punkter: val av partiordförande och en del andra viktiga uppdrag. Och en punkt om Nystart. Jag tror det kommer!
I stället för att hårda positioneringar och "höger-vänster-krig" läggs nu en bas av ideologiska utgångspunkter och värderingar. Och, med den förankring i historien och pariets innersta drivkrafter som bara Ann-Marie Lindgren kan ge en så bra bild av samtidigt som det sätts in i sammanhang. Nutid och framtid kopplas bakåt. Allt för att bättre förstå, kanske lära av misstag och göra rätt nästa gång. Rönneberga blir en viktig plats i partiets historiska dokument. Tal av Ann-Marie Lindgren, Lena Sommestad, Janne Edling, Eva Nordmark och många fler, där jag har snappat upp lite från webbsändningarna.
"Få förnyare närvarande" skanderar Per Gudmundson på Svenska Dagbladet och det känns riktigt bra. Socialdemokratin kommer inte att gå i fällan att definiera nödvändiga förändringar som det slag av "förnyelse" som alltid har önskats från höger i politiken. Alltid sänkta skatter som punkt 1, alltid skrotad fördelningspolitik som punkt 2, alltid privatiseringar som punkt 3 och sämre villkor för löntagarna som 4. Så skulle "förnyelse" se ut enligt dem. En och annat partivän har tangerat de här perspektiven också när de har talat om förändringar. Men den frånvaro av "högerkrav" som är uppenbar i eftervalsdebatten tolkar jag mer som en vilja till resonemang och en relativ stor uppslutning bakom grundidéerna. "Socialdemokratin - en koalition" - så har någon beskrivit oss. Rätt eller fel så verkar den börja fungera. Igen.
Jag ser viktiga bidrag om det mesta. Tillväxt och välfärd, inte antingen eller har tagits upp. Arbetslivets villkor och det också kopplat till maktförhållanden i samhället, ett område som Ann-Marie Lindgren berörde i gårdagens seminarium. Det var ju också något som Sahlin berörde kort efter valförlusten, vid LO:s höstmöte. Jag skulle önska att de gröna frågorna och egentligen hela det "gröna folkhemmet" togs upp ännu mer helhjärtat i debatten. Visst, kärnan i "den gröna omställningen" som kopplar miljöhänsyn till teknikutveckling, nya jobb och ny tillväxt. Men miljöfrågorna har också andra perspektiv där det faktiskt handlar om mindre "hurtfriska"saker: (ursäkta utrycket..)
Ställer vi inte om samhället nu så går det åt pipan. Och enbart den mentala omställningen hos många kommer att ta tid. Det globala perspektivet ställer ännu hårdare krav på omställningen. En resursförbrukning som gör att vi skulle behöva fyra- fem jordklot ytterligare om alla ska leva som vi gör i västvärlden. En modern socialdemokrati har idéer också för mycket svåra överlevnadsfrågor. Det handlar verkligen om framtiden.
Visst finns det mörkare moln på eftervalsdebattens himmel. Katrine Kielos skriver Fokus-krönika om sådana rosentaggar i hjärtat. Jonas Morian har tankar om noll-karisma hos kandidater och snuddar vid en punkt som trots ett ganska massivt tryck i alla fall på nätet verkar bli en fråga som lämnas helt därhän: den personliga programförklaringen från heta partiledarkandidater så att medlemmar och inte minst valberedningen kan pröva kandidaturen mot sina egna värderingar och övertygelsen om vad som är partiets väg framåt. Och jag tror faktiskt, inte utan att något snegla på Reinfeldt, att det går att uträtta stordåd utan att glittra och glänsa i någon slags politikens Glamour eller Top Model. Är värderingar och färdriktning tydliga och berättade och är sakpolitiken trovärdig, långsiktig och förankrad i människors vardag så funkar det ändå. Utan vare sig kemisk, politisk eller retorisk kosmetika.
Fler som bloggar:
- Lena Sommestad: läsvärt om socialdemokratin och framtiden.
- Peter Johansson om att jämlikhet ger tillväxt
- Marika Lindgen Åsbrink om "Goda chanser för S-alternativ, Sydsvenskan.
- Charlie Hansson om sin vilja
- Annarkia om jämlikhet i fokus.
- Ulf Bjereld med reflektioner från Rönneberga
- Peter Högberg om ett program som ger förtroendet åter.
- HBT-sossen om red bull och röda rosor...
- Jämlikhetsanden om att leda partiet
- Martin Moberg om en ideologisk nystart.
- Rasmus Lenefors med "hint" till Svd.s ledare
- Anders Löwdin med "klassexempel": Nya opera och nedläggningar i förorten.
- Eva-Lena Jansson om jämlikhet eller sänkta skatter.
- Mats Enström om primeaffären - med nya perspektiv...Även Rebella och Robert Noord med sina åsikter..
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, eftervalsdebatt, mona sahlin, partikongress 2011,