Annars visar dagens SIFO en liten men dock ökning för (S). Snudd på 28 procent trots att väljarnas bild av politiken och ledarskapet helt enkelt måste vara mycket suddig. Kanske är det så att socialdemokratins grundmurade förtroende hos väljarna och dess grundvärderingar är så starka att enbart den basen ger nära på 28 procent av väljarstödet. Att det därmed finns stora revanchmöjligheter med ny ledning och en uppdaterad politik är solklart!
Moderaterna ligger kvar på en hög nivå, om än med en liten nedgång. Av de övriga allianspartierna har centern och kd fortfarande farligt nära till riksdagsspärren men samma läge också för (v). 4,3 v ,4,7 c, kd 4,4. Fortfarande noterar mätningarna en uppdelning i "alliansen" och "rödgröna".
En liten märklighet i den politiska debatten contra opinionssiffror tycker jag centern står för. Socialdemokratins ledare ska avgå, i vänstern debatteras Ohlys framtid och i krisande KD har Göran Hägglund upplevt avgångskrav. Det verkar som det centerparti som är i minst lika allvarligt förfall som övriga har längre kvar till ett offentligt ifrågasättande av ledningen. SvD skriver att "C har en vikande trend och jämfört med valet är nu tappet signifikant." Partiledare Olofsson har försökt möta den mörka utvecklingen genom egna soloutspel vid sidan om alliansregerandet men det ger föga utdelning i opinionen. Hur länge står partiet ut med spärrens ständigt hotande närvaro? När börjar ifrågasättandet av anpassningen till storstadsliberalismen en mer högljudd öppen kritik?
Man kan i alla fall säga att det stundar tider av intressant, svensk politik under detta år. Det ordet kan knappast användas för det ämne som Kent Persson berör i sitt inlägg och som är oerhört viktigt. Hur kommer debatten att påverkas av SD:s riksdagsnärvaro? Jag är också orolig över detta, inte minst efter de senaste Wikileaksturerna: först avslöjanden om citat som alltid kan ifrågasättas men sen den fullständigt usla klantigheten i svaret på frågor om uttalanden som ger stor anledning att vara orolig. Orolig därför att svenska regeringsföreträdare faktiskt har åsikter som ger SD ett större utrymme för sin mörka politik än vad som oftast kommer fram i mer offentliga uttalanden. Ett möjligt, tragiskt Waterloo för ett Sverige där tolerans och sammanhållning är bärande värderingar hotar möjligen bakom krönet. Det skrämmer mig.
Fler som bloggar.
- Thomas Böhlmark om att söka en identitet.
- Nemokrati om dubbelmoral.
- Rasmus Lenefors om osympatiska tider...
- Magnus Andersson om centerns utmaning.
- Jonas Sjöstedt kommenterar.
- Johan Westerholm om det politiska landskapet.
- Marika Lindgren Åsbrink med tips om Godmorgon världen-inslag
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, opinionen, opinionsläget, moderaterna, socialdemokraterna, alliansen, centern, centerpartiet, svenska dagbladet
