Annars visar dagens SIFO en liten men dock ökning för (S). Snudd på 28 procent trots att väljarnas bild av politiken och ledarskapet helt enkelt måste vara mycket suddig. Kanske är det så att socialdemokratins grundmurade förtroende hos väljarna och dess grundvärderingar är så starka att enbart den basen ger nära på 28 procent av väljarstödet. Att det därmed finns stora revanchmöjligheter med ny ledning och en uppdaterad politik är solklart!
Moderaterna ligger kvar på en hög nivå, om än med en liten nedgång. Av de övriga allianspartierna har centern och kd fortfarande farligt nära till riksdagsspärren men samma läge också för (v). 4,3 v ,4,7 c, kd 4,4. Fortfarande noterar mätningarna en uppdelning i "alliansen" och "rödgröna".
En liten märklighet i den politiska debatten contra opinionssiffror tycker jag centern står för. Socialdemokratins ledare ska avgå, i vänstern debatteras Ohlys framtid och i krisande KD har Göran Hägglund upplevt avgångskrav. Det verkar som det centerparti som är i minst lika allvarligt förfall som övriga har längre kvar till ett offentligt ifrågasättande av ledningen. SvD skriver att "C har en vikande trend och jämfört med valet är nu tappet signifikant." Partiledare Olofsson har försökt möta den mörka utvecklingen genom egna soloutspel vid sidan om alliansregerandet men det ger föga utdelning i opinionen. Hur länge står partiet ut med spärrens ständigt hotande närvaro? När börjar ifrågasättandet av anpassningen till storstadsliberalismen en mer högljudd öppen kritik?
Man kan i alla fall säga att det stundar tider av intressant, svensk politik under detta år. Det ordet kan knappast användas för det ämne som Kent Persson berör i sitt inlägg och som är oerhört viktigt. Hur kommer debatten att påverkas av SD:s riksdagsnärvaro? Jag är också orolig över detta, inte minst efter de senaste Wikileaksturerna: först avslöjanden om citat som alltid kan ifrågasättas men sen den fullständigt usla klantigheten i svaret på frågor om uttalanden som ger stor anledning att vara orolig. Orolig därför att svenska regeringsföreträdare faktiskt har åsikter som ger SD ett större utrymme för sin mörka politik än vad som oftast kommer fram i mer offentliga uttalanden. Ett möjligt, tragiskt Waterloo för ett Sverige där tolerans och sammanhållning är bärande värderingar hotar möjligen bakom krönet. Det skrämmer mig.
Fler som bloggar.
- Thomas Böhlmark om att söka en identitet.
- Nemokrati om dubbelmoral.
- Rasmus Lenefors om osympatiska tider...
- Magnus Andersson om centerns utmaning.
- Jonas Sjöstedt kommenterar.
- Johan Westerholm om det politiska landskapet.
- Marika Lindgren Åsbrink med tips om Godmorgon världen-inslag
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, opinionen, opinionsläget, moderaterna, socialdemokraterna, alliansen, centern, centerpartiet, svenska dagbladet
Loggar in...
essbeck 51p · 739 veckor sedan
Ta ett sådan enkel sak som politiska ställningstaganden som sossarna står för. Vill man som till exempel ung nyfiken ta reda på vad socialdemokratin står i vissa politiska frågor så är det väldigt svårt att hitta det om man försöker genom hemsidan.
Gör man samma sak på Miljöpartiets sida så hittar man vad de står inom några minuter.
Det står exakt vad de vill göra inom olika områden. Sossarna borde ta intryck av upplägget som Mp har på sin sida och inspireras av det men ändå göra sin egen grej av det.
Det finns en djupare mening i detta. Är man duktig på att lyfta fram sin politik och att man värnar om att låta de egna politiska idéerna stå i centrum så har en ledare en underordnad betydelse. Och då betyder ledaren som person mindre eftersom man har en klar och tydlig politik i ryggen som man ämnar att låta höras.
Alliansen låg sämre till opinionsmässigt vid denna tiden i januari 2007 än vad rödgröna partierna ligger nu 2010 och de var inte i en förändringsfas där de höll på att byta ledare.
FredrikN · 739 veckor sedan